Edutainment

Medlem
Edutainment

Att lära genom att leka är en utomordentlig idé, som pedagoger (och föräldrar) länge använt på barn för att utbilda dem i livets nödtorft och allsköns vetenskap. Idén är uppenbar och självklar när det handlar om att lära något nytt på ett nöjsamt sätt (ha kul, och lär dig något på kuppen). Och ändå verkar metoden tappa sin attraktion på elever någonstans mellan barndom och ungdom. Möjligen för att återkomma någonstans i vuxendomen då, när ingen längre bryr sig om att vara tuff eller att ha en cool attityd.

Visserligen kan man förstå att intresset avtar hos de lärande, eftersom dessa ”spel” ofta är vansinnigt tillrättalagda och politiskt korrekta för att inte på något sätt utmana objektiviteten. Att läromedel måste vara sakligt framställda och faktabaserade, och inte får ge upphov till spekulation eller generaliserande, det kan man förstå. Men tyvärr tar just den allmänna hänsynen åt alla håll samtidigt udden av ämnet, och lämnar det dammigt, torrt och trist. (Men förmodligen är jag bara en skitstövel som försöker legitimera mina egna plumpa påhopp på folk genom att skydda mig bakom en mur av intellektualiserande.)

Det finns dock mycket att lära från datorspel, och inte nödvändigtvis bara genom att direkt studera dem i sig. Själv har jag slavat många timmar under Civilization i dess äldre inkarnationer, och med eller utan vilja fått mig en massa information om världens nationer och underverk till livs. Det är till och med så att jag slagit upp fakta om historiska byggnader och personer bara för att jag sett dem i detta spel och blivit nyfiken. (Och i just den här spelserien så finns det ju dessutom ett omfattande uppslagsverk inbyggt, som den vetgirige kan ta till när läslusten faller på. Tack Sid Meier för det!)

När jag var tonåring och saknade känsla för rätt och fel så spelade jag och mina vänner många gånger piratkopierade diskettspel på Amiga 500. Då fanns det ett spel vid namn ”Carmen´s World” som gick ut på att man som privatdetektiv skulle fånga inbrottstjuvar och hantlangare som arbetade för den gäckande storskurken Carmen Diego. Uppgiften var att samla ledtrådar efter olika inbrott och sedan flyga världen runt i jakt på bovar medan man letade efter nya ledtrådar i de länder som man följde sitt villebråd till.

På senare år har jag förstått att spelets titel var ”Where in the world is Carmen San Diego?” och att det var gjort i syfte att lära ut geografi och historia till skolelever. Själv hade jag ingen tanke på att jag förväntades lära mig något av spelet, utan såg det enbart som frågesport i likhet med Trivial Pursuit eller de poängpromenader som man då och då fick gå. (Förmodligen hade jag dessutom blivit ytterst förnärmad ifall jag misstänkt att jag skulle ha betraktat spelet som en lektion, och troligen också vägrat att spela det av just den anledningen.)

Under senare år har det kommit ut en drös (alltså någonstans mellan en dutt och ett dussin) med soldatspel som utspelar sig antingen under andra världskriget, Koreakriget, Vietnamkriget, Napoleonkrgen eller Irakkriget – även om det senaste ligger lite för nära i tid för att vara bekvämt att göra spel av.

Många som spelar bryr sig varken om intron, handling eller mellansekvenser i dem utan nöjer sig med actionbiten som faktiskt utgör själva spelet, och det är det absolut inget fel i – det är ju trots allt gjort för att vara underhållning. Men många spelare intresseras av de historiska förloppen och ser till att lära sig fakta om både vapen, fordon och politiken som ligger bakom de fronter, slag och koalitioner som man blir en del av.

Spelen inbjuder med andra ord till lärande, och med en uppkopplad dator så har det aldrig varit lättare än nu att skaffa ytterligare information om de fenomen och skeenden som man undrar över.

Jag menar alltså att världen, samhället och personerna i det har allt att vinna av ett utbrett datorspelande. Detta "passiva" och "fördummande" tidsfördriv har mot förmodan visat sig vara både aktiverande och bildande för de som ägnar sig åt det. I sämsta fall får man en dos underhållning, och i bästa fall lär man sig både historia, språk och geografi – och inte minst beslutsfattande – på ett underhållande vis.

Vem hade kunnat tro det när dessa leksaker först blev populära?

#blogg


signatur

Last one to heaven is a loser!

1
Skriv svar