Är det bara jag, men har spel inte blivit mer enformiga? Eller har dom alltid varit det?
Största nackdelen är att alla spel liknar alla andra spel för mycket nu för tiden. Allt är gjort och det är svårt att fastna riktigt i ett spel. För det känns som man spelat samma spel i 10 års tid.
Storyn, utforskande och grafiken gör hela spelet för mig i dagens spel. Gameplay kommer sist för det har inget att bjuda längre.
Tror inte spel är mer enformiga nu än vad de var tidigare, snarare tvärtom, däremot så är spel så ofantligt mycket längre nu än vad de var tidigare så att man hinner tröttna på dem.
Kanske hade jag tröttnat på super mario bros eller Zelda 1 om de tagit mig veckor/månader att klara som många spel gör idag. Jag menar de är ju inga under av variation direkt, även om de var nyskapade då det begav sig.
Jag är också inne på det här med längden. För tar du spelen förut så var det samma sak, bara att skulle ett Mario-spel vara i 100 h, med 4000 banor. Då skulle man ju trötta på det också och klaga på att det blir enformigt.
Egentligen tycker jag tex. CoD-spelens singelplayerkampanjer har varit rätt bra längd på. Runt 6 h och då är jag nöjd för den så kallade game-loopen har inte hunnit bli stel och tråkig.
Samtidigt förstår jag utvecklarna, det gnälls ju otroligt mycket på längden i spelen och att spel är för "korta", men jag tror ibland vi spelare glömmer kvalité över kvantitet.
"Writer and Fighter"
Alla spel du nämnde har jag upplevt bidrar till NyUpplevelser. Är du en completionist som ska göra allt spel bidrar kan jag förstå att det kan kännas lite enformigt.
Jag hade nog tittat på mig själv istället för dagens spel. Vi alla förändras, spel kanske inte ger detsamma för dig idag som förr?
🖥 i5 9600k | RTX 2080 | Z390 | 16GB DDR4 |ROG 34" 21:9 1440p
🎮 PS5 | LG 55" CX
Tror inte spel är mer enformiga nu än vad de var tidigare, snarare tvärtom, däremot så är spel så ofantligt mycket längre nu än vad de var tidigare så att man hinner tröttna på dem.
Här är det största problemet tyvärr. Nästan alla spel är på tok för långa - till och med spel jag orkade ta mig igenom som Last of Us 2 och Red Dead Redemption 2 hade kunnat kortats med 20% minst...
När man blir äldre kan också många storydrivna spel bli lite blasé för att man sett så många filmer/läst böcker etc att de blir lite förutsägbara.
Som flera andra varit inne på, jag tror en stor del av problemet är att man blivit äldre och att tiden man kan lägga på "nöjen" har krympt (rejält). Nu när jag har några timmar i veckan "egentid" så har jag väldigt lite tålamod med sega, meningslösa, tråkiga eller repetitiva moment i spel. Samtidigt är bland de bästa upplevelserna i spel (för mig) när man tillslut klarar ett svårt parti man slitit med länge, och tyvärr går de här två sakerna inte riktigt att kombinera...
Spelar RDR2 nu, och det är ett på många sätt fantastiskt spel, men det kommer ta mig ett halvår att klara, så jag hade gärna sett att de strukit hälften av uppdragen, för att höja snittnivån ytterligare.
För egen del skulle jag vilja påstå att den höga nivån på berättande i vissa spel förstört majoriteten av spelen som släpps. När man vant sig vid att bli bortskämd med Metal Gear, Horizon, TLOU, God of War, Days Gone, Uncharted, Resident evil, Silent Hill och många fler, så blir det svårt att finna engagemang i sämre berättade historier. Alla kanske inte gillar berättandet i spelen jag listat, men för mig har det varit spelupplevelser som förstört många andra spel. Ribban ligger helt enkelt (orimligt) högt, för mig... Om man dessutom inte gillar rollspel, så är urvalet titlar som släpps ganska tunt.
Jag tror det har med åldern att göra! Spelar nog ingen roll vad man gör allt blir nog enformigt efter att man har gjort det i 30 år. Dom 2D spel jag i alla fall växte upp med är tusen gånger mer enformiga än dagens spel. Alla spel spelades på exakt samma sätt, gå från höger till vänster, hoppa, slå, gör om! Grafiken såg likadan ut i nästan alla spel och även musiken lät desamma... Typ..
