Stora Katt-tråden!

Här har vi Trassel som vi precis adopterade, flyttade in igår och har utforskat varenda hörn i lägenheten sen dess, oerhört mysigt.

Och det här är vår andra lilla tös Millan som inte sitter still många minuter när hon är ute. 😸

Är din synt från 70-talet? Eller är det en gammal elpiano?

60-tal tror jag, det är min morsas gamla elorgel (Philicorda GM.. nånting).

Detta är Stålman Jans. Han är en Russian Blue och älskar att gå ut i koppel så ofta som möjligt.

Coolt!

Här har vi Doris! Tyvärr finns inte damen bland oss längre. Älskade lådor/kartonger som vilken annan katt som helst och var alltid så himla social och trevlig.

Hejsan, forumet!

Vad kul att se att det finns så många som gillar katter! Själv heter jag Hans och är författare, och tillika kattälskare. Jag har haft katter hela livet och oftast är man inte mer än en betjänt åt dem. För ett par år sedan släppte jag en bok (min åttonde i ordningen), med katter i huvudrollerna. Katterna på framsidan heter Cid och Zelda och är skapade efter våra riktiga katter. Dessvärre är Zelda inte i livet idag, men Cid är det.

Så här ser Cid ut live:

Är man nyfiken på boken så finns den i alla format och handlingen är följande:

Från portalerna i Stora Djupet forsar skräpfallen ner. Det finns ingen ände. Ingen vet hur djupt hålet faktiskt är, men något verkar ändå finnas där nere, ruvande. Ett hot rör sig uppåt och sprider sig genom landet. Men en dag öppnas oväntat en ny portal. Ut ur den kliver katterna Cid och Zelda. De har aldrig sett vare sig kvistkråkor eller det talande tåget Winston. Men ingen i landet Balambia har heller sett katter förut.

+ till TS.

Relativt små här, dottern "tjatade" till sig en som sedermera blev två efter en prövotid med "så kallad" allergikatt för frugans skull, det fungerade faktiskt och har under åren haft många allergiska på besök utan problem.
Dottern utflugen för länge sedan medan katterna blev kvar, stor djurvän så inga problem där.

Hon till vänster dog tyvärr nyligen och väldigt oväntat av som det visade sig medfött hjärtfel efter 12år, sörjer ännu.
Så en kvar som jag hoppas lever länge ännu, bägge kloka och väldigt sociala.

Bägge "välpälsade", de kan också vara rätt "nakna".
(Devonrex)

Rätt fräckt omslag på boken.
Får mig osökt att tänka på filmen Laputa. 😛

Den här lilla krabaten blev precis gammal nog att flytta hem till oss. Inte jättelätt att fånga på bild i sin helhet.

Ett Facebook-minne från 2015 dök upp. Super Klara! (Verkar föga imponerad av Wii U?)

Detta är Tjabo, som tyvärr inte finns med oss längre. Mycket social katt som förföljde grannarna, och var dörren öppen då trampade han in helt enkelt. Inte helt uppskattat av alla. Men han hade garanterat mer än ett hem

Min katt Izzy när hon var 4 år, Hon är 5 nu och fortfarande full i fan

Jag har tingat mig en katt nu efter att ha varit kattlös i 6 år, vart en brittisk korthår, bilder får komma senare efter att man fått hem henne.

Zelda

En katt som flyttade in i vårt stall och var väldigt social. Han kom alltid fram när man var ute och skulle ligga i mitt knä om jag satte mig ner. Tyvärr är han inte med oss längre 😢

Dagens Facebook-minne är från 2015. Jag och Henning har brett ut en filt och ska spela Banjo-Kazooie.
Älskade, älskade Henning. Han finns inte längre (men finns såklart för alltid, på något vis). ❤️‍🩹

Den här tråden förtjänas att återupplivas, mer katter åt folket!

Mejram gillar balkonghäng

Sedan augusti har vi Helmut. Eller: Björn-Helmut Hoppelfried.

Brittisk långhår. Fin, glad och har inga skrupler what so ever. Sedan dog min mamma i slutet av mars, och nu har vi plötsligt Kajsa också. 12-årig hittekatt från skogen. Hatade i princip alla utom min mamma, så det var komplicerat men hon vände snabbt och är världens gladaste och snällaste. Hon och Helmut har blivit ett slags radarpar, mot Kajsas vilja?

Livet, ändå. Det tar en på oväntade vägar. Vi har gått från två till fyra katter på ett år. Det märks! Men det går faktiskt bra. Vi har Klara (13 år) och Laila (6) sedan innan.

Detta är våra katter, Gusten längst upp och sedan Dino. Dem har ett gött liv.

💕Som jag brukar säga: man skulle vara katt!

Här är vår ragdoll Tina, efter jag förolämpat hennes förfäder (jag nös).

Hennes son, Leopuff ligger ofta såhär och bara slappar. Han fick sitt namn eftersom han i slutet av sina mjauningar (ja, det är ett ord) puffar luft. Låter helt stört, aldrig hört en katt göra så förr.