Recension - Full Throttle Remastered

Givet köp.

Älskade spelet när det kom men vågar inte spela om det i rädsla för att bli besviken.
Minns att jag tyckte det var kort då så jag kan bara anta vad jag skulle tycka idag.

Steam har 20% rabatt fram till 25 April, så säljer det för 11.99€ för tillfället.
Vet vad jag spelar ikväll

Köpt! Tyckte mycket om originalet men, som sagt, så var spelbarheten lite tunn redan då.

Fast det är klart, jämförbart med dagens "Telltale Games", så framstår ju "FF" som rena undret av pussel, klurigheter & hjärnjympa. Det samma kan kanske också sägas om spellängden, då det ju idag finns en radda "5 timmarsspel" som höjts till skyarna, något som ju "FF" överträffar med marginal.

Jag spelade aldrig detta utan såg bara min kompis spela det. Men det var inget jag ens tyckte såg bra ut så därför köpte jag det aldrig.

Tänkte när jag såg bilderna av hur gamla grafiken såg ut att sådär dåligt såg det väl ändå inte ut, men då kom jag ju på att det är sådär DOS-versionen såg ut, Mac-versionen kördes ju iaf i 640x480 och inkluderade grafikfilter (ungefär som dom i ScummVM) som gjorde att både karaktärerna såg betydligt bättre ut och inte var lika pixliga och även i viss del bakgrunderna.
Jämför denna bild från ScummVMs sida med den som är orginal-bild i artikeln så ser man skillnaden rätt tydligt.
Mac-versionen med filter var väldigt liknande denna (inte exakt samma filter dock):

Orginalet från artikeln:

Mer än fem timmar? Nja. Om du kör fast ordentligt, kanske. Men annars tar det inte mer än en tre timmar att spela igenom Full Throttle. Tycker inte att spel måste vara långa för att vara bra, dock. Verkligen inte. Men i det här fallet känns spelet kort, eftersom det känns som om något saknas. Det tar slut precis när det kommit igång ordentligt. En kul resa är det för all del fortfarande, med några riktigt sköna scener.

Intressant. Visste inte att Mac-versionen hade högre upplösning. Gillar personligen inte alls den där sortens smetfilter som läggs på pixelspel ibland, dock. Tycker mest det ser fel ut och stänger alltid av dem.

Körde igenom Day of the Tentacle-remastern på 3 timmar (kom ihåg förvånansvärt många pussel sen jag spelade det sist 10+ år sedan), men skulle aldrig klaga på längden. Alla spel behöver inte vara 30 timmar.

(also: Full Fhrottle? )

Frågan är: Går det att lista ut vart på den där jävla väggen man ska sparka i remastern?

Det pusslet är lika obskyrt i remastern som i originalet.

Älskade det här spelet när det begav sig. Vet inte hur många gånger jag spelat igenom det men det är många ggr.

Har inte skaffat den här remastern än men det kommer bli ett inköp. Nu väntar jag på att de ska göra remake på Loom också så kommer jag vara en glad gamer resten av mitt liv

Loom både var och är ett himla unikt äventyr. En extremt senkommen uppföljare hade faktiskt kunnat vara väldigt intressant. Men en remaster funkar också.

Det händer fortfarande att jag svarar folk "Hmmm, no!" med rätt röst

En uppföljare hade definitivt inte suttit fel! Men det känns som om det är en önskan som ligger långt borta.
Ja det var (och är) unikt. Men det var så mysigt. Älskade det.

Jag får väl faktiskt ta och nämna the dig också. Fantastiskt bra spel. Så jag ser gärna fram emot båda Och kanske händer det. De verkar ha gjort till sin grej att remastra gamla lucas spel så omöjligt tordes det inte vara.

@rudeboystig: 3 timmar kan vara mycket för spel som man har koll på.
Dark souls kan väl varvas på 2h? 😊

Älskar The Dig. Det fick en del kritik när det släpptes för att grafiken åldrats (efter en lång och problematisk utvecklingsperíod), och för slutet. Men jag har alltid hållit spelet högt. Sättet miljöerna gestaltar kuslig ensamhet är tamejfan briljant, till exempel.

Kan nog spelet utantill men med kommentarer kan det ju kanske kännas lite nytt igen. Undrar om man ska köpa det nu eller vänta lite och hoppas det kommer som Playstation plus-spel precis som Day of the Tentacle gjorde, var ganska najs att spela det på Vita.

I will put my lips on that.

Det kommer sig av att Macens system aldrig körde i sådana låga upplösningar som DOS körde, allt var i minimum 640x480, så antingen var spelen redan i den upplösningen, eller så fick allt pixeldubbleras till 640x400 (många tidigare DOS-spel kördes ju ofta i 320x200 istället för 320x240).
Men i Lucasarts fall så användes filter på spelen. Och att kalla det smetfilter är lite fel, det smetade aldrig ut något direkt, det jämnade ut kanterna på ett sätt som är mer att den gissade hur linjerna på karaktärer skulle dras om dom varit i högre upplösning, och därmed såg karaktärerna oftast ut som om dom var ritade i betydligt högre upplösning än dom faktiskt var.
Förrenderade bakgrunder (iaf en del) som i Full Throttles fall blev dock inte mycket förbättrade av det tyvärr.

Ah. Tack! Alltid intressant med den här sortens retronörderi.

Jaha där ser man. Ja då missade dessa kritiker att avnjuta ett väldigt bra äventyrsspel. Jag har aldrig riktigt varit en person som bekymrat mig över grafik, så länge det inte är hafsigt gjort eller rent utav bara dåligt rakt av. Men att något inte är "upplöst nog" eller så har jag sällan stört mig på. Jag var nöjd när Amiga500an kom och satte en ny grafisk standard för sin tid. Sedan dess har jag sällan klagat haha.
Nog om det the dig var det ja. Storyn var grym tyckte jag. Gillade hur allt fick sin förklaring mot slutet. Ja ensamheten minns jag med som något som bet tag i mig. Och det var så himla atmosfäriskt det spelet. Sedan kan jag säga något jag alrig kommer glömma var det förbenade pusslet där man skulle sätta ihop benknotor och så för att få liv i den där varelsen haha. Jisses