Varför är så många vanliga anställda emot ett bekvämare arbetsliv?

Inom industrin är det helt enkelt inte möjligt, en maskinoperatör eller truckförare kan inte utföra sitt arbete på distans. Vad gäller kontorsjobb är det mycket fluff numera med hela avdelningar som ingen riktigt begriper sig på vad för nytta de bidrar med. Det har blivit för vanligt och enkelt att alibi-arbeta. Sitta och surfa och tabba ut så fort man riskerar att bli påkommen med att faktiskt dra benen efter sig.

Sedan har vi en djupt osund kultur när det kommer till mötesdisciplin. Det bokas alldeles för många onödiga möten nu när Teams/Zoom har fått så starkt fäste efter pandemin. Det man tidigare löste på 2 minuter genom att knacka på vederbörandes dörr avhandlas nu på en timma eller mer i ett illa uppstyrt Teams-möte helt utan agenda där 2-3 ytterligare personer bjudits med av bara farten.

Faktum är att det inte ens finns någon dörr att knacka på längre eftersom alla antingen sitter hemma i soffan eller befinner sig i ett öppet kontorslandskap som mest liknar situationen man tidigare bara såg i ett indiskt callcenter.

Jag tror helt enkelt inte att det handlar om en utbredd irritation över att själv få förmånen att jobba på distans. Snarare är det känslan att det är för få som faktiskt uträttar något produktivt längre, vilket gör att minoriteten som alltjämt bidrar till slutraden får allt mer att göra. Alla kan inte livnära sig på fluffig internrapportering och pappersvänderi. Befinner du dig i en familjesituation där hemarbete inte är helt friktionsfritt kan det också vara skönt med ett miljöombyte.

För att ja det fungerar på kontor där man lallar runt och antingen jobbar max 4 timmar effektiv tid per dag redan som det är. Korta ner den arbetsveckan till 30 timmar? Inga problem.

Problemet uppstår vid skiftjobb. Vi kan ta vården som exempel. Där brukar det i nuläget vara treskift i stil med 7-16,13-22, 21-08. Hur kortar man deras arbetsvecka? Inför ett fjärde skift? Vem vill börja jobba 3-4 på morgonen?

Så nej då kommer det lösas genom att man helt enkelt jobbar färre skift. Tex 2 nätter i veckan istället för 3.

Personalbristen skulle bli enorm. Jag är för 30 h arbetsvecka men ser inte hur man löser personalbristen som uppstår när all vårdpersonal, räddningstjänst, poliser osv plötsligt ska jobba 25% mindre.

Jag tror många som reagerar negativt mot "hybridarbete" har jobb där de inte kan arbeta hemifrån. Och då menar jag inte som någon form av avundsjuka, mer oförståelse varför vissa verkar ha så svårt för att jobba på en arbetsplats.
Själv är jag hantverkare och varken kan arbeta hemifrån eller vill arbeta med den typ av jobb som kan utföras hemifrån.
Så jag får glatt bege mig iväg till jobbet om dagarna, vilket jag är till freds med.

Det som sticker i ögonen är nog snarare att folk inom vissa branscher nu verkar KRÄVA att få arbeta hemifrån som om det vore för mycket begärt att även de ska bege sig till en arbetsplats om dagarna.
Men jag lägger inte någon större energi på diskussionen, producerar de likvärdigt, eller bättre, hemifrån ser jag inte varför arbetsgivare skulle säga nej till bättre effektivitet och större vinst?

På frågan om kortare arbetsdagar säger jag bara ja tack, skulle aldrig invända! Hoppas själv få gå ner i arbetstid den dag jag inte behöver de extra pengarna.

Det här verkar vara typiskt svenskt också vad jag förstått. Jag får fan spel på alla Teams/Zoom-möten då det ibland känns som det är allt man gör om dagarna i stället för att göra produktiva saker. Möten är inte fel, men vi har ju vänt det till att en vanlig fråga nu ska behandlas med ett inbokat möte. Jag förstår det där att man inte kan vara tillgänglig för frågor jämt, men vad hände med en stängd dörr eller en lapp på båset där det står "Jag är upptagen just nu, återkom lite senare".