Jag har kommit på mig själv med att inte spela klart flera spel på senaste. Det är inga "dussinspel" heller utan Ghost of Tsushima, Death Stranding och Elden Ring. För att nämna några.
Tror att man blir lite mer kinkig ju äldre man blir, speciellt om man spelat i många år
Har spelat hela mitt liv. Är 33 nu och jag känner igen mig. Började känna så när jag var runt 26.
Vid det här laget är man väl bekant med alla mekaniker och nästan inget känns nytt längre.
Hur bra betyg spelen än får så tröttnar jag efter en stund, för om man ska hård-dra det så är majoriteten av spel i grunden likadana. Köper spel efter spel i ren desperation att hitta nåt skoj. Har försökt med God of War, Days Gone, Horizon, en massa pixliga indie-spel och allt möjligt. Kom aldrig över 10h på nåt av dem.
Vissa strategispel fastnar jag dock i ännu. Typ Doorkickers, Men of War och sånt. Hell Let Loose är riktigt bra också, men jag måste vara på ett särskilt humör för att det ska vara skoj. Måste orka kommunicera med folk.
Men riktigt nytt känns det aldrig.
Min lösning kom 2017 då köpte jag mitt första penna och papper-rollspel och dök huvudstupa ner i den typen av spel istället.
Helt fast där nu.
Dock kändes Elden Ring nytt och fräscht. Otroligt nog.
Jag spelade Dark Souls 1 och 2 för väldigt länge sen och fattade inte grejen. Hemskt jobbiga spel tyckte jag.
Så jag har verkligen inte lagt en tanke på något souls-spel sen dess.
Men så dök Elden Ring upp och fick väldigt höga betyg, så köpte jag det ändå till slut.
Snacka om att jag blev förvånad när jag inte kunde slita mig från denna bisarra och fascinerande värld.
Allt känns som ett mysterium. Så har jag inte känt sen slutet på 90-talet tror jag.
Känslan var samma som när man jobbat inne på en industri en hel vecka och knappt sett solen, och sen kommer ut på en fredag och får en varm sol rätt i ansiktet.
Dead Cells, Hollow Knight, Ori and the Blind Forest, From Dust, Pacman Championship Edition EX, Bandai-O-Spirits HD, Vanquish Remastered, Alan Wake är några soel som jag tycker changear upp formulan ganska rejält och bibehåller det roliga hela vägen till slutet. Tänker annars precis som du som skapade tråden.
Det finns en del relativt moderna spel med relativt enformiga core-mechanics som jag spelat enormt mycket, t.ex. Elden Ring.
Det jag tror gör att många moderna spel, speciellt mainstream AAA, är att de ska vara så otroligt lätta att spela!
Antingen så är svårighetsgraden satt enormt lågt, eller så är spelet så strömlinjeformat/handhållande så att man inte behöver tänka på gameplayet, eller så är spelet så obalanserat att det är lätt att hitta en spelstil som gör att man glider igenom spelet på ett bananskal...
Se t.ex. på Tiny Tinas Wonderlands som kom nyss. Det finns enormt mycket variation i klasserna, vapnen och magierna, gameplayet känns jättebra även om fiendevariationen är sådär, men humorn/"storyn" är på plats och spelet ser bra ut! MEN spelet är så löjligt lätt (även på den högre svårighetsgraden) att vad du än gör med ett minimum av spelvana/kompetens så smälter fienderna framför dig, strid efter strid, bana efter bana. Visst du kan testa olika vapen eller builds, men det spelar ingen större roll i längden.
För när man aldrig kommer till några hinder som inte lägger sig platt och dör lika fort som dom kommer, så blir allt lätt enformigt och tråkigt.
Så känns många moderna spel för mig, dom handlar till 90% om story och spektakel, och glömmer det som faktiskt är ett spels viktigaste komponent för att förhindra enformighet: utmaningen.
Jag fastnar aldrig riktigt i spel längre. Senaste spelet jag verkligen fastnade i var Red dead Redemption 2. Ja, argument kan föras om att det är lite enformigt med. Fast det är väldigt olika uppdrag, mycket olika karaktärer och där kändes det aldrig enformigt.
Dom senaste spelen jag faktiskt spelat klart är Last of Us och Spiderman: Miles Morales. Tjo, Last of Us fastnade jag lite för. Spiderman var likaså väldigt same same och det blir mer att jag tvingar mig själv igenom spelet snarare än att jag längtar efter att komma hem efter jobbet och spela spelet.
