Welcome home, Simon
- Du, Fredrik, titta här. Det är sista gången du ser den här världen. Jag är färdig med det nu. Han tittade på mig förbryllat och verkade inte förstå. Det är sant! Utropade jag. Fredrik förstod inte ändå, granskade mig som om jag vore världens största mysterium. Simon kan inte överleva utan WoW. Det är en del av hans liv. Sagt är sagt, och tio minuter senare avinstallerade jag spelet och tog bort min prenumeration. Det har varit mitt tidsfördriv när jag har haft behov av en verklighetsflykt. Men nu tager jag bort stödhjulen.
Jag ska aldrig säga aldrig. För det känns både tabu och naivt. Men allt jag var ute efter var att skaffa denna achievment vid namn Loremaster. Vilket man får när man har gjort i princip alla uppdrag i spelet (förutom quests involverade i raids). Lich King får ställa sig ett i hörn och gråta, men jag orkade inte vänta i en tradechatt för att se om någon ville slå ner honom med mig. Med tanke på att Cataclysm snart ska släppas är ingen slutligen intresserad av att få en gammal gubbe på fall. Han får kvarstå som levande död. Min utopiska bild var att få ner honom som ett slut på historien, men hade tidigare ändå knäckt hans rygg till 50 %.
Jag spelade Warcraft 1, 2 och 3 plus alla expansioner för att få bakgrundsinformationen om WoW. För att se vad all luddighet handlade om (what’s all the fuzz about?). Men trots ett härligt beroende med ett års speltid lämnar jag spelet en smula besviken. Beroende ter ju sig självklart som en drog, och därmed kan upplevas som positiv, men spelmekaniken var det tråkigaste jag sett. Skaffa tio köttbitar så smeker jag ditt sinne med pawahful loot, gång på gång. Designen är fantastisk. Men vem vill ha primitiv grafikmotor från 2005 när det snart är 2011? Sista månaden spelade jag fanatiskt för att få uppleva alla uppdrag i spelet. Att Blizzard aldrig fixar till buggar är ledsamt (upplevde i snitt en bugg, var tjugonfemte quests, vilket är en hel del med tanke på att jag klarade över 3000 sådana). Är det inte dags för Blizzard att komma med lite nytt schysst material, som inte grundar sig i en serie?
Kan åtminstone yttra mig om spelet nu. Min authenticator vilar i datorbordsskåpet. Där kommer den att få vila. Min förhoppning är att aldrig spela det igen. Vi har ju trots allt en ny dator nu, som väntar på mängder av smaskiga upplevelser.
Nu känner jag mig fri, och spånar fritt hur mitt spelintresse ska fortlöpa. Det är underbart.
Som man säger i Extreme Home Makeover: Welcome home, Simon, welcome home.
[ia=23269; large]