Som andra påpekat så blir det en enorm brist på personal. Tänk vilka vårdköer vi skulle få. Poliser som bara jobbar 6h om dagen med att utreda brott istället för åtta. Lärarna går hem efter kl 13 och eleverna som behöver extra hjälp kan inte få det.

Någon gång väldigt långt in i framtiden kanske detta går, men inte idag.

Men har ni inte hört att det är bra att jobba, att man blir fri av det.

Det stora frågan är vem ska betala för det?

För om folk jobbar mindre så behöver andra ta vid för att täcka upp för den tiden. Vilket kommer kosta oerhörda pengar.

Att bara höja skatterna hela tiden är ingen lösning.

Ibland tror vi behöver stanna upp och se tillvad vi har och inte har. Vi har rätt mycket redan i form av t ex semester, röda dagar och annat. Till det sjukvård och allt.

Det går liksom inte att få allt utan att vi mer eller mindre få ge bort hela inkomsten i skatt. Vad hjälper det då att vara ledig lite mer i veckan om pengarna inte räcker till?

Personligen vill jag hellre se att skattepengar hamnar i vård, omsorg, skola och inte minst att fortsätta bekämpa med hårdhandskarna emot kriminaliteten.

Jag känner hellre mig trygg med att ha sjukvård, omsorg när jag blir gammal, bra utbildning för barnen och inte minst att kriminaliteten går ner. När det blir mer ordning där kan vi ha diskussionen igen.

Det är väldigt många miljarder som försvinner ut där som skulle kunnas användas på viktigare saker. Börja i rätt ände och förbättra det vi redan har istället för att höja skatterna ännu mer, för att ge lite ledighet medans det andra fortsatt blir sämre.

Vad man menar: "Jag vill jobba mindre och hemifrån för att det är bekvämt"
Vad man säger: "6-timmarsdagar och hybridarbete skulle faktiskt öka produktiviteten!"

Folk ser igenom oärliga argument, därav den negativa reaktionen varje gång det skrivs om klagomål över att dras tillbaka till kontoret eller folk som förespråkar kortare arbetsdagar. Behöver inte vara svårare än så.

Har ingen som helst lust med att jobba varken på kontor eller hemifrån så min arbetssituation är helt självvald och jag är nöjd med det. Eftersom många av mina hobbies är ganska stillasittande - tv-spel, teckning etc - så blir det en bra balans med ett fysiskt jobb och dessutom jobbar jag utomhus och får mycket socialt utbyte med människor jag kanske annars inte hade träffat eller lärt känna

Det jag kan reagera på är när polarna med sina enligt egen utsaga ”glassiga” kontorsjobb och månadslöner som ofta är ett par gånger högre än min börjar gnälla över att de inte får jobba hemifrån som de vill och måste in på kontoret.
Då kan jag känna att man blivit extremt bekväm av sig och nog inte har speciellt många riktiga problem i sitt liv.
Att kunna jobba hemifrån ens en eller två dagar i veckan borde ses som ett privilegium då man sparar enormt mycket tid och kan planera sin vardag på ett helt annat sätt. Jag tror det är viktigt att vara medveten om detta och kanske ha en viss ödmjukhet inför det.

I debatten om distansarbete, kortare arbetsdagar och bättre villkor så tycker jag ofta att ”traditionella” jobb där man infinner sig kl 07 varje morgon och går hem kl 16 utan undantag helt glöms bort.
Jag upplever det lite som att många som har frihet i jobbet nästan tror att alla har det likadant.

Jag är 100% för att alla ska ha det bra i arbetslivet men vissa har fått det så pass bra att minsta lilla krav från arbetsgivarens sida blir en stor grej. Samtidigt knegar många vidare ungefär på samma sätt som man gjorde för 30-40 år sedan.
Jag har haft många skitjobb och tyvärr arbetat under villkor jag inte önskar någon annan så för mig blir hela debatten ganska surrealistisk. Jag blir nästan chockad över hur bra en del har det om dagarna utan att själva verka inse det.

Observera att jag vet att alla kontorsjobb inte ser likadana ut och att många av dem för med sig enorma ansvar och stress utan nu utgår jag från det jag fått berättat för mig av flera i min omgivning.

