Fick ni mat hos vänner?
Jag hade ett ganska begränsat umgängesnätverk så hos mig fick alltid kompisar mat och jag fick oftast mat hos dem då såväl vi barn som föräldrarna kände varandra bra. Eftersom jag bodde granne med min grundskola var vi ofta även fyra knattar hemma hos oss och åt nutellamackor på lunchen då vi fick för oss att den på skolan alltid var undermålig. Född -86
Sämsta är dock att vissa verkar FÖRVÄNTA sig att folk ska bjuda andras barn på mat…föda andras barn går bra men försöka säga åt dem när de gör fel då jävlar går man över gränsen 🤦♂️
Det där är en kultukrock. På Balkan exempelvis bjuder man andras hundar och katter på mat, barn ska vi inte ens nämna. 🙂
I Sverige har man ju tacksamhetsskuld, bjuder man exempelvis på krogen så förväntas man bli bjuden tillbaka. Och man har koll på om man står i skuld eller ej. 🙂 Eller att ta med egen dricka på någons födelsedag vilket anses helt normalt.
En etnisk svensk som bara umgåts med andra svenskar skulle nog aldrig reflektera över sådana saker eller vara medveten om att mycket hen anser vara helt normalt är väldigt konstigt i många andra länder. Säger inte att det ena är bättre än det andra, bara att det handlar om kulturkrockar. 🙂
Det där är en kultukrock. På Balkan exempelvis bjuder man andras hundar och katter på mat, barn ska vi inte ens nämna. 🙂
I Sverige har man ju tacksamhetsskuld, bjuder man exempelvis på krogen så förväntas man bli bjuden tillbaka. Och man har koll på om man står i skuld eller ej. 🙂 Eller att ta med egen dricka på någons födelsedag vilket anses helt normalt.
En etnisk svensk som bara umgåts med andra svenskar skulle nog aldrig reflektera över sådana saker eller vara medveten om att mycket hen anser vara helt normalt är väldigt konstigt i många andra länder. Säger inte att det ena är bättre än det andra, bara att det handlar om kulturkrockar. 🙂
Må så vara, men vi lever och bor ju i Sverige så lite konstigt att förvänta sig något annat då.
"AT LAST, SIR TERRY, WE MUST WALK TOGETHER."
Född 86.
Olika, men oftast inte då alla kompisar åt samtidigt som en själv så när en kompis skulle äta visste man att det var dags att gå hem själv och äta. Om det var planerat sedan innan mellan föräldrarna så vart det mat hos kompis.
Förr förväntade man sig inte att få mat hos andra, och det var inge fel med det. Inte som idag då man är ett monster om man inte gör mat åt någon annans ungar, jag är ingen barnvakt direkt. Ha koll på era egna jäkla ungar om inget är bestämt sen långt innan.
Ju mer jag tänkt på det där ju mer konstigt blir det.
Man skulle ju äta hemma och på en annan tid än kompisen äter. Annars hade man varit hemma eftersom man skulle vara hemma en tid man hade middag. Åt kompisen kunde jag väl inte äta där för då kunde jag inte vara hemma nån timme senare eller en timme tidigare och äta/ätit själv. Man åt ihop. Allihopa i familjen. Det var inte tal om att äta nån annanstans. Hur det kan bli en sån storm i ett vattenglas av det är märkligt.
Idag är det inte så och folk jobbar mer och gör det svårare att äta tillsamman men på den tiden var det helgstängt i butiker och OM det var helgöppet var det helgpersonal. Öppet efter 18 var inte helt vanligt heller. Tiderna förändras och vi med den.
Finns väl tonvis med utländska företeelser som existerar som vi svenskar skakar på huvudet åt.
나는 야옹 야옹 야옹 고양이 // 화나 게 하면 가만 안 둘 거야
Född 1983, detta fenomen har max hänt så många gånger att jag skulle kunna räkna det på en hand och nu i efterhand som vuxen så förstår man att det hade med att ena familjen var fattig och i de andra fallen var det ett snällare sätt att säga "dax att gå hem nu". Umgicks i princip enbart med etniska svenskar hela min uppväxt. Personligen bjuder jag både vuxna som barn på mat nu när man har en egen större familj.
Jag (född 82) tycker personligen att det är väldigt konstigt att komma hem till någon och förvänta sig att få mat.
Det leder mig till frågan, kommer du hit med förväntan att få mat? Om det är så, då tycker jag att man faller in på något som rent av är oartigt. Man får mat om man blir inbjuden, eller det är en planerad situation som till exempel barnet ska sova över eller liknande då man självklart bjuder på fika, lunch, frukost, middag, mellanmål osv.
Och om man inte förväntar sig detta när man är hemma hos någon annan, vad klagar dom på då?
Lite så jag ser det. Finns inget annat än en förväntan att bli matad och det är konstigt som fan.
Hade dom inte denna förväntan så skulle ingen klaga.
Jag går iallafall inte hem till nån annan och tänker 'undrar vad det blir för mat..' det är ju galet.
He, he, good one! 😁
Född 89.
