Inför Mafia 2

Känslan. Den extremt hypade känslan man har haft i flera års tid för att testa Mafia 2.

Jag kommer ihåg när jag var 15 år gammal när jag spelade föregångaren. Fy fan vilken känsla spelet hade. Att man som låglönad taxichaufför fick uppleva rollen som gangster hos maffiagänget Salieri, möta polisen som följde efter lagen när man gjorde någonting fel i staden och dessutom testa på den härliga Thompson 1928. Den fantastiskt härliga storyn gjorde mig fängslad och fick mig att gå in djupare och djupare in i spelet. Realismen för lagen och bilsystemet var så imponerande, någonting som jag inte har sett tidigare.

På något sätt kändes det som en gangsterfilm som Gudfadern-trilogin, men det här var inte som det. Det var någonting annat. En stackars omedveten man som hoppar in i gänget för att snabbt få skydd och samtidigt försvara sina blivande vänner från katastrof. Han såg någonting fel på stan, hade inget annat val än att gå. Följde sitt hjärta.

Mafia: City Of Lost Heaven är ett mästerverk och förblir det oavsett hur Mafia 2 blir. Jag är fundersam över hur själva spelet kommer bli i all helhet. Av det jag har hört, så lär det bli mer än bra. Mina förväntningar är större än jag hade när jag spelade Gudfadern-spelet, ett spel som misslyckades totalt, men gällande gameplay var det kul.

Mafia 2, vi möts den 27:e Augusti 2010. Får hoppas på en trevlig resa genom staden som jag hade med Thomas Angelo (en mycket intressant huvudperson).

#blogg