Diskutera – Vilket är ditt största speläventyr?

Samma för mig. Hade aldrig spelat något MMO innan, kom in i betan av en slump, hade inte ens haft nått intresse för spelet innan.

För mig var det någon sorts overklighetskänsla. ”Kan ett spel vara så här stort?”
Det var ju helt olikt något annat jag sett, och tyvärr har jag inte haft någon sån upplevelse igen sen dess.

Å andra sidan fick jag 7-8 fantastiska år med WoW

En klassiker! Hade det själv också till Amigan.

Yngre mig skulle säga Secret of Mana, Final Fantasy 6 och Zelda: Link to the past.

Mitt äldre jag säger: Mass Effect-trilogin, Horizon Zero Dawn, The Long Dark och Metal Gear-spelen.

Star Wars: Knights of the Old Republic 1 och 2
The Longest Journey (Dreamfall)
Mass Effect 1-3
Half Life 1-2

Dessa är de spel har jag lagt mest tid på och som lämnat det starkaste och mest positiva minnen. Jag har även spelat en hel del av Skyrim, Fallout, och Dragon age men så här i efterhand som minns jag mest bara att det en himmla massa grinding i de spelen.

Det här! Du beskriver min upplevelse av spelet till hundra procent.

Just det att man fick vaga vägbeskrivningar var fantastiskt. Minns tydligt ett quest där någon sade något i stil med "Turn south at the rock which looks like a finger to the sky". Det fick mig att observera och uppleva världen på ett helt annat sätt än vad jag gör i moderna spel med quest markers överallt. Man var liksom tvungen att hålla ögonen öppna. Underbart! Önskar att någon spelutvecklare vågade göra så igen.

För egen del så är det tre MMOs av den äldre skolan som inte håller handen som varit de största äventyren. Att behöva utforska världen själv utan quest hubs etc. Att samarbeta med andra var nyckeln, det var inte solo spel som dagens MMOs. Att gå utanför första staden i Everquest tex var förenat med livsfara om du var själv så det var en stor del spänning och skicklighet som behövdes. Dåtidens player communities var starkare och mer sammansvetsade tack vare detta.

Världarna behövde utforskas på riktigt. Det var få möjligheter till fast travel. Så även om världarna till storleken var betydligt mindre än dagens open world spel så var de ändå större för att du inte hade fast travel utan var tvungen att själv gå överallt. Fast travel krymper världar. Dagens MMO gamers skulle kalla det "walking simulators" men fast paced gamers på den tiden fick nöja sig med quake

Everquest när det var nytt,
Anarchy online när det var nytt
Eve Online när det var nytt, (Kör detta fortfarande)

Jag spelar nästan uteslutande RPGs samt strategispel idag och trots att det finns superbra RPGs med svinbra stories som man kört genom åren så är det svårt att komma tillbaka till den där känslan som fanns i de första hardcore MMOs innan WoWifieringen av marknaden. Sträckan från lvl 1 till max level var aldrig en transportsträcka till "det riktiga spelet vid endgame", Själva resan och upplevelsen var det viktiga. Så man kunde ej bli max level på en helg precis utan kunde ta månader.

När jag spelade skyrim för första gången vilken upplevelse det var .världen var så stor ,så mycket att göra och upptäcka det var fantastiskt .jag älskade att gå omkring i skogarna runt riften med alla björkar i höst skrud det var så vackert får fortfarande feeling när jag går omkring där!

Ska man vara helt ärlig mot sig själv måste jag säga Fallout 3, inte många spel efter det som har motsvarat hypen hela vägen, från första bilderna tills eftertexterna. Morrowind och Mass Effect är nära dock.

Jag måste nog ändå slå ett slag för Morrowind. Det var första gången i 3D jag verkligen fick känslan av att besöka en värld utan gränser. För mig var det spelet som stod på gränsen mellan gammalt och nytt. Vi hade fantastisk grafik, jag minns att jag kunde stå och stirra bara på vattnet och hur verklighetstroget det såg ut, men samtidigt en mer öppen spelstil där jag tvingades ta anteckningar och söka själv. Målen och uppdragen var inte alltid självklara eller utmarkerade med fina små gula pluppar på kartan.

Ultima VI hade också känslan av att besöka en annan värld, men då i 2D. Det kändes som det inte fanns några gränser på vad som gick att göra. Minns hur fascinerad jag var av att man kunde göra en deg av mjöl och vatten, sedan stoppa den i ugnen och få ett bröd! Eller bara det att invånarna hade egna liv, på dagarna jobbade de och på kvällen kunde man ibland hitta dem i tavernan om de inte var hemma.

1992, Monkey Island 2. 12 disketter ren glädje.

Guild Wars. Känslan när man utfortskade pre-searing Ascalon första gången kommer aldrig glömmas

Har du provat Divinity: Original Sin 2? Det har flera aspekter som påminner om Morrowind där. Det är inte samma öppna värld men det handlar mycket mer om att utforska. Journalen är dock lite densamma där man har notiser om saker man sett utan att direkt vara en Quest med nästa mål här eller där. Flera anteckningar kan ha med samma Quest att göra osv.

Men ja absolut, det är så konstigt att man lägger tid på alla dessa världar och har koncept som gör att vi inte behöver bry oss om dom. Vissa spel tillåter att man stänger av pekare och annat men då funkar heller inte själva spelet. RDR2 t.ex. kräver pixel perfekt placering när man ska starta en Quest eller exakt hur man ska gå, därför måste man ha minimap ändå.

