Vem orkar spela dagens långa spel om tio år?
Vem kommer orka spela de timmar av spel som krävs om tio år?
Låt oss ta Final Fantasy VII (originalet) som exempel. Spelet blev en klassiker, och många upptäckte det flera år efter släppet – och gör så fortfarande. De nya digitala versionerna, med funktioner som "snabbspolning" och andra hjälpmedel, gör det dessutom tillgängligt för en ny generation som inte skulle orka med det gamla spelsättet. Samtidigt tilltalar det oss äldre spelare, som bara vill återuppleva spelet, men på ett bekvämare och mindre tidskrävande sätt, mellan hämtning av barn och körningar till aktiviteter.
Men om vi vänder blicken mot de två remaken av Final Fantasy VII, vad kommer vi då att säga om dem om tio år? Vem orkar spela dem på nytt? Eller för den delen, vem kommer att orka plocka upp dem för första gången? Särskilt när de två spelen faktiskt blivit tre. De är inte lika korta som exempelvis Mass Effect-trilogins huvudberättelse. Final Fantasy VII: Rebirth tar omkring 40 timmar att spela igenom om man bara fokuserar på huvudstoryn och springer igenom det.
Min gissning är att Final Fantasy VII originalet kommer att leva vidare – vi kommer att fortsätta spela det, nya spelare kommer att upptäcka det. Men den nya trilogin, när spel blir så utdragna och tidskrävande, kommer knappast att vara något som spelas om år efter år. Även om jag inte har något emot de nya spelen, kan jag inte undgå att tänka att det hela open world-konceptet som idag dominerar spelvärlden kommer att åldras snabbt. Vem orkar exempelvis springa runt och aktivera ännu ett torn på kartan?
Vad tror du?
Nu kommer jag att låta som en tjurig gammal man, men när det gäller JRPGs så har i min mening alltför många nyare spel för mycket meningslöst fluff i dom. JRPGs brukade vara så mycket mer fokuserade på att berätta en huvudberättelse än vad dom är idag. Nyare spel ofta inte bryr sig så mycket om huvudberättelsen utan är mer av en ursäkt för att göra sidouppdrag, sidoaktiviteter och samlande av olika slag. I FF7 Remake så ska man plötsligt hålla på och samla katter osv, vilket man inte gjorde i originalet. Överlag så känns det som berättarkonsten i JRPGs har sjunkit rätt så rejält dom senaste två decennierna.
Folk som lider av FOMO eller är stressade över sina 300 spel i backloggen som måste liras igenom kan definitivt ha problem med stora långdragna spel, andra gillar att grotta ner sig och har inga problem om det tar nån månad eller två att köra igenom. Risken finns ju att den sistnämnde gruppen blir så pass liten att det börjar påverka mängden spel som kommer, men idag känns det som att det finns tillräckligt med efterfrågan på båda.
Håller med om jämförelsen med Mass Effect-trilogin. De är så otroligt omspelningsbara för de är så linjära egentligen, trots att man utforskar hela galaxen. Har spelat om de många många gånger. FF7-remakesen är 10/10 för mig, men tror inte att jag kommer spela om de, iaf inte på fler år.
Och snabbspolningsfunktion har helt klart hjälpt mig att spela om tex ff7/8/9 på senare år, utan det vete tusan...
Tyvärr följer ju de flesta Ubisoft-modellen (ja även Rebirth). Är så trött på den modellen orkar verkligen inte längre. Förutom Rebirth som är automatiskt 10/10 eftersom det är ff7, mm jag tycker så
Nu kommer jag att låta som en tjurig gammal man, men när det gäller JRPGs så har i min mening alltför många nyare spel för mycket meningslöst fluff i dom. JRPGs brukade vara så mycket mer fokuserade på att berätta en huvudberättelse än vad dom är idag. Nyare spel ofta inte bryr sig så mycket om huvudberättelsen utan är mer av en ursäkt för att göra sidouppdrag, sidoaktiviteter och samlande av olika slag. I FF7 Remake så ska man plötsligt hålla på och samla katter osv, vilket man inte gjorde i originalet. Överlag så känns det som berättarkonsten i JRPGs har sjunkit rätt så rejält dom senaste två decennierna.
