Den fina grafiken
Vi har nu börjat få spel med riktigt verklighetstrogen grafik. Eller ja, de kommer snart. Ja, jag tittar på er GTA 6 och Witcher 4. Folk moddar även redan existerande spel så att de ser otroligt snygga och realistiska ut. Och det är en fantastisk utveckling att se, från att ha varit med på 80-talet och dess pixliga grafik.
Men det är något som gör mig mer och mer ointresserad av spelen ju mer snygga och verklighetstrogna de blir. I fallen GTA 6 och Witcher 4 kan jag titta på trailers och tech demos och verkligen uppskatta den fantastiska nya grafiken. Men det ger mig inget sug att vilja spela dem. Snarare tvärtom. Ju snyggare grafiken är ju mer längtar jag tillbaka till den pixliga grafiken från förr. Jag minns att jag på 90-talet kunde prata med kompisar om "den dagen grafiken är så verklighetstrogen att man inte ser skillnad på spel och verklighet". Och nu är vi snart där. Men det gör mig bara mindre sugen.
Varför då kan man tycka? Ja, säg det. Kanske är det något som säger mig att spel inte ska vara för lika verkligheten. Spel ska vara en verklighetsflykt och då får det inte vara för likt verkligheten. Nu utspelar sig ju inte Witcher 4 direkt i VÅR verklighet, men det är just att grafiken är så verklig att det skulle kunna vara det. Spel för mig är avkoppling från verkligheten och om spelen är för lika verkligheten så finns inte den där magiska gränsen där.
En annan sak som gjort att jag på senare år inte vill ha för verklig grafik är den jävla röran som heter grafikkort. De senaste generationerna grafikkort har tappat mig nästan helt. Jag kanske börjar bli gammal men alla dessa nya begrepp och förkortningar och ai hit och upscaling dit. Plus att det är en djungel när det gäller kortens prestanda. Och då har vi inte ens pratat om priserna heller. Eller att varje spel har sju tusen grafikinställningar som man måste tweaka för att få till bra fps kontra snygghet.
Så ja, det är en fascinerande utveckling men personligen gläds jag mer av gamla hederliga pixlar man kan ta på.
Hell Tengil, vår befriare!
Jag uppskattar både pixelgrafik och ny grafik. Är en retrosamlare så jag kan uppskatta att sätta igång ett gammalt snes på en CRT-skärm och bara njuta mig igenom en bana på super mario bros 3. Samtidigt älskar jag att dra igång något svulstigt lir på min dator och njuta av den feta grafiken där. Det bästa av 2 världar om du frågar mig.
Grafikkort är inte alls så himla avancerat, ofta kan spelen känna igen din dators prestation och ställer in grafiken därefter. Men som jag gör nu är ganska enkelt, man ställer in det högsta som går! Brukar ofta fungera magiskt bra.
En polare köpte precis 2 nya grafikkort till hans ungars datorer, det måste jag säga är ett väldigt bra prestanda/krona kort. Det kostade hälften av mitt kort men det klarar av high i 2k(1440p) utan problem. Det var en 7800xt-variant han köpte. Det kan jag tipsa om!
7600X | 4080 SUPER | 32GB DDR5 | nVME 1TB | 34” Oled
Vanilla-PS5
Intressant reflektion.
Jag har inte spelat så mycket nytt på sistone.
Tycker definitivt att de pixligare spelen kan kännas mer som "spel" men det är nog 1) för att jag är så invand med spelstilarna pixlarna brukar samverka med och 2) de mer grafiskt verklighetstrogna spelen ofta känns så styrda för att visa just det där grafiskt imponerande de skapat och lagt så mycket tid på.
Jag föredrar en snygg grafisk stil framför fotorealism alla dagar i veckan.
Och som du skriver så finns det oerhört många nya funktioner i nyare grafikkort att dom verkar förstöra grafiken. Det finns nästan inget modernt spel jag testat som inte har konstiga skuggor runt objekt, konstiga reflektioner i vatten eller att det blir som att det bildas 10 kopior efter ens karaktär när den rör sig. Speciellt om den rör sig snabbt.
