Ofärdigt material
Devisen att man inte ska visa upp ofärdiga verk är förmodligen god att följa. Samtidigt känner jag mig lite nedrig då det gått så lång tid sedan senaste bloggeriet. Jo, det finns en devis om att inte omtala dålig blogguppdatering också, men 1,5 månad känns svårt att ignorera, speciellt med tanke på Årets Blogg-blimpen där uppe.
Ofärdiga verk skola icke visas för allmänheten, men Norges nationaldag är anledning nog att bryta mot regler. Här bjuds några utkast, halvfärdiga eller fragmentariska texter som man kan förkovra sig i för att fylla ut några minuter.
Frysen
Hon stod i köket och fyllde på kaffebryggaren när han kom in från sovrummet. Han försökte berätta sin mardröm för henne. Yviga, vakna gester trots trötta ögon och frisyr på ända. Hon förstod inte. Skämtade bort det med något om Freud och att han borde gå i terapi, typ.
Han öppnade skafferiet för att plocka fram något bröd. Tomt.
"Finns det mer bröd?"
"Kolla frysen" sa hon.
Frysen tog emot när han drog i handtaget. Den ville liksom inte öppnas. Kylan slog emot honom. Rann ut ur skåpet och ner över golvet. Fötterna blev kalla. Tjock snö runt vitmålade metallstänger. Det enda bröd som fanns att tillgå var riktigt hardcore fullkorn. Praktiskt taget ihoppressade frön. Han ville ha något vitt just idag. Mikrad hönökaka med prickig korv och för mycket ost. Doppad i tjock O'boy. Bara glida runt i t-shirt och kalsonger hela dagen och lukta hushållsost. Spela lite Xbox. Kolla på Dr. Phil. Det kändes inte som att den här dagen ville ha honom och känslan var ömsesidig.
Hon åt müsli. Helylle.
"Jag kommer hem sent idag. Jag måste hälsa på mamma efter jobbet."
Han var inte välkommen hemma hos hennes mamma. Hon tyckte att det blev jobbig stämning när han var med.
"Är det inte lite konstigt att jag aldrig hänger med när du hälsar på din mamma?"
Hon flyttade inte blicken från tidningen en millimeter.
"Nej."
Hon åt müsli. Jävla helylle äckelmüsli.
Föda
Varför avlägger döden visit hos ett barn? Ett barn som tvingas vänta tills nästa själ innan det får lära sig tala, gå och älska.
Extrarummet inreddes med tavlor och leksaker. Gardiner i spröda, ofläckade tyger. Väggarna målades med längtan och förväntningar. De grova golvplanken etsades med kärlek och tro.
Men tiden strödde sot på fönsterglasen. Stal ifrån dem något de aldrig haft men ändå kommit att älska. Leksakerna är hela och rena som för att förtälja om det de mist.
Sparven hoppar av och an med trasade vingar, sökande föda för dagen.
Medicinerna som Saga får hjälper nästan. De bedövar nog för att ge henne en tredjedels natts sömn innan monstren kommer. Hon känner av dem innan de är framme, och plötsligt står en vid sängen. Med böjd hals i flera krokar bevakar den henne.
Den rör sig nära inpå och dess utblottade och tomma ansikte rör nästan vid hennes kind. Om den nuddade skulle hennes hjärta stanna.
Sparven hittar ett gyllengult frö i myllan men kan det icke tillgodose sig, ty dess näbb är för evigt förseglad.
En man som gråter
CHORUS
Ingen ser en man som gråter
Ser hans stolta tårar rinna
Nej, ingen ser en man som gråter
Hans revolutionära hjärta brinna
Brinna ut
VERSE 1
Det är ju lite kul ändå
Att dottern blivit ekonom
Kvinnokamp på Sparbank, om det nu bara var sant
Han vet de kör samma stil
Kostymer och ny bil
Utan en hederlig dags arbete i hela sina liv
Huvudet har blivit kalt
Sobrilen har han svalt
Det hade kunnat kännas bra, men hans jävla son röstar liberalt
CHORUS
VERSE 2
Sjukhuset är privat
Ligger mitt i stan
Utförsäljningar och vårdval, han vill inte stanna kvar
Ett hjärta är alltid rött
Det ringer, nu har pappa dött
Vi beklagar, det var smärtfritt, vi skickar genast räkningen, väl mött
Lenins egen kis
Begravd på modernt vis
Av ett konsultbolag till konkurrenskraftigt pris
Close by
Curled up in the corner of the sofa
eating an apple with a kitchen knife
Licking the blade with precision unmatched
Sitting in the glow, dead of night
You move your hair away from your face
Still holding the knife with that sharp blade
Eyes still concentrated on the lights
The message of something coming soon
Oh, please sit there some more
I'm on the other side of the room and you ignore me
But it's the best ignorance I ever felt
Little bird
Fly away little colorful bird
Find your own home at the end of the world
Settle down with a wife and a little girl
Go to work every day, money must be earned
Get drunk every weekend, get hungover and hurl
Realize your life is crap and that you hate the world
Kill your bird wife and the little birdie girl
Let that little birdhouse burn, burn, burn!
Fröet
Genom att tro på sin egen fōrmåga och vilja att nå fōrāndring, sådde hon omedvetet ett frō. Ett frō som lānge vilat i en fōrsluten påse prydd med ett stort, svart kors.
Frōet låg orōrligt i hennes hjārta tills den omedelbara sorgen lāt sitt ljumna vatten falla och ge nāring. Sprickor spreds i hōljet och gav vika fōr ett jordskred som fōrblindade henne och skakade sjālen i dess brāckliga fundament.
Tanken sāgs ha makt att fōrsātta berg, men i realiteten kan den endast fōrāndra ōgonen som blickar mot berget. Den kan kvāva en sorg, men aldrig mota undan de klor som måttar hugg mot densamma. I tanken ār man ensam, och den gōr med kroppen vadhelst den behagar. Att styra den ār att desperat slita i rodret då vågorna går hōga och sātta sin tro till att djupen visar pardon då man oundvikligen omsluts i dess kyla.
Elias
Elias hade blivit 23 år. Han hade plötsligt blivit vuxen utan att själv märka det.
Han brukade ligga vaken till radions ihåliga röster.
Han gick ut på balkongen barfota trots att klockan var över 2 på natten och det var flera minusgrader. Den kalla betongen bedövade hans fotsulor och det var nästan som om han slog rot, lutad mot metallräcket. En liten sjö av orangea ljuspunkter bredde ut sig framför honom. Ovanför vilade ett becksvart himlavalv. Femte våningen var så nära gud man kunde komma i just det här huset, så länge man inte stod på taket, men det var avstängt sedan en man hoppat därifrån. En sommarnatt hade han gett upp och kastat sig mot asfalten. Polis och sjukvårdare hade städat bort honom på morgonen. Han låg brevid den nybyggda klätterställningen i fyra timmar.
Ett dovt, morrande sorl från motorvägen fyllde världen.
------------------
Let's end on a high note:
Jag köpte xenon-lysen men kunde fortfarande inte se nån.
Tally-ho!