Ingen frågade om min åsikt, men här kommer den! 🤮 😄
Tror upplevelsen av att de är enformiga kommer från att många spel innefattar:
1. Repetitivt grind. Spelen förväntas ha en viss längd, så det kan lätt bli "fillers".
2. Miljöer tenderar att se likadana ut iom man återanvänder mycket för att spara plats.
Spelen är knappast mer enformiga idag än de var förr dock.
Tar du spel som HL2 så är omgivningarna tillräckligt varierande och story:n (allmäna atmosfären) i spelet underbar. Gameplay är dock ganska repetitivt. Sedan kan man titta på Fallout 3, vilket är väldigt entonigt i grafik, men det triggar utforskaren i en och finns MÅNGA intressanta platser och individer. Men gameplay är även här ganska repetitivt (VATS: använda eller inte använda; det är frågan ☺️).
Skulle summera att all större spel är repetitiva, men om man verkligen gillar det som erbjuds så bortser man från det. Sedan att du känner att de är repetitivt är nog att det sällan, om någonsin, kommer något originellt längre (och med all förståelse; det är svårt att uppfinna intressant hjul på nytt). Du kan vara mättad på vissa genrer.
Kan rekommendera "It takes two", för ett par underhållande timmar med kompis/partner. Dock skall nämnas att även detta "lånat" det mesta från olika titlar och kan inte säga att det är något originellt, men charmigt och riktigt rolig "platforming" (med förvånande svåra "boss-fighter").
Största nackdelen är att alla spel liknar alla andra spel för mycket nu för tiden. Allt är gjort och det är svårt att fastna riktigt i ett spel. För det känns som man spelat samma spel i 10 års tid.
Storyn, utforskande och grafiken gör hela spelet för mig i dagens spel. Gameplay kommer sist för det har inget att bjuda längre.
Så är det för mig också dessvärre. Tröttnar även ofta på spel efter några få timmar när det mest handlar om att återupprepa
moment man gjort tidigare i spelet. Väntar på nästa spel i Cyberpunk klass (buggigt men ändå ett spel som kändes väldigt next-gen och fräscht.) Det var liksom en ny spelupplevelse i en miljö som jag gillar. Inte ofta det händer jag får den wow-känslan längre.
Gör man ett linjärt spel så blir det ju enklare att hålla ett bra tempo och skripta saker efter behag så det händer saker hela tiden.
Gör man ett spel med en öppen värld så vill man ju att det ska finnas saker att göra också. Då blir det ju lätt lite upprepning och samla prylar. Det är väl upp till var och en om man vill göra alla sidequests.
Mitt tips är väl att man varierar vad man spelar. Efter ett Ghost of Tsushima är det väl bra att köra någonting helt annat för att få lite variation och inte kasta sig på nästa långkörare direkt efter.
Dagens spel är generellt för långa och utvecklarna klarar inte av att fylla alla speltimmarna med relevant innehåll. Det blir upprepningar, urtrista sidouppdrag och transportsträckor. Open world-spel är förstås värst, men ett spel som t ex The Last Of Us 2 är alldeles för långt och tjatigt för sitt eget bästa. Jag tröttnade efter 15 timmar.
Dagens spel är generellt för långa och utvecklarna klarar inte av att fylla alla speltimmarna med relevant innehåll. Det blir upprepningar, urtrista sidouppdrag och transportsträckor. Open world-spel är förstås värst, men ett spel som t ex The Last Of Us 2 är alldeles för långt och tjatigt för sitt eget bästa. Jag tröttnade efter 15 timmar.
Tror du har helt rätt i detta. Det är ett jävla nötande och man tröttnar till slut, då det är upprepning efter upprepning. Ibland får jag uppfattningen om att det läggs mer energi på hur snygg grafiken är och det i sin tur gör att utvecklarna vill visa upp vad dom åstadkommit med grafiken, vilket leder oss spelarna in på extrema sträckor som bara är transport och massa onödiga sidouppdrag.
Generellt gillar jag open-world, finns flera jag tyckt om. Jag tror det är själv storyn som gör att jag tröttnat fort. Det känns för enformigt. Jag glömde skriva i OP att ett spel jag faktiskt fastnade för var AC: Valhalla. La över 200h i det. Men jag har kommit på att jag gillar att grunda för något. Om inte det elementet finns med i spelet så måste storyn ta nya vändningar som t ex RDR2.
