Besatt av spel?

League of Legends skulle jag säga. Jag har haft ruskigt kul och känner att tiden var värt det men spelet kunde verkligen, verkligen få mig på dåligt humör. Ni vet, det typiska med kompetativa spel.

När de allra duktigaste spelade turneringar ville jag givetvis kolla, mycket för att det var spännande och jag lärde mig mycket. Det gjorde att jag ofta tackade nej till diverse uteaktiviteter med mina vänner. Igen, jag hade kul och tyckte tävlingen var spännande, underhållande och lärorik men jag samtidigt tappade jag värdefull tid med vänner som man NU gärna hade haft.

Början på 2020 kände jag att det fick vara nog. Jag hade spelat League of Legends sedan betan 2009, hängt i forumet och följt e-sporten och kom till insikten att jag inte kan bli bättre, att jag hittat min "peak" så att säga. Tog mig till "Diamond 2" och vann nästan en liten online turnering. Mitt lag slog ut ett annat med spelare som individuellt var rena ljusår bättre än oss men vi lyckades vinna med #teamwork.

Det kändes som ett bra avslut. Jag håller lite koll på svenska spelare, bland annat då Rekkles som man konstigt nog sett växa upp i och med att han själv varit så aktiv i och fasansfullt duktig när det kommer till E-sporten. Men utöver det så har jag lagt spelet på hyllan.

Japp, nu senast Apex Legends. Missade en gång t.om. tåget till jobbet och fick en arbetsdags löneavdrag pga. "bara en match till"

Jag spelade Tibia så mycket tidigt 2000-tal att jag blåste skolan helt. Inget som såhär i efterhand påverkade mig mer än att jag inte tog studenten. Det var ju oroväckande mycket tid man lade ner på det spelet. Men kul var det🤣
Det lugnade ner sig sen när man började jobba men spelade nog spelet kontinuerligt i 8 år.

Lineage 2 var också ett spel jag spelade sjukt mkt ett par år!

Det har hänt. Nu senast Baldurs Gate 3. Jag kan bara inte släppa det. Har "jobbat hemma" i tre veckor nu efter semestern...
Före det var det nog Elden Ring. Sedan kommer jag inte ihåg. Tales of Arise kanske, men inte på samma nivå som nu med BG3.
Möjligtvis Cyberpunk 2077 också.
Factorio helt klart.
Moddande utav Skyrim.
Witcher 3.
GTA 5 när det släpptes.
Knights of the old Republic. Skolkade i två veckor för att spela det..
Sedan har det säkert funnits flera tillfällen under WoW tiden.

Men jag har nog aldrig känt att jag måste bryta mig loss. Oftast slutar besattheten efter att jag klarat ut spelet i fråga. Eller när man uppnåt något mål/endgame i WoW.
Men med de spelen som nämnts ovan så har jag varit helt besatt under några veckor och knappt velat gjort eller tänkt på något annat.

Men med det sagt så har det inte skapat problem för mig i vardagen. Klarade av skolan inkl. högskola utan problem och har ett stabilt välbetalt jobb samt fru. Spel är helt enkelt det jag lägger min fritid på. Fritid som det finns gott om

Som det flesta här inne....WoW. Faller tillbaka då och då. Men nu sätter småbarnslivet effektivt stopp för det.

The Elder Scrolls-serien, speciellt då Daggerfall, Morrowind och Oblivion-tiden.

Blev helt uppslukad av The Elder Scrolls II: Daggerfall, och spenderade galet mycket tid på det officiella Bethesda-forumet i väntan på Morrowind. Några månader efter Morrowind släpptes så blev jag en av dom första fan-moderaterna på forumet, med all ökad trafik så behövde dom hjälp med alla troll osv, och fram till Fallout 3 så var jag väldigt aktiv där, i stort sett all min fritid spenderades där.

Jag är fortfarande en moderator på Bethesdas officiella Discord, men är nu för tiden knappt aktiv alls. En person hos Larian blev tydligen imponerad av hur jag betedde mig som en moderator när jag var aktiv, så jag blev en moderator på deras forum också för ett antal år sedan, bara sådär, utan att ens tackat ja. Men är inte aktiv där heller, men har fått väldigt många emailnotifikationer dom senaste veckorna om inlägg som blivit rapporterade på Larians forum tack vare BG3 som jag inte ens har spelat ännu.