Utan någon som helst tvekan: Mass Effect trilogin. När sluttexterna rullade i trean för första gången så blev jag faktiskt på gränsen till deprimerad, något som aldrig tidigare hänt mig. Jag ville inte lämna den där storslagna galaxen och alla mina fiktiva vänner bakom mig. ME har satt så pass djupa spår i mig att jag måste spela om serien minst en gång om året. Jag har bara två spelrelaterade traditioner: Max Payne varje jul, och ME varje år. Ni som fortfarande inte fått uppleva detta storslagna mästerverk måste GENAST göra någonting åt detta. Köp Legendary Edition (som innehåller alla spelen i Shepard trilogin, samt alla DLC, plus att grafiken är förbättrad) och njut av det största galaktiska äventyret som någonsin producerats.

Håller med om Mass Effect. Spelade alla spel först när det tredje släpptes. Otrolig upplevelse att spela igenom hela serien i ett bräde

Jag har 3. Gothic 1 och 2 och red dead redemption 2. Kommer aldrig glömma de spelen.

Det är exakt så Dark Souls och Elden Ring fungerar. Vaga beskrivningar och inga markers.

Super Mario 64 står sig fortfarande som den överlägset största spelupplevelse jag varit med om. Var en blivande tonåring när Mario för första gången visades upp i 3d på en stor monter under en spelmässa.
Har aldrig sett så många människor samlade på samma plats, alla med hakorna i golvet.

Dock finns det inte ens en journal så man måste memorera exakt vad folk sagt, vilket alltför ofta leder till att man glömmer bort quests helt.

Om de spelen hade ett casual mode skulle jag förmodligen älska dem. Att behöva memorera eller anteckna quests låter fantastiskt. Men jag som spelar för avslappning snarare än utmaning vågar mig inte på soulsborne-genren. xD

Äsch så säger alla som inte provat.
Det är inte så svårt eller jobbigt som man kan tro.
Quests är aldrig nödvändigt heller utan mest en extragrej. Sen använder väldigt många spelare diverse Dark Souls-wikis i olika stor utsträckning när de spelar. Är lite som Minecraft, att det nästan är designat för att man ska googla saker.

Har skrivit om det förr men testade wow när det begav sig men fastnade aldrig.
Däremot fick jag en liknande upplevelse när Lotro (i princip en kopia av wow på många vis) befann sig i beta (2006?).
Totalt avskavd hud på hakan när man gick omkring inuti världen, såg miljöerna och njöt av musiken och stämningen. Ren kärlek ❤️

Många säger WoW, och det är fullt förståeligt. Sättet det spelades på i sina glansdagar är unikt bland mina upplevelser, har aldrig spelat tillsammans med så många andra och haft så många gemensamma upplevelser som perioden TBC- Cata. Allt som pratades om var WoW, från det att man vaknade tills man gick och la sig.

Men jag hade aldrig ens testat WoW om det inte vore för Warcraft 3. Warcraft 3 är det spel som öppnade mina ögon för Azeroth, Orcs vs Humans, The Burning Legion och allt det där som gör Warcraft till det bästa IP:t någonsin. Det finns inget annat som ens sniffar i hälsenorna. Berättelsen om Arthas och hans totala övertygelse att alla medel är tillåtna så länge slutresultatet är positivt. Thrall och orcernas kamp om en egen plats i den nya värld de befinner sig i. Det är fortfarande det bästa storydrivna RTS:et, sådär 20+ år senare.

Min resa i Warcraft är fortfarande igång även om det inte är på nivåerna som förr. Men jag missar sällan en patch, och läser en novell emellanåt när suget infaller sig för att få än mer fördjupning i Metzens mästerverk.
Det är mer eller mindre en tradition för mig att spela om RoG+TFT en gång om året, och det lär fortsätta ett tag till.

Hoppas bara dagens Blizzard kan få rätsida på storyn, om de lyckas får det gärna fortsätta i 20 år till.

Lba 2 var fantastiskt
Neverhood var unikt
Half life med dess expantioner, ett linjärt äventyr.
Red dead redemtion, absolut bästa wästernspelet
Command and conquer renegade, hyffsat singelplayer och fantastiskt multiplayerspel.

Påminner mig om när jag köpte första Demon Souls spelet, gick endast att importera från Japan via webhallen, inga instruktioner om hur man använde sina souls eller vad alla jäkla iconer betyder, noll förklaring vad som hände i olika nivåer av Hollow, hatten av till alla som lyckades lösa alla gåtor 😂😂

WOW, vanilla och sen TBC. Spelet dog med WotlK för mig, men fram tills dess....vilken resa!!

1. Bioshock 3: Infinite (med perfekt medhjälpare som Elisabeth och staden Skycity, grymt bra och sanslöst vacker resa från början till överraskande slut! )
2. Half-Life 2: Vilken äventyr med finaste ljudvärlden på den tiden, ingenting slår det när Stryker jagar dig och du försöker gömma dig och det fina slutet på spelet
3. Skyrim, fantastiskt öppen värld med fina effekter, natt och dag skiftande, den här spelen visade vägen till spel som witcher 3, rdr2 när det gäller göra "open world" games
4. Bästa action spel äventyr måste vara Call Of Duty: Modern Warfare, den första som började från jungeln och den kontroversiella uppgiften när man var helt plötsligt som terrorist och fick spela första gången badguy-sida och skjuta bla. civila på flygplatsen som försökte rymma, grymt bra gjort hela storyn med Cpt. Price sniper uppgifter som grädde på kakan DICE och Call of duty gör dem bästa SP kampanjer när det gäller action spel även idag.

Spot on!