Det är samma med Call of Duty Modern Warfare 19. Där har jag grinadat vapen camon Damascus två ggr. Det är verkligen en lång grind att göra två ggr. Men jag trivs med att hela tiden ha ett mål att spela för. Football Manager är ett annat. Det har jag kört i över 20 år. Varje år nya upplagan och sjukt många timmar investerat i spelet.
Och precis som i en filmer eller tv-serie måste det hända något och som tar en vidare i storyn. Vilket jag tyckte RDR2 och Valhalla som exempel nog gjorde.
Nu har jag beställt två nya spel som jag hoppas jag fastnar i. Horizon Forbidden West och Uncharted: Thieves nånting.
Men vad för spel skulle ni tro passar mig bättre? Om man ser till att jag gillar en story som tar fart och har någon twist. Att det händer något och att jag måste hela tiden sträva framåt i spelet. Kan t om vara spel som är en rejäl grind. Alla förslag uppskattas.
Som att scrolla fina brudar på instagram... Till slut är fan ingen fin.. man ba äh jag går och tar ett knäckebröd det är roligare att titta på än instagram.
Man har kanske haft sin gamer era? Det har jag iaf insett, guld-dagarna från 90-talet och wow-sessionerna man hade i vanilla när det kom t.ex.... Det blir aldrig lika bra igen. Spelen är kanske bättre idag på många sätt också men man har gjort det, man hittar mekanismerna och det blir likadant ännu en gång hur de än gör. Därför har jag insett det är över, nu bara slöspelar jag och har 0 förväntningar.
Själv har jag spelat i snart 40 år. Och visst har det blivit utveckling och variation. Men jag tror det som OP kanske känner, liksom jag, är att mekanikerna är trots utveckling otroligt lika. Det som skiller kanske är snyggare grafik, mera vettiga laddningstider, quality of life saker som inventory handling, eller oftare / när man vill spara eller pauseaett spel [och även det går ibland baklänges pga av always online], men i grunden är det alltid samma. Särskilt AAA spel - man satsar på ett säkert kort för att det är så dyrt.
Det ändå som kanske är "olika" är just sättet hur storyn berättas, men självaste mekanikerna är det som är mest likt. I bland kommer ngt som är annorlunda some Death Loop (men även där känns mycket bekant...).
Jag tror mycket hänger ihop med övriga underhållningsbranschen. Jag säger inte att det är Netflixs fel men Netflix förde gärna med sig ett beteende som är lätt att applicera även på spel. Det delas ut gratis koder till höger och vänster, bibliotek med spel som aldrig blir spelade. Lätt att bläddra förbi och aldrig hitta något som lockar. Det är ett tillgänglighetsproblem egentligen och det släpps helt ärligt för många spel idag och väldigt många spel är medelmåttiga på sin höjd.
Nu lär väl jag svära i kyrkan här men det får jag ta. Indiespel har stått för många bra idéer de senaste åren men indiespel har också svårt att skapa en riktigt bra helhet. Det är ofta som det är en specifik spelmekanik som är riktigt välgjord men helheten blir då lidande. Det finns undantag, som alltid, men om jag får generalisera så är det väldigt ofta jag önskar lite mer.
Nu ser vi många AAA-studios som gör bort sig och släpper spel som inte är klara, problem på arbetsplatsen med vidriga villkor och arbetsmiljöer eller där remastered-utgåvor ska släppas till varje pris för dyra pengar till de som ofta redan betalt dyrt till att börja med.
Det jag märkte när jag hamnade i en sådan spiral för något år sedan och som fick mig ur gropen var att spela ett spel ihop med andra. I mitt fall hoppade jag på Monster Hunter World (som är ganska långt ifrån min vanliga smak) och la ner 1500 timmar på det. Det har inte hänt en enda gång att jag ångrat mig då det fick mig att uppskatta spel igen. Det handlar om att hitta något som verkligen klickar och ge det den tid det förtjänar. Ser ett par riktigt bra exempel i tråden men våga vidga vyerna lite för att hitta tillbaka.
Håll dig borta från Open World-träsket ett tag, spela något som är strikt linjärt kanske? Eller kanske, försök dig på en sandbox/build simulator (Jurassic World, Two point hospital eller Factorio för att ta några exempel).
