Diskutera – Vilket är ditt största speläventyr?

Half-life är nog mitt största äventyr. Det här med att ta försöka ta sig till ytan medans man går igenom allt som har hänt. Sker ju så många saker i det spelet, först går någonting fel i test labbet, sen kommer aliens, sen kommer militären, sen skjuts det upp en raket, sen kommer det en snubbe ibland med en kostym som tittar på dig, sen skickas du själv till en utomjordisk värld.

Ice climber

Asherons Call 2... Det var det första mmo jag kört. Wow

RDR2

RDR2 utan tvekan. Har faktiskt aldrig spelat dead dead revolver eller RDR men det här spelet i min mening helt jäkla perfekt. Förut såg jag fram emot GTA 6 men för min del kan dom skrota hela GTA 6 och göra RDR3 istället.

Final Fantasy VII

Ff7, Zelda ocarina of time eller första mass effect

Utan tvekan Witcher 3. Har nog tillbringat över 1000 timmar i den världen.

Everquest. Spenderade så otroligt mycket tid på det spelet, tänk om man använt den till att lära sig något vettigt istället... Meen kul var det =).

Ultima Online & Star Wars Galaxies

WoW var det första och sedan finns det massor som fångat mig.

Även om man varit med en 8-bitars eran så är det inget om slagit World of Warcraft första två expansioner.

Som grabb: Zelda, Zelda II samt Metroid.
Som ungdom: Tomb Raider
Som vuxen: Morrowind

Svårt att säga, jag har väldigt många wow känsla i många spel. Men antar att det är The last of us.

Känslan när man började spela EQ var som inget annat spel tidigare och kanske en känsla man jagat inom spel sedan dess.

Red Dead Redemption 2 utan konkurrens!

Första fem åren i GW2 och Elden ring smäller högt.

Verkligen! Det var en speciell period i ens liv. Det hade aldrig gått att spela ett sådant spel idag för mig. Familj, barn... 2-4 timmar skrikandes efter grupp om man var fel klass... inga instanser och hjälpmedel för att få instagrupp inte!

Det var likt en jungfrufix, jag tror aldrig man kommer uppleva något sådant igen.

Det pratas om att WoW var svårt, men allt är ju relativt.

Andra anekdoter: Ta sig till sitt corpse naken om man dött (corpset försvann efter en vecka, inklusive all loot)... jobbigt om man dött längst inne i en dungeon som respawnat. Eller i något av planes:en som krävde en 30-40 mannaraid för breakin.

Man kunde skriva /Consent till någon för att personen skulle kunna dra ens corpse till zonein (MEN det innebar också att den man consentade kunde loota ens corpse.. all gear och pengar)...

Man tappade exp motsvarande 7-8 timmars speltid om du inte hade en höglevelcleric som kunde lägga resurection på ditt corpse..

Allt grindande för nycklar till alla i guilden.. ja herrejösses vad tid man la ned på spelet... En speciell tid i livet som aldrig kommer igen.

Knights of the old Republic. Spelade det en andra gång bara för ett par år sen och det håller verkligen än idag! Intressanta och roliga kompanjoner och andra karaktärer, fantastisk musik, kul quests, varierade och lagom stora världar, intakt star wars-känsla och spelvärldens "I am your father"-plottwist. Ett BioWare man saknar.

Half-life skrev nån också. Fan vad bra det är.

Oblivion överlägset, men Morrowind, Dragon Age: Origins och Kingdom Come: Deliverance måste också nämnas.

Alla Dark Souls och Elden Ring är fantastiska mästerverk men när det gäller just äventyrskänsla och inlevelse känner jag inte samma starka anknytning till världarna som i ovanstående spel.

Subnautica, kanske? Det finns förmodligen ett bättre svar, men upptäckarglädjen i Subnautica var fantastisk.

Tveklöst WoW från vanilla till och med WotLK när det kommer till multiplayer. Annars så är det RDR2.