Känner inte igen mig alls i detta. Antingen så käkade man med kompisen eller så gick man hem och käkade samtidigt som dom åt? Minns aldrig att jag bara har suttit på någons rum och väntat. Allt som oftast blev man ju erbjuden mat som jag minns det?
Väldigt olika hos olika familjer.
Bodde vi långt ifrån varandra så var det naturligtvis aldrig nåt tal om att "vänta", eftersom besöket ofta var planerat.
Medan en del grannfamiljer vill gärna äta enbart med familjemedlemmar och ibland blev man hemskickad när det var dags för dem att käka.
Och en del var påstridiga och ville jämt bjuda på mat och frågade ifall man ville ha.
Ibland fick man tacka nej flera gånger ifall man inte ville ha eller redan hade käkat.
Som sagt, olika i olika familjer och det beror nog lite på tillfälle också vad och hur man väljer att göra som familj.
Det var samma med min familj.
Var det grannar som var över frågade morsan / farsan nästan alltid ifall de ville äta med oss.
Och vid en del tillfällen så var det inte alls passande, ifall grannarna har vistats hos oss många dagar i rad eller ifall vi skulle prata om interna saker.
Uppvuxen på 90-talet och detta är väl egentligen inget som man tänkte speciellt mycket på då...
Det var först när jag blev lite äldre i tonåren som jag började reagera på hur olika familjer kan bete sig.
Jag fick senare en kompis, vars familj är fascinerande och väldigt egendomlig emellanåt.
Under de nästan 14 åren jag varit bekant med dem, så har de aldrig någonsin ens frågat ifall man "skulle vilja äta eller fika hos dem", trots att man umgåtts med deras son och kommit till dem på besök när de har grillat mat för ett helt kompani, bakat bullar, gjort hemgjord pizza eller whatever...
Men så har de ett väldigt speciellt beteende också.
Ifall de köper godis tex, så köper man defenitivt inte EN påse med kanske ett kilo i som alla sedan delar på... utan man är strikt med att varje familjemedlem ska få en varsin påse med ett exakt antal hg i....
Så ja, familjer är olika. 🙃
Jag (född 82) tycker personligen att det är väldigt konstigt att komma hem till någon och förvänta sig att få mat.
Det leder mig till frågan, kommer du hit med förväntan att få mat? Om det är så, då tycker jag att man faller in på något som rent av är oartigt. Man får mat om man blir inbjuden, eller det är en planerad situation som till exempel barnet ska sova över eller liknande då man självklart bjuder på fika, lunch, frukost, middag, mellanmål osv.
Och om man inte förväntar sig detta när man är hemma hos någon annan, vad klagar dom på då?
Lite så jag ser det. Finns inget annat än en förväntan att bli matad och det är konstigt som fan.
Hade dom inte denna förväntan så skulle ingen klaga.
Jag går iallafall inte hem till nån annan och tänker 'undrar vad det blir för mat..' det är ju galet.
Men det är ju inte på gästen fokuset ligger, det är ju på värden. Det är väl en sak om gästen tackar nej till mat för att de inte vill tränga sig på, men frågan ska väl alltid ställas? Men nej, istället ska ens gäst få sitta i ett annat rum medan familjen äter och har trevligt. Är inte del av att bjuda in en gäst till sitt hem att få dem att känna sig välkomna, inte som en börda?
Jämför om man blir hembjuden till någon på jul och sedan inte får en tallrik vid julbordet. "Ja, vad väntade du dig, förväntade du dig att få mat eller?" Det är ju jättekonstigt och ohövligt, och det är nog så andra kulturer ser på svenskar som inte bjuder gäster på mat generellt.
Född i början på 90-talet och hemma har vi alltid bjudit på mat. Har varit med om att sitta på andras rum själv, vilket var lite småkonstigt när det hände men inte något som fastnade i minnet, såpass ovanligt var det nog. Min mamma har finskt påbrå, och när jag tog upp det apropå hashtaggen blev hon genast väldigt energisk, för det hade hon också varit med om och hade attityden "Aldrig i mitt hem". Så det finns väldigt starka känslor helt klart!
Olika, men vi bjöd alltid på lunch när andra var hos oss på landet.
Rätt normalt fenomen detta, reflekterade liksom aldrig över det som barn i någon större utsträckning och som alla andra har jag inte fått några men för livet
Apropå, är ju helt sinnesjuka anklagelser i detta "swedengate", massa clown-profiler som antyder att det även skulle handla om rasism 🤪. I så fall hade vi en jävla massa rasism mellan oss svennar, idiotin och förklaringarna slutar aldrig förvåna.
Stig på en nästintill tom buss i Sverige och sätt dig bredvid en främling och börja babbla, personen inklusive jag tycker du är dum i huvudet och inte respekterar personal space.
Gör samma sak i en buss i valfritt sydeuropeiskt land och det är helt normalt, att sätta sig någon annanstans vore snarare att vara respektlös.
K.u.l.t.u.r.e.r
Sverige är väldigt individualistiskt, och det är helt okej. Sköt ditt så sköter jag mitt mentality är rätt bra ändå, helt okej om norden förblir så.