Vid det löpande bandet
Rakt på sak: Jag fick ett sommarjobb som packare vid ett grönsaksföretag. Jag informerades om att jag fått en plats ca en vecka före jag skulle börja. Arbetsgivarna kan göra lite hur som helst med sommararbetare, de blir inte avskräckta. Det ryktades att timlönen var en av de bästa för ett sommarjobb, så, lat som jag var, ville jag förstås ha jobbet.
Första veckan. Tydligen har skörden blivit oväntat stor, så alla måste arbeta 12 timmar om dagen. Kl. 6 till 18, sedan en halvtimmes bilfärd hem, packa ner matsäck, gå till sängs. Det känns ovant att ha en maskin som bestämmer arbetstakten istället för jag själv eller en annan människa. Tiden kryper fram som i ett konstant 'bullet time'-läge. Jag försöker hålla mig vid medvetande genom att gå igenom mina spelplaner för helgen och gör mentalt upp en spelbudget för de planerade inkomsterna. En av maskinerna låter lite som bakgrundsmusik från Red Alert. MP3-spelaren verkar endast förlänga arbetsdagen, inte förkorta den. Tydligen kan musikstycken fungera som tidsmätare, tiden flyter som bekant långsammast då man konstant tittar på klockan. Att bli lämnad ensam åt sina tankar medan man gör hjärnlöst arbete är lite skrämmande. Varje dag lär man sig något enstaka nytt arbetsmoment genom ihärdig observation. Efter att ha gått igenom alla spelrelaterade tankar går jag in på ämnen man kan skriva om i bloggen, men jag verkar glömma bort dem efter ett par timmar. Sedan, i brist på annat, studerar jag alla fysikaliska fenomen (oelastiska kollisioner, friktion, vågrörelser, rörelsemängdens bevarande. Och robotarnas programmering). Nu kanske ni förstör hur nördig jag är. Jag ser hur man slösar bort stora mängder elenergi. Miljökämpen i mig gråter en skvätt.
Jag började första arbetsveckan med en ganska stor sömnskuld som bara förvärrades. Att åka på resa helgen innan är ingen höjdare veckan efter. Fastän jag sover tillräckligt är jag väldigt trött. Det är väl själva tanken att arbeta i ottan som tröttar ut en.
Andra veckan. Arbetsdagen förkortades till 10 ½ timmar. Yay. Jag börjar kunna fler och fler finesser och arbetsuppgifter. Jag får illusionen av att redan vara en av de allra snabbaste packarna. På midsommarafton arbetade vi endast 5 timmar med 200 % lön. Jag hade hellre spelat TF 2, med den pinfärska Pyro-uppdateringen väntandes på hårddisken då jag kom hem. (Datorn verkade tydligen inte tycka om mig och jag fick vänta 4 timmar innan jag slutligen fick börja spela.) Men vad gör man inte för chansen att få spela de hypade spel som utlovas vid horisonten, istället för att nöja sig med allt som finns redan?
Tre veckor kvar.