World of Warcraft utan tvekan. En underbar resa som gjordes tillsammans med massor av vänner och som pågick i flera år. Hela livet handlade bara om WoW och det gällde för alla omkring en.

Ser man till singelplayer så var Oblivion magiskt till Xbox 360, det var det första fps-rollspelet jag spelade samt det första från Bethesda.

Breath of the Wild har gett mig flera hundra timmars ren njutning och har påverkat min syn på frihet och utforskning i öppna världar. Att kunna klättra helt fritt är något jag ständigt saknar i andra spel och glidaren satte en ny standard. Känslan av att bara vandra runt, klättra, glida en bit och bara upptäcka grejor var fantastisk.

Senaste stora upplevelsen var Elden Ring som med sin otroligt häftiga, episka och briljant designade värld fick mig att glömma bort det verkliga livet. Har kört om det flera gånger och det är fortfarande efter hundratals timmar otroligt imponerade, magiskt, utmanande och givande.

Men WoW slår allt.

Likt många andra så kan jag säga att kärleken till WoW slog till som en bomb när man tog sina första stapplande steg ur Northshire med min female warlock. Därefter var det total upptäckarglädje och bara kul. Spelade nästan bara upp klasserna till vad som då var maxlevel, för att senare starta om med en annan karaktär och annan ras bara för att få uppleva det igen.

Oblivion var också helt fantastiskt. Att kunna ligga i sängen och spela på mitt egna 360, min egen tv och bara försvinna bort i Tamriel var totalt magiskt. Alla RPGs som jag spelar jämförs med Oblivion, då det är min måttstock.

De första bra äventyren man sprang på var ju Zelda, Link to a past eller vad 2an på NES heter.
Uppskattade även Xanadu på NES eller Super Nintendo?
(här emellan spelandes en massa FF7 samt FF8)
WoW kom men klassar inte det riktigt som ett äventyr, mmorpg är ju bara att slåss och farma man bryr sig inte om storyn liksom.
Sen testade jag Skyrim på min PS3 som jag uppskattade väldigt mycket för att sedan 10år senare eller nåt få njuta av Witcher 3 som nämnts otaliga gånger redan i tråden.

World of Warcraft går helt enkelt inte att slå.

Zelda: A link to the past

Jag växte upp med detta lir som 5-7 åring. Jag, storebror och morsan och satt hemma framför TV:n i vår lilla stuga. Det är mitt första spelminne av där det var som man att tittade igenom ett fönster mot en annan värld. Magiskt spel!

Utan inbördes ordning...

Zelda: Ocarina of Time (springa ut på Hyrule Field första gången var magiskt! musiken, grottorna, miljöerna... allt kändes så revolutionerande)

Baldur's Gate (spelet som introducerade mig till D&D och som också hade en gigantisk värld fylld med saker att göra och upptäcka... BG var så före sin tid på många sätt. ja, jag har alltid föredragit ettan före tvåan eftersom ettan nailade äventyrskänslan på ett helt annat sätt... BG2 är fantastiskt också, men så smällpackat med content ÖVERALLT så det känns nästan som en D&D theme park snarare än ett "realistiskt" äventyr, lol)

Final Fantasy VI (när jag spelade detta första gången ~1999-2000 så var det den bästa storyn jag nånsin upplevt i ett spel. kanske inte lika revolutionerande idag men FF6 är fortf. ett av de bästa jrpg som gjorts)

För singel player får jag nog säga Unreal.
Inte öppen värld men jämfört med tidigare shooters så kändes det som en. 25 år senare så kommer jag fortfarande ihåg de flesta banor. Klostret, slottet, tornet, när du första gången kommer ut från det kraschade skeppet...

Sen är det ju svårt att slå EVE Online.
Tar för tillfället en paus men det är ett spel jag vet att jag alltid kommer komma tillbaka till. Alla de äventyr man har där, från Curse Coalition 2005 till de senaste 10 åren i Brave Newbies, inkl flugit en Titan i slaget om M2-XFE. Finns inget som kan komma i närheten.