Du slog huvudet på spiken på nått jag själv inte kunnat inse vad som är fel. Där har vi det
Nu kommer jag att låta som en tjurig gammal man, men när det gäller JRPGs så har i min mening alltför många nyare spel för mycket meningslöst fluff i dom.
Så är det verkligen. Jag spelade igenom Grandia 1 och klarade det för första gången förra året, där kände jag att varje händelse genomtänkt och viktig för berättelsen.
Folk som lider av FOMO eller är stressade över sina 300 spel i backloggen som måste liras igenom kan definitivt ha problem med stora långdragna spel
Jag har inget emot stora spel, så länge jag tycker är riktigt roliga hela tiden. Men frågan är om jag kommer orka mig igenom Xenoblade 1 igen, eller Rebirth? Och kommer nya spelare plocka upp dem i framtiden, med andra ord; blir det klassiker på samma sätt eller drabbar deras längd dem att bli det? Sen om de är roliga nu, det är en annan fråga
Förutom Rebirth som är automatiskt 10/10 eftersom det är ff7, mm jag tycker så
Mmm, du får tycka så
Sen finns det ju open world-spel som jag tror är mer omspelningsbara i framtiden, och nya spelare kan plocka upp enklare. Som till exempel Breath of the wild som verkligen är "öppet på riktigt", och där spelaren har mer kontroll över tiden. Även om det också har vissa Ubisoft-inslag.
Tror problemet är lite både p.g.a både utgivarna och en del av konsumenterna. Hear me out. Spel har sakta men säkert stigit i pris vilket gjort att en skara av konsumenterna uttryckt att det blir svårt för dem att rättfärdiga ett köp på 700-800kr om spelet är säg 8-10h långt bara. Att de vill att deras spel ska hålla i hundratalstimmar. Så utgivare säger okej och dels ger oss oändliga multiplayerspel med microtransaktioner men också dessa open world spel. Världen blir full av 'fluff' som att samla 100 fjädrar över kartan och dyligt. Det är inte att spelet alltid skulle må bra och bli bättre av att vara ett open world spel, målet är att göra ett open world spel och fylla det med ursäkter som drar ut speltiden så att konsumenten i slutändan kan sitta där och känna att det var värt pengarna för de varit sysellsatt i 200h. Kvantitet före kvalité.
Jag tillhör skaran som är mätt på detta. Jag drar mig för att starta sådana spel. Men klart jag spelar dem ibland när något lockar. Helst ser jag dock att spelet är av den lite kortare varianten men med hög kvalité som ger mig en fokuserad berättelse och karaktärer att känna något för. Och ja, är ett spel närmare 100h så tar det emot om man skulle vilja spela om det. Nu eller senare. Jag hade kul med FF7 Remake och orkade pressa mig att spela om det på Hard för att ta en platinum trophy. Men med Rebirth så orkade jag inte ens ta 100% på Normal. Tanken på att spela om det på Hard fick det att krypa i hela kroppen på mig. Aldrig i livet.
Men tror vi med tur ser att denna bubblan börjat spricka. Fler har börjat uttrycka motsatsen nu. Spelen blir för långa. Vi orkar inte. Rebirth fick en del sådan kritik och Ubisoft bantar ner sin Assassins Creed serie efter att folk ansåg Valhalla vara för stort. Med tur om några år kanske de hittat en gyllena gräns hur stort ett open world spel ska vara och hur mycket saker det bör finnas för att sysselsätta oss, men inte överväldiga oss. Man kan alltid hoppas.
Tror problemet är lite både p.g.a både utgivarna och en del av konsumenterna. Hear me out. Spel har sakta men säkert stigit i pris vilket gjort att en skara av konsumenterna uttryckt att det blir svårt för dem att rättfärdiga ett köp på 700-800kr om spelet är säg 8-10h långt bara. Att de vill att deras spel ska hålla i hundratalstimmar. Så utgivare säger okej och dels ger oss oändliga multiplayerspel med microtransaktioner men också dessa open world spel. Världen blir full av 'fluff' som att samla 100 fjädrar över kartan och dyligt. Det är inte att spelet alltid skulle må bra och bli bättre av att vara ett open world spel, målet är att göra ett open world spel och fylla det med ursäkter som drar ut speltiden så att konsumenten i slutändan kan sitta där och känna att det var värt pengarna för de varit sysellsatt i 200h. Kvantitet före kvalité.
