Att byta jobb...

Tack! Sökte en utbildning förra året som utvecklare, kom in, men poängen från tidigare utbildning gjorde att jag inte kunde få csn. Behövde tacka nej. Håller på läser upp poängen nu lite smått medan jag funderar på vad jag verkligen vill göra. Måste helt klart bli bättre på nätverka.

Arbetsförmedlingen lika trasigt som jag har upplevde det för 12 år sen? :/

Det där låter som en ekvation jag kan ställa mig bakom 👌

Jag är 39 år och jobbat som lagerarbetare i nästan 14 år. Sadlade om 2018 och blev student på en YH-Utbildning till system testare inom IT. Fick sedan jobb efter ca 6 månader efter avslutat utbildning, höjde lönen med 10 000 och har aldrig trivts bättre med arbetslivet.

5 månader om året? Inte illa får man fråga vad du jobbar med?

Det lyckliga livet.

41 år och jag har haft samma arbetsgivare i vad väl blir 13 år nu. Är länge men jag har hela tiden fått utveckla mig och fått nya roller/uppgifter i takt med att jag visat framfötterna, lärt mig nya saker och velat gå vidare. Det är det viktigaste för mig personligen och ser ingen anledning att byta arbetsgivare så länge jag trivs med mina arbetsuppgifter och kollegor. Förutsatt att arbetsgivaren inte är horribel förstås, men jag skulle nog tycka det var värre att ha en härlig arbetsgivare men ett långtråkigt jobb med trist kollegor än en sämre arbetsgivare men ett kul jobb med härliga kollegor som jag kan skratta med. Det är trots allt de jag umgås med på daglig basis, inte ledningen.

Dock så ska jag väl också säga att jag jobbar inom IT-branschen och den känns inte särskilt representativ för övriga branscher. Om man som jag börjar som en first line-tekniker i supporten så finns det hur många vägar som helst att gå och hos många slår det betydligt högre att ha lärt sig på jobbet genom erfarenhet och utbildningar där än att man pluggat något på skolan. Sällan de bästa teknikerna är de med mest högskolepoäng utan det är de som faktiskt vet hur det fungerar i verkligheten. Det finns helt enkelt gott om möjligheter att vidareutveckla sig och klättra internt utan att byta arbetsgivare.

Vill man göra det så är ju inte det några problem heller för IT-branschen är förmodligen en av de branscher där folk byter arbetsgivare mest frekvent. Är ju inte heller ovanligt att många byter arbetsgivare för att sen komma tillbaka när de märkte att gräset inte var grönare på andra sidan. Finns du på linkedin och skriver något buzzword i sin profil så kommer man få samtal känns det som.

42 år och jobbat 19,5 år på samma ställe. Men... inatt blir sista natten på gamla jobbet. Flytt på gång och nytt jobb i januari
Känns vemodigt, jobbigt, skönt och spännande. Allt på samma gång. Nya utmaningar med mkt större möjligheter utvecklas.

31 år. Har haft fem olika jobb; ett inom bar & restaurang, ett som bowlingtekniker, ett som lärarvikarie genom en förmedling, och två jobb som barnskötare på förskola.

Den 22:a december blir jag arbetslös, men har sökt in till Komvux för vårterminen där jag ska plugga två kurser (Programmering 1 och Matematik 2) för att bli behörig som spelutvecklare på yrkeshögskola - samt två kurser för lite vassare kompetens (Programmering 2 och Fotografisk Bild 1)

Om allt går vägen och jag kommer in på utbildningen börjar jag alltså plugga på YH till augusti. Känns väldigt nervöst, dels att gå arbetslös utan stadig inkomst för första gången på ~10 år, men också att börja plugga då jag var extremt skoltrött under gymnasietiden. Det här kan verkligen gå precis hur som helst.

Räknar man bort sommarjobb etc. Så har jag haft 4 arbetsgivare på 14 år (började jobba som 23-åring och har studerat 3 år sedan dess). Är ca 41 år. Har jobbat inom Telekom med tillverkning, SMD-tillverkning med allt möjligt samt som ingenjör på konsultbolag inom sammhällsbyggnad. Byter jobb när det känns som att det tar stopp, antingen lönemässigt eller organisationsmässigt. Vill ha en lön som ligger i den övre toppen mht åldersgrupp/examensår men det viktigaste är nog en hållbar arbetssituation som man kan påverka själv.

Tror det är ett bra beslut att vidareutbilda sig. Är man bara normalbegåvad så räcker motivation väldigt långt. Började plugga till ingenjör som 28-åring och upplevde det som betydligt "lättare" än under gymnasiet då man var rejält trött på skolan.

Ja, det är lite så jag tänker också. Är dock lite orolig att mina mattekunskaper har sinat en aning.

Jag är 31år och har haft 5 jobb. Tre stycken heltidsarbeten och två timanställningar.
Jag lämnade mitt fasta arbete efter 10år för att testa något nytt, från att köra budbil till kontor.
Det var inget för mig så efter 3månader sa jag upp mig och hade turen att kunna återgå till mitt gamla.
Men jag var ute efter ett miljöbyte så jag letade nytt. Av ren slump hitta jag ett jobb inom samma bransch på Indeed och skickade in en ansökan.
Har nu jobbat här i 3-4månader och trots nästan identiska arbetsuppgifter med mitt gamla arbete så trivs jag väldigt bra med mina nya kollegor!

Närmar mig 38 och har haft en hel del olika jobb. Med en snabb räkning i huvudet så får jag det till runt 15st. Men man får ha i åtanke att jag bott utomlands i några år med och bott t ex i både Sthml och Gbg i Sverige. Så det har blivit en del olika jobb. Ändå har jag inte hittat "rätt" än.

Funderar på att utbilda mig en sista gång nu, och bli programmerare. Idag jobbar jag på ett lager..

Låt inte det hindra dig om du vill plugga. När jag gick gymnasiet klarade jag motsvarande matte B med nöd och näppe och har inte rört en mattebok sedan dess. Nu 20 år senare har jag precis fått godkänt upp till matte 4 så det går om man vill och orkar göra jobbet.

Vill du, så kör på!

Tack, det känns betryggande att höra! Jag börjar plugga i februari, så till dess tänkte jag lägga min tid åt att plugga Matte 1b som repetition. Ska få låna en bok av min lillebror.
Ser otroligt mycket fram emot att börja plugga igen!