Senua's Saga: Hellblade II

Första Hellblade kändes som en typisk debuttitel. Man har en idé om vad man vill förmedla och vilka spelelement som man vill ha med. Det ska vara mörkt och dystert, med pussel och svärdfajt och några bossar. Längre än så siktar man inte. Resultatet blev kanske lite svajigt, men fullt godkänt. Jag gillade det. Även om de enskilda delarna inte var särskilt fantastiska, så var helheten ändå värd att uppleva.

Inför tvåan hade jag nog hoppats på att man spänt bågen lite mer. Spelvärldsdesignen och allt ser tufft ut, men det känns lite som att man försöker sig på en regelrätt uppföljare till ett spel vars fundament inte riktigt håller för det. Jag vill liksom inte spela samma sak igen, men i en ny kostym. Storspel med många timmars content kanske kan komma undan med det - lex Ubisofts seglivade långkörare - men sådana här korta titlar kan det definitivt inte. Och det här låter väldigt mycket som att man försöker spela säkert på en one trick pony som redan har sprungit iväg.

Tyckte det första spelet var uselt så förstår inte hypen för uppföljaren riktigt, men det är jag det :P.

3/5

Alla feta titlar som släpps exklusivt till Xbox lider av dålig/tveksam prestanda?

Det går utmärkt att ha ett starkt narrativ utan att för den delen behöva göra ett längre spel. Det är inte nödvändigtvis kvantitet som saknas (även om det gärna hade fått vara lite längre också). Indika är ännu kortare men har ett i mina ögon mer intressant manus som vågar och vill lite mer.

Men till syvende och sist är det såklart en subjektiv fråga.

Jag kan garantera att jag inte bryr mig om vilken utgivare (eller utvecklare, för den delen) som ansvarar. Det kan vara intressant i en större kontext men har inget med bedömningen av en titel att göra. Sen var det rätt omöjligt oavsett att "stämma in i kören" i just detta fall, då recensionen släpptes när embargot upphörde - alltså innan det ens var möjligt att veta vad andra tyckte.

Däremot kan jag inte veta hur andras tankar går, men jag har svårt att se att det ni nämner skulle vara något den genomsnittlige recensenten lägger värde vid.

Det var verkligen inte riktat mot dig eller denna recensionen och inte detta spelet i sig egentligen heller. Utan mera en allmän fundering, där vissa företag har lite lättare än andra att få höga betyg. Sedan tror jag absolut inte det är något någon gör direkt, utan en undermedveten handling kopplat till olika saker som positiva kopplingar till ett företag och nostalgi kring företag.

Känns som att det här blir ett spel som även om det just nu är "exklusivt" även kommer släppas till Playstation om något år eller så. Gillade första Hellblade men la ner någonstans vid något symbolpussel i någon skog. Kanske skulle ta och spela färdigt det Gillade helt klart atmosfären i spelet.

Jag gillade känslan i första spelet. Grym musik och ganska häftiga, om än stela, strider. Pyssel momenten var ju inte superroliga, men i vilka spel är de det å andra sidan. Kan nästan föredra denna typ av pussel istället för att hitta "vevarmen som saknas till veven" eller hitta "den triangelformade stenen som ska sättas i det triangelformade hålet" osv.
Ska det vara pussel så vill jag ha mer avancerade i stil med Myst-spelen eller The Witness.
Tyckte "pusslen" i Hellblade funkade helt okej, men de borde ju vågat utmana spelaren lite mer.

Jag gillade ettan väldigt mycket så det här kommer nog bli grymt bra!

Haha, klassiker.

Kul att det står "- Tvivelaktig prestanda" utan att nämna prestanda någonstans i recensionen.

Lust att utveckla det resonemanget lite mer?

Första spelet var en helt galen upplevelse för mig och det är lätt en av mina absoluta favoriter. Men det har nog inte med gameplay att göra utan det var på grund av att det var unikt. Särskilt psykosen Senua lider av och hur den visualiserades och ljudsattes. Det är ett sånt spel man kanske får uppleva var tionde år som man sedan minns resten av livet! I alla fall för mig.

Men förstår att det inte är för alla.
Men jag hoppas att tvåan kan ge samma känsla. För mig är jag nöjd om det bara är mer av samma.

Obs att det är två recensioner på GR. Den svenska är unik, men den danska har översatts till de övriga länderna.

Det är inte ovanligt att vi har med något i plus/minus som inte nämns i recensionen, just om man vill ha med något som inte kom med i texten.

Absolut! jag hade i allmänhet rätt dålig bildfrekvens oavsett inställningar när jag spelade och ibland (främst mellansekvenser) kunde den störtdyka ända ned mot 20. Noll kraschar, däremot.

