Tristare med spelen i vuxen ålder?

Har svårt att få tid till att spela bara. Har jag väl tid så har jag oftast inte ork till det.

Jobb, hus och barn tar oerhört mycket tid och energi. Skulle jag för en gångs skull spela känner jag bara skuldkänslor att jag kunde använda tiden till något bättre.

Kan ni inte göra en undersökning på FZ?
Vilken publik ni egentligen har, troligtvis har ni statistik på det. Men det känns som dom flesta som besöker FZ är gamla rävar som hängt med i många år, där ungdomarna inte är nån majoritet som man annars kan tänka sig angående spel.
Vore intressant att veta hur det ser ut. 🙂
Kan tänka mig att spel i text är lite gammaldags och att ungdomarna hellre se videorecensioner på Youtube.

En skillnad från att vara barn och vuxen är att i vuxen ålder har man mer pengar och möjlighet att handla i princip vilket spel som helst och hur många spel som helst i princip, åtminstone jag.

Som vuxen har jag begränsad tid att lägga ner på mitt spelande då jag även prioriterar annat av min vardag.

Så, för att inte handla allt möjligt behöver jag sålla bort skräp spel, internet hjälper mig med detta med reviews osv. Jag är inte den som faller för såna storspel som merparten av folket höjer till skyarna om det inte är min smak av spel.

Jag kan inte påstå att spel har blivit tristare, däremot kommer jag på att många spel som jag spelat som yngre känns väldigt trist idag då jag har bättre spel att jämföra med.

Självklart påverkas jag av vad andra tycker.
När jag kikade på någon som spelade Forspoken så kände jag att, det här skulle jag nog kunna spela, så överdrivet dåligt ser det inte ut, men med tanke på alla bad reviews så kommer jag nog inte att köpa det.

Tycker fortfarande det är lika roligt att spela. MEN, jag har blivit kinkigare med vad jag spelar. Känns nästan oundvikligt när man är närmre 40 än 20. När jag var 20 kunde jag spela det mesta så länge det fanns en promille skoj att finna i ett spel.

ja önskade att vi fick något annat än escapism i form av drömmer som spel, filmer och böcker etc etc.
det börjar bli tråkigt för man fattar hur töntiga dom gjort oss. och meningslösa.
det där intro truddelutten kommer till mitt huvud när jag ser vuxna och unga män spela videospel.
"days of our lifes melodin"
landet och världen går åt helvete och man bara sitter och drömmer sig bort.
skumt ställe detta.
ps : har tröttnat på spel.

Tror frågan är mer komplex än att man passerat en viss ålder. Jag själv är 43 och har inga som helst problem att finna spelglädje eller känna pirr för bra spel. Jag har Familj, barn, jobb och hittar trots det gott om tid till att spela spel. Jag har då inga andra hobbies än spel, kod och läsa böcker så det finns inte mycket som konkurrerar om den lediga tiden.

Så jag känner inte heller den här stressen runt spel vissa beskriver att de får när de kommer in i faser i livet där tiden för spel minskar i deras liv. Så jag spelar i stort sett samma typ av spel som jag alltid spelat. RPGs, rymdspel och strategispel. Ju komplexare mekanik och längre story desto bättre.

Jag uppskattar fortfarande spel väldigt mycket, det är mitt sätt att koppla av men samtidigt, det går inte att blunda för att spelandet idag ser annorlunda ut nu (är 33år) än vad det gjorde för 10-15 år sedan. Idag har jag hus, sambo och därtill jobbar och pluggar så tiden att liksom bara sitta och lira i massor av timmar i rad finns inte längre. Visst, ibland hittar man tiden men även om jag skulle vilja tror jag knappt det går att sitta en hel dag och bara spela längre.

