Spel som förstördes av X
Visst har ni råkat ut för detta?
Då ni spelat ett spel och det har varit kul att spela men sen dyker X upp och lusten att spela försvinner snabbt och skoningslöst.
För min egen del manifesterades det i min genomspelning av Death Stranding.
Efter 110 timmar spelande och ofantligt mycket underhållning så kommer jag fram till en "bossfight"
Utan att spoila så är det så att hela fighten är dåligt byggd och tillsammans med dåligt användarinterface så blir denna strid mer frustrerande än rolig och mitt tålamod tar slut och därmed avinstallerar jag spelet.
Detaljerad spoiler nedan:
Man skall slåss mot Higgs och hela premissen är att man skall binda honom och smyga runt bakom med ett ynkligt snöre medan han har ett gevär/scanner och kan teleportera. Dumt byggt och extra frustrerande då styrning och UI inte är intuitivt.
Jag får flashbacks till andra dåliga "bossfighter" som i Batman Arkham spelen där jag gav upp i Origins. De jobbiga bossarna i Deus Ex Human Revolution som de som tur patchade. Och sist men inte minst de usla fighterna i Max Payne 3 som jag lackade ur på.
Det finns ju andra aspekter som förstör spel vilket kan vara användarinterface eller att man verkligen inte gillar storyn eller som i Dragon age 2 samt 3 att hela systemet för strider är dåligt (men storyn var kul så jag spelade på easy).
För mig är dock bossfighter som är kassa och inte roliga är nåt som får mig att spåra ur väldigt fort och avinstallera.
Har ni några exempel på tex bossfighter som fått dig att helt rata ett spel? Förklara också gärna vad som var problemen med just det du ratade.
Tänkte direkt på första bossen i Deus Ex Human revolution.
Jag körde stenhårt på stealth och icke-våld, jag hade inte råkat ut för någon regelrätt eldstrid eller byggt karaktären för strid. Så när spelets första boss kom och direkt strid var den enda vägen, så stängde jag snart av och spelade aldrig igen.
Jag hade ju kunnat nöta mig igenom bossen eller kanske tillfälligt satt ned svårihetsgraden, men just att spelet tvingade mig att spela det på ett sätt jag verkligen inte ville gjorde att jag tappade all lust.
Annars finns ju spel som Dragon Age 2 och Borderlands 3 som avvikit för mycket från vad man gillade i föregångarna, men i dom spelen så blir det mer att allt i spelen genomsyras av design som jag inte gillar snarare än enstaka saker som går att peka ut...
Call of Duty: Modern Warfare
Första Call of Duty-spelet sedan Black Ops som jag faktiskt verkligen gillat och inte tröttnat på efter en kort stund. Förstördes av att kräva alldeles för mycket utrymme. Senast krävdes det 225GB på PC vilket är helt absurt för vilket spel som helst.
Titanfall
Ettan förstördes av att banor släpptes som DLC, vilket i sin tur innebar att spelarbasen splittrades, vilket gjorde det onödigt svårt att hitta spelare att spela med.
Tvåan förstördes av att EA valde att släppa det en vecka efter Call of Duty och en vecka före Battlefield.
EDIT:
Call of Duty var väl mer en personlig reaktion som fick mig att tappa lusten.
Titanfall var mer en reaktion från spelarbasen vilket fick mig att sluta spela eftersom ingen annan spelade.
Far Cry - När mutanterna introduceras så tackar jag för mig och stänger av.
Samma här!
Jag kommer förmodligen heller aldrig lira klart Spider-Man på grund av delarna med Mary Jane. Hatar påtvingat smygande med auto fail om man blir påkommen.
Slutade lira Final Fantasy VII på grund av random encounters.
Kan få tuppjuck på Nintendo-spel och deras utdragna menyer och dialoger. Värsta exemplet är nog Wii Fit där det inte gick att få ut mer än en halvtimmes träning på en timmes tid.
Kan få tuppjuck på Nintendo-spel och deras utdragna menyer och dialoger.
Det där fick mig att tänka på Super Mario Party. Nog för att spelet har ont om content, men det som verkligen körde spiken i kistan var Toad och Toadettes förbannade tjatande och utdragna animationer. Låt mig spela spelet för fan, liksom.
H-How can she slap, kupo!?
Kan få tuppjuck på Nintendo-spel och deras utdragna menyer och dialoger.
Just det! Jag älskade Splatoon 2, men orkade aldrig starta upp det på grund av den onödigt långa dialogen i början av varje spelsession som inte gick att skippa.
Enformighet. När det verkligen känns som att man helt plötsligt kommit in i en utfyllnadsdel. Repetition må vara kunskapens moder. Men det är tålamodets svärmoder. Samma sak i en evighetsloop och det känns som att du står och stampat på samma ställe.
Det var något ställe i DA Inquisition. Spelat länge i någon tomb. Blev sent, stängde av. Fortsatte kvällen efter. Samma korridorer, samma fiender, samma assets. Den tredje kvällen startade jag upp, tänkte NEJ! Avinstallerade.
Just det! Jag älskade Splatoon 2, men orkade aldrig starta upp det på grund av den onödigt långa dialogen i början av varje spelsession som inte gick att skippa.
Åfyfan. Hade glömt det. Den jäkla talk showen.
Far Cry - När mutanterna introduceras så tackar jag för mig och stänger av.
Minns de så väl och förstod aldrig varför de gjorde så mycket skada, trodde först det var en glitch.
Ryzen 7 5800x | Sapphire pulse rx 9070 xt | samsung 980 pro |
Jag hatar när man inte kan gå i vanlig hastighet. Typ hela slutet i Mass Effect 3 när Sheph haltar och egentligen alla spel där de ska visa att ”nu är det en känslosam scen” och bara kan visa det genom att nu ska du gå som genom senap. Gillar det inte ens i spel där figuren faktiskt går genom djup snö eller så - men det är bara hat som läcker över från andra titlar.
I princip alla spel med hajar, minns än traumat att tvinga mig igenom hajsekvensen på isflaken i Arkham city, och jag slutade spela Assassins creed 4 pga dykmomenten och det där man står i roddbåt och kastar harpuner på hajar/valar. Samma med Far Cry Blood dragon när man måste i poolen med laserhajar, Alt + F4 direkt...
[b]
För min egen del manifesterades det i min genomspelning av Death Stranding.
Hela Death Stranding var ett enda långt love/hate-förhållande. Otroligt välgjort, men också ett av de mest irriterande spelen någonsin.
Första jag kom att tänka på är racing-uppdraget i Mafia, kom aldrig förbi det även om allt före var fantastiskt.
Det var inte så att du spelade en piratkopia eller No-CD-crack av spelet? Det var nämligen ett extra och hemligt kopieringsskydd som gjorde att bilen blev nästan omöjlig att styra ordentligt på just den banan.
Ni No Kuni
Underbar atmosfär och karaktärer. Men alla statans random encounters samt nästan instant respawn i Dungeons fick mig att ge upp nästan direkt.
Antingen nötte du dig framåt, eller så tog du en sidväg för att nå en kista. Och då han alla finderna respawna.
Misslyckades med ett tidspussel? finderna respawnade.