När jag var yngre och lirade flygsim.
Men besattheten mer i det att jag spenderade all fritid och på tok för mycket pengar på ett simpit bygge. Jag hade varken tid, råd eller plats men trots det skördade jag timmar och tusenlappar på material och elektronik, kapade, fasade och skruvade i förrådet och när lite tid fanns över sent på kvällen studerade jag manusler och testade olika scenarion.

Det var kul, oerhört kul, men inte värt allt det kostade, i tid och pengar.

Gjorde som ovan nämnt en ”hard quit”. I efterhand saknar jag det, byggandet alltså. Har nog aldrig varit så kreativ och engagerad i hela mitt liv. Projektet var väl cirka halvvägs när jag slutade. Sålde det mesta, slängde resten.

Gör mig faktiskt lite illa till mods att tänka på, var så stolt över mig själv och det jag lyckades skapa.

En dag kanske det går att börja om, vid ett bättre tillfälle.

Klart jag fastnar ibland och nöter samma spel i ett par hundra timmar. Men det har aldrig tagit över, jag har aldrig försummat viktiga saker för att spela.

Vanligtvis har jag heller inga problem att släppa ett spel och gå vidare till nästa titel. När jag känner att jag är klar med ett spel avslutar jag det och spelar något annat.

Diablo 2 /Diablo 2 R är väldiga tidstjuvar som är svåra att lägga ifrån sig.

Oblivion och Skyrim är även sådana som tankarna vandrade till istället för att koncentrera sig på skolan/jobbet. Är lite nervös inför Starfield...

Den enda gången jag kände att det gick lite överstyr var när jag och en kompis spelade Minecraft flera dagar hela dagen.

När min fru drog till jobbet och kom hem på kvällen satt jag fortfarande och spelade.

Numera letar jag spel som jag kan uppslukas av och vara helt inne i utan att bli less och vilja pröva något annat men då ändå kunna ta pauser i timmar/ dagar och återvända och ha lika roligt.

Hollow knight är ett spel jag var helt inne och ville ta allt som går att uppnå men ändå kan jag stänga av det då man är inte bunden online med andra vänner.

Jag spelar sällan multiplayer idag.

Finns ju ett bra sätt att se på alla vanor i livet, men spel i detta fall då:
Vad får jag ut av spelandet?
Hur känner jag mig medan jag spelar?
Hur känner jag mig efter att jag spelat?
Hur känner jag mig om jag inte kan/får spela?
Vad behöver jag ge upp, för att spela?
Vad förlorar jag på att fortsätta spela?
Påverkas mina livsmål, om något/några, av att jag spelar?

Ett exempel för egen del var också pokemon go. Både jag och frun körde det mkt när det kom.
Och vi fick definitivt dåliga svar på frågorna ovan, och bara slutade cold turkey.
Inget slutmål, inget annat, bara slutade.
Gjorde likadant med rökningen, fick fel svar på alla frågor och bara la av.
Fifa blev jag bara förbannad som en idiot när det gick åt skogen, blev bara att lägga ner för jag tar det för allvarligt och mår dåligt av det.

Jag förstår grejen att sätta slutmål ”jag ska bara…”, men det är bara så man förskjuter lidandet och nästan kan hamna i en sorgeprocess, om nu inte abstinensbesvären är för stora, då är det ju en bra idé.
Men ibland är det sjukt mkt värre att göra så, tycker jag.

Bra frågor att ställa sig själv där! Jag spelar i princip aldrig multiplayer eller väldigt... online-fokuserade spel just eftersom att jag veeet med mig att om jag blir för indragen i spelet så vill man gärna vara med "när det händer" med olika events mm, vilket "tvingar" en att spela olika tider/dagar/antal timmar för att kunna hänga med. Och då blir det genast mer frustrerande om man inte hänger med, alternativt att man försakar andra och betydligt viktigare saker än något online-spel...

Av denna anledning har jag aldrig gett mig in i onlinerollspel eller kört särskilt mycket competitive av något slag, det funkar helt enkelt inte för mig. Blir mer frustrerande än roligt om jag inte har jättemycket tid att lägga ner på spelet, vilket jag inte i närheten har med tanke på jobb och sen familj och annat ovanpå det.