Sen kostar det mer att göra större spel. Undra vad budgeten var för Rebirth kontra, säg, remaken av Dragon quest 3, och vilket drog in mest vinst procentuellt?
Jag hoppas trenden vänder vad gäller stora open world-spel. För FF7 rebirth hade inte behövt vara så stort som det är. När det började pratas om en remake av FF7 redan på PS3-tiden så har jag inget minne av att någon fantiserade om den här jättevärlden som vi fick. Så frågan är vem de gör spelet för. Är det för den nya generationen, och bryr de sig ens om FF7? Eller är det för den äldre generationen, som kanske bara vill återuppleva sitt favoritspel i ny grafik?
Själv är jag villig betala 700 kr för ett spel som "bara" är 20-30 timmar, utan problem. Silent hill 2 remake var ju inte jättelångt direkt.
Och jag tror att folk lär plocka upp SH2 remake om tio år, och inte till originalet, men kanske inte FF7 rebirth i lika stor utsträckning. Där lär man söka sig till originalet istället.
Jag har börjar dra mig mot enklare och kortare spel, kommer väl spela ett o annat längre spel också men generellt så har jag inte tid eller ork för 100-150timmars spel.
Det ska du inte skämmas för. Jag har inte ens ork för ett femtiotimmarsspel.
För mig är problemet tudelat, på något sätt. Det har blivit extra relevant i och med att jag har spelat igenom STALKER 2, som lyckas med bedriften att vara både för utdraget och för stort på samma gång. Att springa till andra änden av kartan för att hämta någon skitgrej som storyn inte kan backa upp, när det dessutom är skitlångt avstånd in-game, då ledsnar jag. Då känner jag att spelet inte respekterar min tid medan det prövar min ork. Jag kan tolerera utdragna spel och jag kan tolerera stora spel, men inte både och samtidigt.
Kommersiellt är det inte kvantfysik - det är mindre riskfyllt att driva en restaurang som några gäster lämnar överdrivet mätta eller med mat kvar på tallriken, än ett ställe som andra gäster lämnar hungriga - men det befäster en branschstandard som jag inte orkar rätta mig efter. Ett lagom stort, lagom långt spel i open world-stil får bo på mitt datorskrivbord mellan 30 och 40 timmar. Kortare går oftast bra, längre är en sällsynthet. Ju mer tid spelet vill ta i anspråk, desto högre krav har jag på det. Och de flesta spel har inte nog med meningsfullt innehåll för att motivera mer av min tid än så, även om de gärna vill.
Mmm, du får tycka så
Sen finns det ju open world-spel som jag tror är mer omspelningsbara i framtiden, och nya spelare kan plocka upp enklare. Som till exempel Breath of the wild som verkligen är "öppet på riktigt", och där spelaren har mer kontroll över tiden. Även om det ockås ha vissa Ubisoft-inslag.
Mm tack Ja det är nog ett bra exempel på fungerande open world (har inte spelat det själv då jag inte är Zelda-balle längre). Ett annat bra exempel på open world gjort rätt är Elden Ring Inte en enda markör på kartan som tar fokus från utforskandet.
Tror problemet är lite både p.g.a både utgivarna och en del av konsumenterna. Hear me out. Spel har sakta men säkert stigit i pris vilket gjort att en skara av konsumenterna uttryckt att det blir svårt för dem att rättfärdiga ett köp på 700-800kr om spelet är säg 8-10h långt bara. Att de vill att deras spel ska hålla i hundratalstimmar. Så utgivare säger okej och dels ger oss oändliga multiplayerspel med microtransaktioner men också dessa open world spel. Världen blir full av 'fluff' som att samla 100 fjädrar över kartan och dyligt. Det är inte att spelet alltid skulle må bra och bli bättre av att vara ett open world spel, målet är att göra ett open world spel och fylla det med ursäkter som drar ut speltiden så att konsumenten i slutändan kan sitta där och känna att det var värt pengarna för de varit sysellsatt i 200h. Kvantitet före kvalité.