Tycker som sagt inte spel idag är sämre, verkligen inte snarare bättre än någonsin men har märkt att min egen motivation till att spela varierar mycket mer än tidigare. Innan så kunde jag mata in timmar flera veckor/månader i rad. Nu varierar det väldigt kraftigt, kan ha veckor där jag inte kan vänta på att få lira medan andra veckor inte har någon motivation alls. Speciellt tydligt blir detta när jag har flera spel igång samtidigt, ett generalfel som jag tyvärr begått just nu...Vet också vad som måste göras, jag måste "kasta" ett par spel och bara fokusera på ett åt gången, så det är tanken att jag ska ägna mig åt imorgon.

Skulle säga att det har mer med mikrotransaktioner och battle pass att göra än själva åldern. Har märkt att äldre spel, gjorda för att spelas är bra mycket roligare i dagens klimat.

Sluta lägga ner tid på spel du inte tycker är roliga! Skillnaden mellan nu och för 20-30 år sen är att det finns hur många spel som helst nu. Svårt att hitta spel? Kör nån Discovery-kö på Steam och kika efter spel med "Överväldigande positiva" omdömen.

Är väl strax över 30, spelat sedan nittiotalets mitt och njuter kanske till och med mer än tidigare.

Född 77 och har spelat spel sedan 1983. Började med vic 20 och jag tycker det är lika kul att spela nu som då. Har dock ändrat smak genom åren. Spel som plattform,hopp o skutt som mario är inte min grej längre. Har fortfarande ganska bred smak men jag lutar mer åt strategi turbaserade spel och spelar allt mer japanska spel. Tycker den västerländska spelindustrin har tappat det. Inte alla men många utvecklare har gått ned sig.

Jag kan rekomendera att inte spoila sig själv med att titta på trailers eller läsa för mycket om ett spel som man tänkt köpa och som man ser fram emot. Svårt ibland men det är så värt det. Jag tittade inte en endaste sekund eller läste om breath of the wild. Det var en magiskt upplevelse o spela igenom utan att ha sett eller hört ngt innan. Tittade på trailers långt efterått när jag spelat klart spelet. Blev nästan chockad vad mycket de visade av spelet. Så undvik om ni har tålamod.

34 år ung och tycker bara att spel har blivit bättre och bättre.
Ja ibland kan man ju såklart komma in i perioder där man känner att "Fasen det finns verkligen inget att spela!"
Men sen börjar man röra runt i den smått oändliga backloggen, hittar något som verkar intressant och bara kör. Kan bli lite hit and miss, men ibland så.

Men ibland kan det även vara så satans gött att bara sätta sig i soffan/stolen, greppa tag i handkontrollen/mus o tangentbord och bara lägga ner en hel helg på ett spel, vilket jag senast gjorde med Hogwarts Legacy. Tiden riktigt flyger förbi och man tänker: Ska bara kolla vad som finns här borta med....
(Vilket för det mesta slutar med en sisådär 1-2 timmar extra minst)
Och när jag hittar ett sånt spel, där jag riktigt känner att tiden bara springer iväg så känns det så satans gött på något vis
Svårt att förklara.

Det här kan man undvika genom att spela spel i AA kategorin ist för AAA. Nästan inga spel jag kör har bp eller mtx.

Känner igen mig men ibland kommer ett spel som väcker intresset till liv igen. Två exempel från i år är Dead Space och Hogwarts som var fullkomligt fantastiska.

Tristare vette fan men man har väl ändrat smak och inriktning i sitt spelande med åren.

Personligen så spelar jag knappt några hjärndöda pang-pang och actionspel längre utan söker mest efter upplevelser som varvar ned mig efter en arbetsdag. Spel med bra story, craftande och allmänt myspys står högt på listan.

Mycket av detta finnes via indiespel scenen då AAA-spelutvecklarna bara harvar runt samma spel, uppföljare och remakes nuförtiden.

Just nu varvar jag mitt spelande emellan Bring us Mars, The Long Dark och The Sims.