Däremot kan jag fastna i och spela offline-spel under längre perioder, utan problem. Har en Simcity 4-region jag byggt på sedan typ 2014 och ca 350 timmar investerade där, men då har jag liksom kunnat spela hur jag vill när jag vill utan att haft några "måsten". Ibland har jag inte rört spelet på ett år, men det schyssta är då att det är exakt så som jag lämnade det när jag kommer tillbaka till det igen. Ingen FOMO!

Jo men precis, där är väl ett jättebra exempel på när du vägt fördelar mot nackdelarna med olika sorters spel.
Vill man dra det ännu längre kan du ju se det som att onlinerollspel ger dig stress, att du behöver vara på alerten och hålla igång många ”bollar i luften” på kort tid.
Medan dina offlinespel som du beskriver snarare ger avkoppling, logik, struktur, automomi.
Så ger de ju dig något tillbaka, kanske som man saknar i vardagen på något sätt.
Då kan det snarare göra att du får balans, för är du igång och flänger och stressar hela dagarna (ditt liv är ett onlinerollspel kan man säga) kanske det sista du behöver för att koppla av är mer av den varan.

Star Sonata är nog det jag varit mest besatt av, spelade det i stort sett varje dag i 7 års tid.

CS 1.1 - CS 1.6

Älskar att fastna i spel till den grad att man tappar tidsuppfattning, skulle säga att det är en känsla som jag söker i de långa mellanrum mellan spelen som lyckas med det. Med det sagt så är inte spel en prioriterad aktivitet för min del så det mest problematiska det kan ställa till med är att någon eller några timmar av nattsömnen försvinner.

KSP. Har lovat mig själv att aldrig installera det igen.

Hur jag känner mig när jag spelar?
Arg. Så in i satans arg.

Nä, har alltid kunnat sätta gränser och haft ett sunt förhållande till spel. Lagom är bäst.

Har för närvarande ett halvårs sejour från spelande, blir en del i en digital fasta där jag passar på att rensa ut dåliga vanor, ser över den digitala trädgården (appar som inte används, mejl-prenumerationer, medlemskap).

Stora delar av livet har bestått av spelande i olika utsträckning, där både det ena och andra prioriterats bort till förmån för mer tid. Den större utmaningen hos mig är om spelen är så pass uppslukande att tid som inte spenderas för att spela aktivt istället blir planering, förberedande eller gemenskapsunderhåll inför nästa sittning.

Min förhoppning är att någon kan knäcka koden för hur underhållsformen TV-/dataspel kan växa ur sin ungdom och ta ett större ansvar för vilka följdeffekter de genererar globalt. Beständigheten i spel sträcker sig sällan över en större tidsrymd, utan de klaras av eller mättar spelarna och sedan är det dags för något nytt.

Att låta sin identitet utgöra grunden för de olika avatarer som gestaltar en på olika plattformar vore min dröm, utan att för den delen avslöja sin identitet (identitetsleverantör auktoriserar mot plattformsägare). Då skulle vi också slippa stora delar av lösenords- och mejlproblematiken. Kanske äntligen passera användarnamn och lösenords-eran en large, även dessa plattformar behöver ta klivet in i något större för att skydda sina användare.

Roblox-konceptet är oerhört häftigt där enbart fantasin sätter gränserna, tänk om vi framledes kan gästa de olika plattformarna i egenskap av en avatar i ett sammelsurium av plattformar vars gemensamma plats är delad, men inom ramen för den egna domänen råder egna regler.

Web3-tekniker kommer skapa förutsättningar för oss att kunna röra oss fritt i en digital rymd med bibehållen integritet och ändå kunna avropa antingen fysiska, digitala eller virtuella varor/resurser/tjänster.

Det är en mycket spännande tidsålder att leva i, där vi måste se bortom våra egon för att bli större tillsammans!

Personligen så älskar jag att bli "besatt" av spel. Händer inte så ofta dock, senaste tio åren är det väl Witcher, cyberpunk, Hogwarts Legacy och Fallout som åstadkommit det. Starfield kommer förmodligen ha samma effekt, men livssituationen är annorlunda nu och jag kommer inte kunna spela hela dagarna nu även om jag är ledig, vilket känns lite tråkigt även om livet är gött som det är.

Football manager-serien har en förmåga att få mig en aning besatt. Aldrig så att det vardagliga livet påverkas men blir ofta att man går runt och funderar på om man ska ändra taktiken litegrann eller om man ska sälja den där högerbacken eller inte.
Jag brukar hävda att jag har ett hälsosamt beroende av Football manager

Been there