Morgondagens väluppfostrade, välartade samspel

En kort artikel på IDG som jag fick syn på i höstas fick mig att fundera på spelmediets framtida utveckling. Och tankarna gick ungefär såhär:

I datorspelens barndom handlade det mesta om våld. Utmaningen bestod oftast i att skjuta en motståndare till döds medan man undvek att skjutas själv. Oftast. Det fanns sportspel och andra fredligare utmaningar också, men mest handlade det om våld i olika varianter. (Space Invaders, Pac Man, Asteroids, Super Mario Bros, International Karate, etc.)

Utvecklingen har dock inte stått stilla, och även om våldsinslagen nu i spelmediets ungdomsår visserligen finns kvar och gjorts betydligt realistiskare, så har de många gånger tagits ur fokus och blivit en möjlig väg bland flera andra för att nå sitt mål. (Deus Ex, Civilisation, Fahrenheit, etc.)

Samhället rör sig också i denna riktning. Färre länder tillåter barnaga, och fler människor lägger sig till med nolltolerans emot en dask i rumpan på ett olydigt barn. Folk i gemen blir allt mer bestörta (eller låtsas bli) över en snyting eller en örfil, som en gång i tiden nog både ansågs passande och välförtjänt i vissa situationer.

I Sverige har färre och färre unga män gjort värnplikten, och på det viset fått en ansvarsfull relation till vapen och en generell insikt i krigföring. Från förra året är den allmänna värnplikten dessutom nedlagd och en naturlig koppling till livet som soldat tappad.

Förvisso är det sant att vissa kretsar blir råare och hänsynslösare i sin våldsutövning, och att spärrar som en gång höll en slagskämpe tillbaka inte längre fungerar (som en nedslagen och liggande motståndare t.ex.). Men den stora massan är fredligare nu än vad den varit tidigare. Åtminstone har inte jag sett något bråk i korvkioskkön på torget sedan jag var liten slyngel.

Och detta är såklart bra! Vi vill ju vara civiliserade, upplysta och respektfulla, och det är ju utmärkt om vi lyckas betvinga en sådan ursprunglig och stark instinkt som våld ur vårt beteende. Men vad ska vi tycka om videovåld, videospelsvåld och annat underhållningsvåld då? (Och låt mig bara påminna om att teater, litteratur, konst och annan finkultur ofta också innehåller våldsinslag.)

Är det sunt att leka med mord och eldöverfall om man bara gör det i tanken? Och är det en god idé att leva sig in i händelserna bland stridande arméer när vi till varje pris vill undvika krig i verkligheten? Eller är det harmlöst skoj att ta till våld i en uppdiktad situation på datorskärmen som faktiskt inte kan skada någon?

Tyskland har hårda regler för hur man får visa våld i spel och på film. Mycket klarar inte kraven för godkänt och tvingas klippas bort eller bytas ut mot mindre uppseendeväckande material för att få säljas. Tyskland är även ett av de mer inflytelserika länderna i Europa som eventuellt skulle kunna styra andra lättviktigare länder (som Sverige) i en liknande riktning. Tyskland har även fått en del (rättmätig?) kritik för att vara onödigt petiga angående detta, och inte lämna bestämmanderätten till vad man vill ta del av åt betraktaren...

Så, ska vi tro att datorspelen blir ännu fredligare när mediet snart går in i vuxendomen? Guitar Hero, Farmville, Singstar, Viva Piñata, The Sims, Sim City, pussel- och äventyrsspel kanske är vad vi kan förvänta oss av framtiden då våld kan komma att hamna på beteendets svarta lista både i verkligheten och i fiktionen.

Och när spelmediet en dag når ålderdomen kanske det har blivit så harmlöst som vi brukar tänka oss att tandlösa åldringar också är...

#blogg