Att du mer "gnäll" i huvudet handlar inte om åldern enligt mig, det är att du har spelat spel under en så lång tid i ditt liv att du har fått erfarenhet i vad som va kul o inte. Mycket av min spelgläjde av försvunnit pga att spelutvecklare har börjat prioritera mer hur dom kan ha cash shops eller live servic/battlepass i sina spel än att släppa färdiga, relativt buggfria produkter. För att låta riktigt gammal: Det va bättre förr! Väldigt sällan dom bryter ny mark eller ens släpper en produkt som är i ett såpass trasigt skick att dom måste ha day 1 patchar eller flera veckor/månaders tid innan det är spelbart. Det är därför jag får mer glädje av spel från indiutvecklare mer än trippel A studios... Grafiken är oftast inte i närheten av vad trippel A kan göra men spelet i sig är så mycket roligare att det inte spelar någon roll. Ett av mina mest spelade spel är Terraria med 1631 timmar.

Minns du när utvecklare släppte expansioner istället för 4 DLC som är magra o buggiga? Jag brukade ha skitkul med Payday 2 tills dom började fokusera mer på sina jefla DLC än själva spelet. Är väl 60+ DLC nu. Vet inte hur spelskicket är men då när jag slutade spela så kunde fortfarande specialpoliser sparka genom väggar o komma åt dig innan du ens såg dom. Inte för att det lockar o komma tillbaka om det ens är fixat nu men ändå.

Så för att avsluta detta så kan jag bara uppmuntra att kolla mer på indi titlar än trippel A, det räddar dig från mer huvudvärk o sorg!

/ Dan

Tycker att det går upp och ner men jag har lyckats hålla spelanandet vid liv genom åren och jag är ändå 53 år. Det får man väl ändå säga är rätt bra jobbat! Första spelet jag spelade och minns jag hade var ett Luxor tv spel runt 1975-76. Jag spelar mest på vecko kvällar och möjligen söndagar ibland om tiden finns. Jag åker mycket alpint på helgerna och har bestämt med frugan att fredag/lördag kvällar håller vi utan spel och fokuserar på nån schysst matlagning t ex.Tror det är nyckeln.. att man har nått mera än spel.

För min del så har jag trissat upp förväntningarna om vad spelen ska ge och på något sätt hoppas att det ska ge känslan av ice climber, eller varje gång något nytt häftigt unikt kom.

Så för mig blir det att ha inställningen att nu spelar jag lite för att rensa hjärnan, behöver inte vara en upplevelse.

(Sedan gräver jag runt på gamepass, råkar klicka igång ett indie-spel som visar sig finnas glädje i)

För egen del är det tvärtom, blivit mindre kritisk med ålder. Bättre på att se saker och ting för vad det är och bättre på att uppskatta dom positiva sidorna med spelet. När jag var ung klagade jag på det mesta "dålig grafik hit och dit, buggar, inte tillräckligt nyskapande osv", har släppt allt sånt tjafs idag, inte ens flygande hästar stör mig. Buggar kan vara kul (så länge spelet inte kraschar typ). Men är inte heller lika besatt av att klara alla spel idag så det hjälper nog. Är spelet inte kul är jag snabb med att byta till något annat. Det som har blivit viktigare med åldern är musiken, stämningen och atmosfären, en bra story och att det är lite strategiskt tänkande.

Jag håller med TS till fullo. Tidigare kunde jag verkligen förlora mig i spel och känna att jag vill lägga all vaken tid på dem men nu håller sig intresset mycket kortare. Jag föredrar nog helt enkelt spel som är max 10 timmar långa.

Du har rätt! Ska bannemig välja de skills jag tycker om i Hogwarts Legacy istället för att läsa tre olika guider som säger olika saker och i slutändan inte välja något då man inte kan ångra sig sen.

