Dishonored avklarat
Trodde nog inte att jag skulle hinna ta mig igenom Dishonored innan 2015 var till ända men tack vare en bra sittning igår gjorde jag precis det. Mina förväntningar var höga innan jag drog igång och efter mina första timmar fanns de kvar där vilket jag skrev om i ett tidigare inlägg. Nu vet jag inte riktigt hur många timmar det tog mig att nå slutet (över 10 måste det varit iaf) men oavsett hur många det nu var så kan jag säga att det fortsatte leverera hela vägen in i kaklet och att jag verkligen förstår varför det fick stående ovationer (eller vad motsvarigheten i gamingvärlden nu är) när det släpptes för ett par år sedan. Ska som vanligt inte gå in på något större djup vad gäller spelmekanik och sådant eftersom jag förväntar mig att alla redan känner till Dishonored. Ingen objektivitet här alltså utan bara högst personliga åsikter.
På förhand var jag lite orolig för att det skulle bli för mycket smygande. Allt jag läst om det vittnade om att det var en viktig del i spelet och blotta tanken på att det får negativa effekter att döda ondingar gjorde mig nervös. Som tur var visade det sig rätt snart att det inte var något Splinter Cell direkt. Att smyga sig på någon var inga som helst problem. Kanske beroende på att jag lirade på normal och AI:n var lite halvkorkad men jag intalar mig snarare att det beror på bra och kul speldesign. Jag tyckte till och med att det var lite kul att använda mina krafter och finurliga tillvägagångssätt för att söva motståndarna istället för att döda dem.
[video=15513]
Det tog inte lång tid för mig att bli lite småkär i Dishonoreds värld och den känslan finns fortfarande kvar. Kan inte sätta fingret på exakt vad det var men mycket har nog med att göra att det hela känns realistiskt även om det är helt påhittat. Om det låter vettigt? Detta förstärks sedan av handlingen som visserligen blir lite väl förutsägbar mot slutet men ändå intressant och jag ser verkligen fram emot att få uppleva fler spel i den här miljön.
Så vad finns det då mer att säga... Jo grafiken är som jag konstaterade i mitt tidigare inlägg om spelet inte särskilt realistiskt eller tekniskt imponerande. Dock är det ett uppenbarligt designval och jag tror att det är ett val som kommer göra att det håller längre än de spel som satsar på att se så realistiska ut som möjligt. Ljudbilden å andra sidan håller hög kvalitet från start till mål. Röstskådespeleriet är så bra som man kan förvänta sig av en titel med stor budget och musiken är kanske inte något som fastnar i minnet men den är heller aldrig störande utan bidrar till stämningen.
För att sammanfatta det hela så kan jag väl ge Dishonored det något oklara betyget att jag funderar på att ta mig igenom spelets banor igen för att se om jag inte kan lyckas bättre och lösa saker och ting på ett annat sätt. Låter kanske inte som någon stor grej men det är verkligen inte något som hör till vanligheterna.