Vad får dig att tröttna på ett spel?

Har inte tröttnat på det riktigt än, men i nya Guardians of the Galaxy så stör jag mig stenhårt på att det inte går att backtracka på banorna.

Man kommer till ett vägskäl och tänker "vilken väg ska jag ta nu för att hitta lootet jag vill ha" åsså tar man fel val och avancerar vidare utan att kunna gå tebaks o hämta lootet. (skins i detta fallet, uppgraderingsvalutorna dräller det av så dom kan man missa massor av).

Edit: klarade det precis, och det finns ett New Game+, så man kan nog fixa missade saker på runda 2, det e ju nice iaf

Andra spel som lockar. Är en notorisk hoppare mellan spel. Tyvärr blir många spelade men få avklarade.

Quick time events är ett satans otyg.

Brutalt långa cutscenes. Metal Gear Solid-serien jag tittar på dig.

Spel som går långsamt. RDRD2. Jag tittar på dig.

Bilspel där minsta lilla misstag kostar dig förstaplatsen oavsett hur mycket du dominerar. För många spelserier. Jag tittar på er.

Lustigt att så många ojar sig över RDR2:s animationer. Själv tycker jag spel där man flår djur blixtsnabbt med ett knapptryck känns billiga och lågbudget, typ Far Cry. Dock är jag ju ett fan av simulation och jag älskar spel som jobbar mot realism.

RDR2:s stora problem enligt mig är alla värdelösa shootouts som tydligen måste äga rum jämt där varje uppdrag slutar med att man mördar 50 banditer.

Haha sant, men vissa saker skulle jag vilja sätta på automatisk, exempelvis att karaktären äter när han "sover" för det känns så löjligt att man måste äta varje gång. Så blir man själv jättehungrig och måste ta en paus i spelet! I-landsproblem.

Långa och repetitiva animationer är fruktansvärda. Jag gillade över lag Breath of The Wild, men det var så irriterande att laga mat i det spelet. Man behövde mat för att återhämta sig, och att jaga eller samla växter var kul. Men när man skulle laga ihop detta var det bokstavligen upp till 30 minuter av att repetitivt upprepa samma menynavigation och sen kolla på exakt samma animation.

Animationer i Far Cry gjorde att jag skippade att jaga och liknande. Hur fan tänker de? Det är bara frustrerande att kolla på och förstör all känsla i ett spel

Tröttnat på många spel där man måste leta i flera timmar för att hitta en sak eller väg för att komma fram. Sen har både jag och barnen tröttnat på dom allra flesta Nintendo spelen som plötsligt blir helt omöjliga med extrem svårighet trots att man spelat på lättaste och kollat på youtube videos så kan man ändå inte klara sig fram. Vår switch ligger o dammar på hyllan sedan nåt år tillbaka

När checkpointsen är för långt från varandra. Hatar att spela om samma längre segment hundra gånger när endast ett enda moment är vad som är svårt att ta sig förbi.

Dålig balans mellan classes/specs i PVP.
Värdelöst när alla kör exakt samma setup för att det är bäst och allt annat är slöseri med tid.

Tror det kanske är ett vuxentecken, för det känns precis som att man åker fram och tillbaka till återvinningsstation , Ica, nån sportaffär för att köpa nån skit man ”måste ha” för att träna bättre eller oftare, tanka bilen, apotek för jag Vetne, hämta nån skit på en 2nd hand som var bra deal, kläm in ett gympass osv.
Dvs det är för likt vanliga livet och bara massa sysslor.
Så tänker iaf jag med open world numera.

Plus att jag orkar inte lära mig en karaktärs hela livshistoria när jag har 45 minuters speltid, jag vill gööööra något

Brukar inte spela spel som kräver checkpoints för att spara, men Fallout 4 survival mode så fuskade jag och laddade ner en sovsäck mod. Orka springa i 15 minuter till en säng bara för att spara.

Tropico 2,3,4,5,6 😄

När någon SKA vara engagerande men fallerar för att man inte kan lyssna på en enda dialograd utan att cringa och istället mentalt börja gå igenom morgondagens möten…

Gick från att spela Last of Us 2 - sjukt bra skådespeleri och karaktärer -
till att spela Metro Exodus… plågade mig genom 30 minuter av dialog lästa med samma talang som man kan hitta i tidiga Beck-filmer. Av sidokaraktärer alltså. Inte Gunvald så klart, han äger varenda avsnitt.

Så Metro Exodus - jag säger som Gunvald
”BARA HÅLL KÄFTEN FÖR HELVETE!”

Jag klarar inte heller grand strategy spel men har också haft kul med Anno spelen. Speciellt 1404, tror jag det var.