Spel blir bara bättre och bättre i mina ögon. Visst är man en aning luttrad efter att ha spelat i över 35 år, men för mig är det fortfarande uppenbart att det bara blir bättre. Det som blivit svårare och svårare är att hitta spelen. Det släpps så ofantligt mycket spel och det kan vara väldigt knepigt att balansera vad jag är sugen på att spela och vad som är ”hett” , får bra betyg etc etc.

Just nu spelar jag Mario and Rabbids Sparks of Hope. Skulle jag granska det kritiskt är det väl egentligen inget speciellt alls. När jag spelar det njuter jag dock av hur färgglatt och avslappnat det är och att det taktiska spelet faktiskt är riktigt tillfredsställande. Handlar väl om med vilka ögon man ser på saker, jag är väl optimistiskt lagd helt enkelt 😂

Jag tycker spelen idag är alldeles för strömlinjeformade och enformiga. Allting är serverat och du behöver inte tänka eller lista ut något alls.

Merparten av alla storspel som släpps är uppföljare som gjorts med minsta möjliga ansträngning, inget stort bolag med resurser lägger pengar på nya, innovativa och häftiga ideer.

Nästan alla spel görs med tanke på att de skall tilltala så många som möjligt vilket gör att de egentligen bara passar den stora homogena gamermassan, dvs De som spelar cod och Fortnight. Achievements, lootboxes och ingamevaluta överallt.
Man fördummar även spelen genom att ta bort alla spelsystem som kräver en hjärna, även broccolin i frysen skall klara av att spela spelen. Helst skall alla som har pengar spela.
Early access och preorder utarmar alla chanser till att få bättre spel i framtiden. Företagen har utvecklingen betald redan innan de släppt spelen vilket gör dem lata och fantasilösa.

Få spel håller mitt intresse längre än ett par kvällar och jag spelar därmed allt mindre. Jag älskar lek, film och spel men cynismen i branscherna får mig att må illa.

Vadå, bygga speldator för 30 000kr för att se på lets plays är väl sunt ? Eller spela CS & Dota 2 som min telefon klarar av att driva.

You and my brother. Du beskriver mig helt och hållet.

Ett jättebra tips! Jag känner att genom titta på förhands tester, recensioner och streams så tar det ju bort det okända i spelet. Detta kombination med många spel är en upprepning av andra spel skapar bara missnöje och tristess för mig.

Märker att jag inte är lika bred i mitt spelintresse som när jag var yngre. Föredrar singleplayer RPGs ala Bethesda och då finner jag mycket nöje i att spela dem. Ser fram emot Starfield lika mycket som ett litet barn ser fram emot julafton för jag vet att det är ett spel som kommer att underhålla mig länge.

"Enda" problemet är att jag har mindre tid att spela pga. familj, hus, jobb etc. Men då kommer de få timmarna man får in kännas så mycket bättre.

Närmar mig 46 och tycker fortfarande spel är lika roligt nu som när man fick sin första dator 1983. För min egen del tror jag det beror på att jag fortfarande har mitt barnasinne kvar. Visst, man har jobb, barn, familj, hus och allt annat "vuxet" att tänka på, så tiden räcker inte till att spela lika mycket som förut. Men jag är inte så vuxen och allvarlig som många av mina bekanta som slutat spela för länge sedan. För mig handlar det också om vilket mindset man har. Jag har alltid varit nyfiken, en vilja att lära mig nya saker, uppskattat det jag har och att inte ta allt för på stort allvar. Jag menar, vi har så kort tid här på jorden och en evighet i helvetet, så sluta var så allvarlig och tramsa så mycket det går

Ha en skön Tisdag!

Jag har problemet att jag känner att man redan "spelat det mesta". Jag ledsnar på spel väligt fort, det enda som kan hålla mig kvar är antingen en bra story, eller att det är ett avslappnat multiplayer där man bara kan dyka in en eller två rundor.

Här är ett axplock på vad jag ledsnat på under senare tiden. Detta tack vare (eller på grund av?) Xbox Game Pass Ultimate. Ett problem kanske är att när utbudet är så stort, så fastnar man i "nästa" sjukan, och ger inte spelen nog chans?