Precis som några har nämnt här i tråden så tror jag mycket på att utforska lite annat om du känner dig sugen? För egen del så öppnades en helt ny värld med JRPGs genom Final Fantasy och för tillfället är jag mer taggad än någonsin på att spela igenom flera titlar som jag typ bara fnös åt innan. För mig är variationen viktig och det händer typ aldrig att jag kör två förstapersonsskjutare exempelvis efter varandra, även om jag kanske är sugen i stunden vet jag att risken för att jag tröttnar också är överhängande då.
Sen är det ju faktiskt inte fel att ta ett steg tillbaka ibland och kanske pyssla med lite annat? Spelpauser kan faktiskt vara av godo och den här känslan av att man vill hem och lira tror jag mycket har mer att göra med att man kanske är i en annan fas av livet? Jag vet inte hur det ser ut för dig, men för mig personligen så pluggar jag 100%, har hus och sambo samt två hundar. Livet knackar på lite mer ofta idag än vad det gjorde tidigare för mig...
Men vad för spel skulle ni tro passar mig bättre? Om man ser till att jag gillar en story som tar fart och har någon twist. Att det händer något och att jag måste hela tiden sträva framåt i spelet. Kan t om vara spel som är en rejäl grind. Alla förslag uppskattas.
Heavy Rain
Deadly Premonition
Detroit: Become Human
Jag har också svårt att fastna för nya spel.
Allt ska vara så simplifierat och enkelt. Nu menar jag dock inte att svårighetsgraden höjer nöjet i spelen, i alla fall inte enligt mig.
Senaste spelet jag spelade klart och kände ruset att vilja spela varje dag var RDR2. Innan det var det Skyrim.
Inget av de nya releaserna har varken lockat mig eller hållit ett hårt grepp om mitt spelberoende. Gav Elden Ring en chans pga den överdrivna hypen och kände att "nae, jag är inte självskadeglad".
Jag har också svårt att fastna för nya spel.
Allt ska vara så simplifierat och enkelt. Nu menar jag dock inte att svårighetsgraden höjer nöjet i spelen, i alla fall inte enligt mig.
Senaste spelet jag spelade klart och kände ruset att vilja spela varje dag var RDR2. Innan det var det Skyrim.
Inget av de nya releaserna har varken lockat mig eller hållit ett hårt grepp om mitt spelberoende. Gav Elden Ring en chans pga den överdrivna hypen och kände att "nae, jag är inte självskadeglad".
Du borde ge Elden Ring mera chanser, var det något specifikt du fastnade på? Ta gärna tiden att utforska världen istället om något är för jobbigt för stunden. Detta resulterar i mera loot, mera runor och då kan du levla upp och sedan testa igen. Det finns ingen snitslad bara du "måste" springa via.
Kika gärna denna guide också.
https://www.youtube.com/watch?v=PYFN6HZ4-_U&ab_channel=GameSp...
PC: i5-10600K | 3070 Ti | 32GB DDR4 | nVME 1TB
Vänta nu, vad har det jag skrev om med löner att göra? Och du är skev om du tror att vinsterna från tex Acitivision delas ut till de anställda.
Jag vet att det kan vara lite konstigt för smygkommunister att de ondskefulla ärkekapitalistiska utgivarna faktiskt nyttjar vinsten till att ha och behålla anställda, belöna investerare och investera i nya spelprojekt. Helt galet!
Den vanliga snurran i branschen är att utvecklare (glorious spelskapare!) får betalt i förväg med vissa optioner på ytterligare belöningar (exempelvis ett mångårigt vidmakthållandeuppdrag) i händelse av att de skapar en försäljningssuccé. Så deras löner under spelutvecklingen ÄR vinst från tidigare projekt. Utgivaren investerar alltså dessa stora summor och i utbyte för att utgivaren tar den ekonomiska risken får utgivaren vinsten från försäljningen. Det är inte ett särskilt svårt koncept att förstå och det är dessutom enkelt att förstå varför det fungerar så här.
Det motiverar visserligen utvecklare att inte ta några större risker, för om den som gör ett bra jobb är garanterad att få fortsätta med nya projekt.
Viam inveniam aut faciam
Håller nog med de flest andra här, behöver spel som gör något unikt eller med extrem variation, t.ex
Inscryption, Braid, Mario Galaxy
Eller som tar något som redan finns och gör det riktigt bra:
Hollow knight, Hades, Factorio
Sen tröttnar jag också på de flesta spel som är 10+ timmar om det inte är nån MP (tusentals timmar i Heroes of the storm)