Dessa grafiskt artefakter fanns inte i äldre spel.
PSN: OAKTHYR
Du satte ord på det jag också funderat på och vad verklighetstrogen grafik innebär. Jag märkte efter jag uppgraderat datorn och höjde grafiken att det blev lite desorienterande. Speciellt i PvP är det en nackdel för du ser inte lika tydligt för allting ser så bra ut.
Ryzen 7 Gökboet Edition med gräddvisp och känsloregulator, Sapphire PÖLSA XTREM 7800XT PartyClown Edition med RGB-wienerkorv, MSI BARNKALAS 650 UNICORN HOWL med emotionellt stödchip, DDR5 32GB 6000MHz Fluffig Kattpäls Limited Edition med självvärmande moduler
Kunde inte hålla med mindre. Finns ingenting som får mig att avfärda ett spel så fort idag som en trailer eller screenshots som visar pixelgrafik. Minns mycket väl diskussionerna du nämner om var grafiken kommer vara i framtiden, sedan tvärstannade utvecklingen runt 2013 och istället får vi spel som tar upp mer plats, är sämre optimerade, ser sämre ut och har sämre fysik.
Har riktigt svårt med pixelgrafik. Det tar emot att starta.
Tycket Ghost of Tsushima hittade en bra sweetspot mellan stil och snyggt, där det inte försöker vara så fotorealistiskt. Annars pirrade jag senast av glädje från KCD2s skogar, så bra gjort. Eller cyberpunks nattljus och reflektioner.
🖥 R5 9600X || RTX 4070 ti Super || 32GB DDR5 || 27" 240hz OLED
⌨️ ROG Azoth 75% |🖱️ROG Keris Aimpoint
🎮 PS5 || LG 55" CX
Jag vill bara inflika att jag tycker spelgrafiken peakade i och med "Firewatch", det har bara gått utför sedan dess.
Berättarmässigt också. Inget spel har genererat den typ av rädsla som Firewatch för mig
Ryzen 7 Gökboet Edition med gräddvisp och känsloregulator, Sapphire PÖLSA XTREM 7800XT PartyClown Edition med RGB-wienerkorv, MSI BARNKALAS 650 UNICORN HOWL med emotionellt stödchip, DDR5 32GB 6000MHz Fluffig Kattpäls Limited Edition med självvärmande moduler
Spel får gärna vara skitsnygga men det är tråkigt när det är allt dem är och det är dess selling point (sen att jag inte kan lira dem ändå då jag har en potatis under skrivbordet är en annan sak).
De får också gärna vara pixelerade så länge så länge det är välgjort och passande. Fattar inte varför folk som är uppvuxna med pixelgrafik (då det var vad som fanns) är så negativt inställda.
Det är inte så att så många (några?) moderna spel som nyttjar tekniken ser ut som International Karate eller Prince of Persia på C64. De har fortfarande way bättre upplösning, fler färger och helt annan tooling.
Jag växte upp med pixelgrafik och jag saknar verkligen inte den. Jag uppskattar bra grafik, precis som jag uppskattar ett bra spel. Men dessa indie/pixel spel står jag över.
Du får medhäng från mig, klarar knappt av gamla och pixliga spel.
1# FZ Troll
Jag känner EXAKT likadant, på de flesta punkterna!
Det blev faktiskt så att jag relegerade min nyaste värstingdator till renodlad arbetsdator och väckte istället liv i min i7-3770k igen och utrustade den met ett par begagnade Titan X kort. Personligen handlar det mer om äldre 3D-grafik än pixlig grafik för mig. Det är en alldeles speciell känsla i spelen från N64 och Voodoo-eran.
Jag har liksom fullständigt avlägsnat mig från hårdvaru-hetsen som råder idag och slipper allt som heter "AI/DLSS".
Stellar Blade är det enda spel med "fin grafik" som jag verkligen gillat på sistone. Rolig gameplay, mycket "ögongodis", men viktigast av allt så är spelets design fortfarande otroligt fantasifull och stiliserat.