Jag älskade första spelet (förutom delar av slutet), och har för all del sett fram emot uppföljaren. Men när jag läser att de inte tar ut svängarna ordentligt i narrativet så går andan ur mig lite. För att en uppföljare till Hellblade ska vara riktigt meningsfull måste den peta, riva och dra i såret MER, inte mindre.

Jag ska spela det vid tillfälle, absolut, men av det jag tycker mig utläsa av recensionen är risken för besvikelse överhängande för min del. Vi får se.

Välkommen tillbaka <3

Ja det ligger nog mkt i det du säger här.
Jag tyckte ettan var riktigt kul fram tills mot slutet när den enormt simpla combatten började träta på mig o spelglädjen. Så det var bra det inte var så långt för då hade jag nog spytt på det efter ett tag.
Men håller med känns som det hade räckt med ett sådant spel såvida man inte hade kunna tänka sig att ge Senua kanske lite djupare spelmekanik i en uppföljare. Å andra sidan skulle man då kanske riskera att förlora charmen som första spelet gav.

Hade nog varit bättre om Ninja hade satsat på ett helt nytt spel.
De brukar inte vara fan av uppföljare när jag tänker efter.

Ettan var ju så där, tog mig år att orka spela igenom. Får se om det blir att testa denna del.

Älskade 1:an totalt när jag spela det första gången förra året. Otrolig ljuddesign, intressant gameplay, häftiga miljöer kombinerat med Senua's psykoser gjorde det riktigt annorlunda. Hade gåshud hela slutstriden, magiskt med musiken och miljön.

Hoppas att gilla 2:an lika mycket!

jag älskar ju spel som har med nordikst mytologi att göra, men jag pallade inte riktig lira klart ettan, misstänker att jag skulle nog inte komma långt här med. synd.

Jag gillade mycket i ettan, främst miljöerna och pusslen. Striderna var sådär, och för mig hade de kunnat skippa dom helt. Bitvis väldigt deprimerande och jag blev irriterad av allt elände. Blir inget köp av tvåan.

Efter att ha kollat ett antal recensioner samt en "let's play" stream för första timmen ungefär slås jag av att spelet förmodligen skulle passat bättre som en miniserie på Netflix än som spel. Detta då själva spelmomenten (pussel, strider) verkar vara det absolut minst intressanta med Hellblade 2, i vissa avseenden tycks striderna till och med vara värre en i originalet.
Ser otroligt snyggt ut med ruggigt bra ljud, tyvärr räcker inte detta för att det ska uppstå ett spelsug hos mig.

Jag tyckte ettan var otroligt dåligt av många skäl, men kanske främst det att skildra psykisk ohälsa i ett fantasyspel i historisk miljö kändes befängt. Ska det vara fascinerande att man som spelare inte riktigt kan veta om det är ett "riktigt" monster eller bara en hallucination i hennes huvud liksom?

Jag kände ingen som helst anknytning eller sympati med karaktären.

Såna här filmspel kan vara så himla pretentiösa. Som dialogen i introt till det nya spelet, medan man ser henne kravla för klippor: "Rösterna får henne att kämpa framåt. Rösterna som inte klarade sig. De som hon inte kunde rädda". Men buhuu. Jag har svårt att förstå hur någon kan låta bli att himla med ögonen redan där.

Försäljningssiffrorna på Steam är fullständigt katastrofala. Ännu en saftig flopp för Microsoft.

Nä, för Microsoft själva gör väl inga spel? (är väl andra studior som utvecklar spelen)

Föredrar då lätt opencritic över meta personligen.

Ger man ett spel ett år, så kan det ju inte vara så dåligt? 😋

Spelade drygt 40 minuter igår. Verkligen ett spel för mig men är man ute efter gameplay ska man se sig om efter annat. Men det vet man nog redan om man spelat ettan. Har man GP så rekomenderar jag att ladda hem det om inte bara för att kolla in grafiken. Helt i egen klass där. Ska bli spännande att fortsätta. Än så länge tycker jag det är betydligt bättre än ettan (som jag klarade för några veckor sedan). Tjafset om 30 fps är också helt oväsentligt då spelet är så långsamt att man inte tänker på det överhuvudtaget.

Installerar nu, ska prova i kväll. Har måttliga förväntningar vid det här laget, men det är å andra sidan ganska skönt med ett nytt och tämligen kort spel. Då hinner jag i alla fall ta mig igenom det.

Drog igång spelet på Xboxen igår och körde igenom introt. Jag tycker att det var bra och det var härlig stämning redan från start så jag är säker på att jag kommer att tycka om det. Grafiken är riktigt riktigt snygg och ger en filmisk känsla, något som jag kanske är relativt ensam om att tycka om! 30 fps har inte stört mig så mycket hittills eftersom jag tycker att spelet har ett så lugnt tempo.