Givetvis har du 100% rätt i detta, och också anledningen att Ubi-modellen dominerar Open world-genren och att vi inte ser fler exempel som BOTW/Elden ring. De sistnämnda är för stora risktaganden och kostar för mycket antagligen.
Jag vet inte om det ens spelar roll, det är väl lite struntsamma. Det är ju som att massa nya spelare idag sitter och spelar Quake1 eller Silver liksom.
Råkar du veta någonstans man kan spela Silver? Alltid velatspela men hittar inte i butik :/
Råkar du veta någonstans man kan spela Silver? Alltid velatspela men hittar inte i butik :/
What... jag tyckte jag sökte på det där häromdagen.... klant jag är
Tack!
What... jag tyckte jag sökte på det där häromdagen.... klant jag är
Tack!
Ja, där har du det. Det är ett mycket trevligt spel.
Too real to be a dream, too painful to be a nightmare.
Ja, där har du det. Det är ett mycket trevligt spel.
Då återstår det bara N.O.L.F , Sceam Rally, Supreme Snowboarding och Drakan: Order of the Flame så är min win 98/xp kollektion komplett
Tydligen har de spel på GOG de inte faktiskt har/säljer, utan bara listar
Då återstår det bara N.O.L.F , Scam Rally, Supreme Snowboarding och Drakan: Order of the Fmame så är min win 98/xp kollektion komplett
Tydligen har de spel på GOG de inte faktiskt har/säljer, utan bara listar
Ja, de har någon sorts lista där folk kan önska spel som gog skall ta in. Tror den listan funkade bättre förr i tiden. När de som håller licenserna faktiskt själva var intresserade av att få sina gamla spel sålda, även om det var i få mängder.
Too real to be a dream, too painful to be a nightmare.
Fick den här tråden som förslag när jag öppnade en ny flik och fastnade i den där känslan att "Här skulle jag vilja säga några ord...". Har haft den här debatten med några olika vänner en par gånger så jag har faktiskt lyckats summera tankarna på ett galantare sätt nu:
Det är bra att alla genrer täcks, och det vore väldigt tråkigt om en modell skulle behöva offra sig för plats åt en annan.
Min gissning är att Final Fantasy VII originalet kommer att leva vidare – vi kommer att fortsätta spela det, nya spelare kommer att upptäcka det. Men den nya trilogin, när spel blir så utdragna och tidskrävande, kommer knappast att vara något som spelas om år efter år. Även om jag inte har något emot de nya spelen, kan jag inte undgå att tänka att det hela open world-konceptet som idag dominerar spelvärlden kommer att åldras snabbt. Vem orkar exempelvis springa runt och aktivera ännu ett torn på kartan?
Vad tror du?
Det trista svaret är att spelen kommer att fortsätta bli tristare, mer lättsmälta och ännu bättre kalibrerade för att optimera dopaminflödet och cashflowet. "Klassiska" spel kommer bara spelas av nostalgiska gubbar och kärringar och av äldre spelkonnässörer.
Jag tror att den som undrar över spelmediets utveckling har mycket att vinna på att snegla på filmens utveckling: Det görs fortfarande fantastiska långsamt berättande filmer och massor av människor ser fortfarande Casablanca, Bron över floden Kwai och Gudfadern - men den breda publiken och de stora pengarna går uteslutande till lättsmälta Marvelfilmer och nya remakes av Jönssonligan.
Folk som lider av FOMO eller är stressade över sina 300 spel i backloggen som måste liras igenom kan definitivt ha problem med stora långdragna spel, andra gillar att grotta ner sig och har inga problem om det tar nån månad eller två att köra igenom. Risken finns ju att den sistnämnde gruppen blir så pass liten att det börjar påverka mängden spel som kommer, men idag känns det som att det finns tillräckligt med efterfrågan på båda.
Tror du verkligen att folk blir stressade över en stor backlog? Måste ju vara rätt anmärkningsvärt om man tvingar sig att spela.
Jag har sagt det i flera år nu, säkert 4-5 år, att spel borde vara max 5 timmar långa. Det ska liksom gå att klara ut ett spel på 1 eller 2 sittningar.
Finns massa spel som klaras av under 10 timmar.
Sen kan du kolla på roguelite genren så är det än "kortare" medans du då kan välja spela om det flera ggr ist (då hela gameplayet bygger på det)