När spelet upprepande gånger tvingar mig till att "gå i snigelfart" och har "oskriva regler", såsom att vapen försvinner från ditt inventory helt random och att man förlorar ett uppdrag när man inte slaviskt följer instruktionerna på skärmen till punkt och pricka.
Praktexemplet Red Dead Redemption 2's singleplayer kampanj.
Tröttnade oerhört fort på det spelet, som i princip alla hade lovordat till skyarna som världens bästa open-world titel.

Framförallt det tröga gameplayet och idiotiska vapenhanteringen drev mig till vansinne.
När spelmekaniken är så hårt scriptad att man förlorar ett uppdrag ifall man inte rör på kontrollerna eller går 1m utanför en viss spelzon, så får det mig att ruttna fortare än nåt annat.
Spelet överlag kändes heller inte mer modernt än GTA3 älrigt talat. Samma urvattnade uppdrag som upprepar sig, gång, på gång, på gång, på........
Torterade mig ändå till slutet som pissade mig i ansiktet genom att vara exakt det som jag förväntade mig... ingen överraskning, ingenting.

Det fick mig bara att dra en enda lång uppgiven suck.

Dålig speldesign och dåliga sparningssystem.

När man har fastnat på ett ställe p ga att du inte har resurser , som i tomb raider (2013) där man ska till båten och jag hade använt upp alla pilar . Men nu har jag klarat av spelet p ga fusk men wemod (men det är single player så det går bra att fuska då tycker jag)

Spel som är svåra av fel anledning, typ design missar, "Mortal Shell" var ett sådant för mig. Hade svinkul första halvan av spelet, sen blev man OP, men i slutet fanns en sekvens som var typ gjord för att det skulle vara svårt, men hade man inte rätt shell med rätt uppgraderingar var man körd... hade man rätt grejer tog det ändå typ 5-10 försök (kan vara att jag är kass men tror inte det).

Nu är jag självplågare så jag gav inte upp för det, spelade ut spelet men tappade lusten att spela om det (som jag hade innan).

Mortal Shell hade något riktigt bra på G, sen försökte dom vara "svåra bara för att vara svåra", vilket sabbade intrycket och upplevelsen totalt. Snacka om att falla på mållinjen.

I övrigt stämmer jag in på andras missnöje över sekvenser som inte går att skippa, ingen backtracking och sidequests utan h-vete. Blir för stressad om jag har massa quest ploppar överallt på en map/minimap/questlog. Tror det är därför jag älskar souls-spelen så mycket och mortal shell initialt var så tilltalande.

Grafikbuggar och ful grafik kan jag ha överseende med, ge mig bra gameplay, en bra story och omväxlande miljöer så är jag nöjd!

Jag har inte det problemet att jag tröttnar på spel. Jag är självmedveten när det gäller vilka sorts spel jag gillar så jag börjar bara på spel som jag vet jag kommer avsluta, vilket jag även gör. Jag har snävat in mig på RPGn av alla sorter med undantag för vissa RPGn bland dem som inte är party based som jag tycker är för shallow när det gäller character progression eller story. Tex SoulsBorn spel.

Kör även Strategispel av många slag där jag är extra förtjust i de med rymdtema. Försvunnit många timmar på spelglädje där

Repetivitet utan utmaningar.
När det känns som att du stängt av hjärnan och du kunde lika gärna sortera stenarna på grusplan…stäng av!

För hårt scriptade uppdrag som RDR2 som många skriver. Då tröttnar jag.

Utfyllnads-uppdrag som man är tvungen att klara för att driva storyn framåt. Far Cry är ett praktexempel.

Kan lägga till att jag slutade spela RDR2 på min första spelgenomgång när det var fräscht för uppdragen kändes så likartade, gå hit, oops någonting gick snett, bam bam bam bam.

Det blev bättre när jag försökte spela det en gång till och klarade det, men det kunde varit bättre.

Levelling (eller iaf dålig sådan) på fiender. Slutade spela Fall-out 3 för det blev så tråkigt när det behövdes 50 skott med Gauss rifle för en giant radscorpion. Samma grej i Oblivion, som jag dock slutföljde, där man sprang runt och satte pil eller pil i ansiktet på en fiende som inte verkade påverka dem. Sabbar immersion när skadan man utdelar mystiskt beror på en level man är gentemot en fiende.

När spelet tvingar mig göra nåt som inte hör dit, som en krystad smygsektion i ett spel som annars ska vara balls to the walls action, eller ännu värre tvärt om, en oundvikbar actionsekvens i ett smygspel som man är kittad för att smyga och undvika fiender. Minns att jag spelade om både Splinter Cell Conviction och Ghost Recon Future soldier för inte så länge sen men bara la ner och avinstallerade av det skälet.

Loadingscreen fick mig att skippa många spel på ps4 och övergå till pc. Tex Witcher 3 som jag inte orkade med pga detta.

Ja jag förstår verkligen inte vad grejen med det här är. För mig är det tydligast i TES: Skyrim. De spelet ger mig motivation att försöka vara så låg level som möjligt.