Munnar med röster

Så var det ett nytt Metroid utannonserat. Jag välkomnar Team Ninja i tron om att de kan göra lika mycket nytta som Retro Studios gjorde för snart sju år sedan. Jag har alltid haft ett mindre problem med spelhjältar som inte kan uttrycka sig. Att Mario och Link på den gamla goda tiden valde att inte prata berodde främst på att tekniken inte räckte till, i andra hand var det ett designmässigt beslut. Att låta spelaren identifiera sig med den tysta hjälten var ett smart drag för att öka inlevelsen, men med teknikens framgång behöver en röst på en karaktär inte vara ett hinder. I Half-Life 2 kommenteras t.o.m. protagonistens tystnad av Alyx vid ett tillfälle. En pik från utvecklarna till sig själva och alla andra som gjort huvudpersoner som inte pratar.

Mitt problem ligger i att jag har växt upp med konsoler och sett nya hjältar komma och gå som inte haft något problem med att prata. Jag har retat mig otaliga gånger på både Link, Samus och Mario som trots tillfälliga roller i välskrivna spel inte öppnar munnen för att rädda sitt liv*. Därför ser jag fram mot #Metroid: Other M en väldans massa. Av den lilla trailer som visades förstår man att Samus inte bara kommer att förses med en mun utan även placeras i en levande miljö. För det andra jag inte tålt med (främst) Nintendos avbildningar av spelvärldar tidigare är deras ödslighet. Hyrule befolkas av själlösa zombiefierade varelser som inte ens verkar ha en vardag förutom att stå och stirra rakt ut i luften. Wind Waker gjorde ett tappert försök med två samhällen (+ en by), men de kändes för mig än mer deprimerande då de var alldeles för små för att man som invånare inte skulle få krupp om Lördagkvällarna.

Metroid-serien har hittintills inte ens varit begåvad med levande varelser. Rymdpirater borträknat så har man alltid befunnit sig själv på diverse övergivna platser. De samhällen man hamnar i är så trista att infödingarna flytt fältet för längesedan. I Metroid 3 gavs lite hopp om en levande civilisation med tre forskare i inledningen. Men de dog ju innan man hann presentera sig ordentligt. För min del har det alltså aldrig känts motiverat att krossa piraterna i Prime-serien. Roligt har det varit, varierande likaså, men aldrig motiverat. Jag vill helst ha något att slåss för, hur töntigt det än må vara (se Final Fantasy). Precis vad jag får nu!

Team Ninja låter, med Nintendos vakande ögon i nacken, Samus' historia berättas med ord, andra människor och i stora rymdcivilisationer. Fånigt, kliché och säkerligen något som alla "äkta" Metroid-anhängare kommer att klanka ned på. Men jag vill inte ha det på något annat sätt.

Kanske blir en liten vit röd låda under TVn i höst.

* - En ologisk liknelse kanske då alla tre har utstuderade system för att klara sig ur situationer i stil med Ond Bråd Död.

#blogg