Historien om det egensinniga modemet
Detta är historien om ett mycket egensinnigt modem och en lynnig, namnlös internetleverantör. Det egensinniga modemet brukade i glada tider låta alla sina vackra lampor lysa, likt en bekymmerslös julgran i helgtider. Ibland ville den däremot annat. "Sidan kan inte visas" utbrast Eldräven och föreslog att man borde skriva www.mozilla.com istället för ww.mozilla.com. Användaren slet sitt hår. Användaren var helt och hållet övertygad om att triviala fel som att plocka bort ett W från internetadressprefix var något som endast djur och de gamla gudarna uppskattade att underhålla sig med.
Det egensinniga modemet kände sig inte uppskattad. Den lynniga, namnlösa internetleverantören kunde inte undvara mer än 0.5 mbit i allmosor till henne. Vid många tillfällen kunde inte ens denna utlovade megabithalva erbjudas. Användaren slet åter igen sitt yviga hår. Internetleverantören skrattade.
På detta suggestiva sätt kan man sammanfatta de senaste dagarna i Ales urskogar. I kombination med en otroligt glamorös folkhögskoleavslutning har jag inte kunnat hålla mig kvar i Informationsåldern 2.0. Jag wakeboardade in på allas vår favoritspelsajt (nudge, nudge) och blev smått förskräckt av att få se min egen, lagom skrämmande nuna på startsidan nu i veckan. Redaktionsblogg, jag tackar jag. Nu gäller det ju att erbjuda någonting läs- och sevärt här, annars blir det prygel av tvåsvansade katten (redaktör'ns weapon of choice).
Nu sitter jag i en lägenhet vid Olskroken och stjäl bandbredd för att kunna höra av mig såhär. Snart påbörjas även mitt sjukt ambitiösa två dagars spelmaraton i ensamhet. Låter det inte fascinerande, så säg...