Inser du hur elitistisk ditt inlägg får dig att framstå?

Instämmer, men det går att framföra den åsikten utan att nedvärdera och förminska.
Å andra sidan är jag inte emot lite gammeldags trollande då och då!

Engagera dig finns massor att göra både där du jobbar och där du bir men det är inte enkel väg och kommer kräva energi och tid men det går att få till förändring.

Att bara tycka saker online eller knyta näven i ficka leder ingenstans annat än möjligen tillfällig lättnad.

Jag skulle lätt kunna jobba 6 timmar per dag, producera för sju, och få betalt för 6 och en halv. Om jag inte betalade så in i helvete mycket för boendet. Som det är nu måste jag dock fortsätta jobba 8 timmar per dag.

Jag är inte säker på att det är lätt att kapa 8 timmar per dag till 6 timmar, utan att ta ner lönerna motsvarande. Skulle hellre se en extra semestervecka eller två för barnfamiljer eller liknande, som då staten betalar som socker för att höja barnafödandet. (Det behövs mycket socker snarare än piskor för att få upp födelsetalen till rimliga nivåer)

Varför ska vi föda barn? Barn är jobbiga, dyra och dåliga för miljön.

Angående frågan om distansarbete så förstår jag inte vad tjafset handlar om. Låt arbetsgivaren välja vad de tycker är bäst för sin verksamhet. Och du väljer var du vill jobba. Behöver inte bli svårare än så.

Det finns ca 1,2 miljoner företag i Sverige och ca 97% av dessa är mindre företag med färre än 10 anställda. I dessa företag finns det generellt ingen girig ägare som tar ut miljoners miljoner i lön medan man lämnar småpengar till dom anställda. Där handlar överskottet ofta om överlevnad. Att kunna ha en buffert eller expandera företaget.

Det är mot dessa företag ett krav på 6-timmars dagar skulle slå hårdast. Jag har mest arbetat inom tillverkningsindustrin i Småland och det skulle förmodligen leda till att man skulle behöva producera det man gjort på 8 timmar innan på 6 timmar. Vilket skulle ha ökat stressen något oerhört.

Och hela den här idéen om att "man är bara produktiv 6 timmar ändå" funkar inte inom många branscher. Man producerar alla timmar man inte har rast. Gör man inte det får man troligen sparken.

På mitt jobb bytte de från kontor där man satt två och två till öppet kontorslandskap för cirka två år sen. Detta suger som alla kan förstå. Särskilt om man lätt störs av yttre stimuli, så som jag. När de bytte så motivera de bytet med att de skulle underlätta för att folk ska kunna arbeta hemifrån lättare och oftare. Detta har de såklart glömt nu.

Det intressanta är ju att så fort man pratar om 6-timmarsdagar (som absolut hade funkat på många kontorsjobb p.g.a. ökad effektivitet) så ska hela idén skjutas ned eftersom det inte fungerar för ALLA. Som vanligt i Sverige ska alla ha det lika dåligt. Det är den socialistiska idén av rättvisa.

Jag är vald som Huvudskyddsombud för fackförbundet Kommunal. Den senaste stora arbetstidsförkortningen var 1973 - gick då från 48 till 40 timmar vecka. Sverige är idag sämst i klassen på ganska så mycket. Just arbetstiden ligger Sverige i Europas bottenskikt och klart sämst i Norden.

Vårt grannland Danmark har 37 timmars vecka med lunchen inräknad i arbetstiden - alltså 32 timmar i arbetstid för dagtid. Det pågår nu ett projekt i Köpenhamn där anställda ska testa 4 dagars arbetsvecka med 3 dagars ledighet - med start på fredag. I Sverige har det inte hänt något sen 1973… 😅

Beror ju helt på vilket typ av jobb man har. För min del så kan jag bara göra så mycket som det kommer in, är det tyst en dag så kanske jag bara har 3-4h jobb. Så då sitter jag gärna hemma och jobbar så jag kan göra annat under den tiden jag faktiskt inte har något jobb att utföra. Drygt att sitta på kontoret och sitta av 4h till bara för att.

Arbeta tills du dör är det nya mottot från näringslivet.