- Deathloop -> Kändes väldigt "segt", som att det aldrig kom igång riktigt, jag gav upp efter nån timme.
- High on life -> Samma sak här, spåelade kanske en timme och det kändes som att man knappt kommit ifrån tutorial. Vapnet bara snackade massa dravel. Jag ville ju in och spruta action!
- Hifi rush -> Spännande koncept men i grund och botten var det bara nån hack/slash platformer det kändes som man spelat femtielva gånger förut
- The Ascent -> Spelade ändå 3-4 timmar men kände att det inte fanns något som höll en kvar
- Wierd West -> Spelade även här nån timme men kändes återigen bara generiskt
- Returnal -> På tok för hardcore för mig. Blev bara förbannad och trött över att behöva börja om varje gång. Däremot så älskade jag Dead Cells och Hades, så jag vetefasen.

Det jag ser nu när jag sammanfattar det hela, är att jag ger upp efter 1-2 timmar. Det kanske är det som är problemet?
Men i det (tyvärr stressade) liv jag lever idag så finns inte tiden. Blir jag inte "fängslad" / "WOW!:ad" inom 15 min så blir det "NEEEEXT!"

Mycket av det handlar om att vi måste sluta uppmuntra trasiga modeller med våra plånböcker.

Precis som andra belyst, AAA-spel har inte intresserat mig på flera år, utan tittar mer och mer uteslutande på indie-spel eller nya utvecklare som faktiskt utvecklar spel med passion och inte för avkastningens skull.

Sen är jag barnsligt förtjust i Supersonic Rocket Powered Battle-Cars och dess uppföljare Rocket League, som går att spela precis lika bra gratis utan en ynka investerad krona. Även om de har monetiseringsmodeller som gör allt de kan för att krama pengar ur spelarbasen och dess föräldrar.

Jag har spelat det mesta mellan himmel och jord och börjar närma mig 40 års ålder, där det finns en övertygelse om att mognad, livssituation och prioritering väger allt tyngre. Att spendera tid i meningslösa repetitiva spel-skeden enbart för att erhålla kosmetiskt unika föremål, achievements eller annat tilltalar mig inte.

Då har jag ändå spelat World of Warcraft på hög nivå som många andra, varit tillräckligt bra på Quake III Arena, spelat Action Quake 2, Gloom och Counter-Strike i varierande utsträckning genom åren.

Det jag skulle vilja se någon åstadkomma idag är en hänsyn och respekt för livet bortom dess alster och det som tilltalat mig mycket på sistone är Vampire Survivors på smart enhet, det är gratis, det finns reklam (men inte påtvingad) och spelet är njutningsfullt där och då. Det du gör under varje runda, bidrar till mindre förändringar för att förgylla nästa runda.

De beståndsdelarna skulle jag vilja se någon utvecklare göra i MMO-format och rimligen tror jag snart det är möjligt inom ramen för vad olika tekniska implementationer kan skapa för att kanske också göra den fri från kostnad för konsumenten. Men då pratar vi kanske Metaverse helt plötsligt, jag tänker på aktörer som Adverty och Tobii bl.a. där "smakfull" reklam kan integreras i spelvärldar och skapa mervärde för annonsörer, tillåta en kostnadsfri upplevelse för konsumenter och plattformsägarna genom dess intäkter.

Allting idag handlar om att knyta an till varandra, skapa värde för hela kedjan och vara större än sig själv (oavsett vilken skala vi betraktar).

Amplitude har jag vissa förhoppningar gällande att de lägger väldigt mycket kraft på att bygga en gemenskap runt sina alster. Bygg en sådan plattform ovanpå blockkedjan som uppmuntrar samskapande, där tokens byts ut mellan dess intressenter utefter de bidrag som görs.

Svävar ut!