Fallout 3
Jag tänkte för ett par dagar sen att det var länge sen jag körde igenom Fallout 3. Fast om jag ska vara ärlig så hade min burk totalhavererat så jag hade "bara" boxen att spela på och på boxen så låg en 2 år gammal kod för Fallout 3. Så varför inte göra en retro-recension.
När spelet kom 2008 så spelade jag det nästan konstant och i sedvanlig ordning hade jag en ond och en god karaktär sopm jag spelade med. Jag vill minnas att jag då inte tyckte att det fanns speciellt mycket att klaga på. Grafiken såg bra ut för den eran men omgivningarna i spelet ger inte riktigt motorn en chans att skina då allt är antingen smuttsgrått eller smutsbrunt. Fallout 3, för er som av nån anledning inte spelat det, är den tredje delen i Fallout serien och är den första i serien som var satt i förstapersons vy. Spelen kännetecknas utav svart humor och att det finns mycket val att göra förutom att det skjuts en hel del. Ska jag smyga ner en granat i butiksägarens ficka? Ska jag vara en god samarit och rädda min mobbares mamma från radioaktivt muterade kackerlackor? Så många scenarion och alla är olika.
Det jag märker så fort jag börjar är att Liam Neeson kanske inte riktigt fokuserade på sina repliker när dem spelade in. I prologen föds man och man bevittnar sin mammas död kort därefter, men Neeson låter inte speciellt skärrad eller förtvivlad. Läs följande i en väldigt monoton röst med lite irländskt inslag "Ok, sida 2. (Harkel) Nej, åh nej. Dö inte. Kom igen, lev.... Ok, sida 3.". Det finns ett par andra karaktärer vars röstskådespelare inte helt har fattat vilken karaktär det är som de ska spela. I Oblivion kunde man ju ganska ofta hitta två olika karaktärer prata med varandra med samma röst och prata om helt bisarra saker.
"I saw a mudcrab the other day."
"Get out of my face!"
"Good day."
"You too."
Sedan har vi ett fenomen som uppstår i både The Elder Scrolls: Oblivion och Skyrim och det är att karaktärerna inte ser direkt eller beter sig speciellt realistiska ut. I mörker så lyser ögonen och i alla konversationer så stirrar alla på dig med total ögonkontakt och det enda som utmärker att spelet inte är pausat är att dem blinkar, sparsamt med ögonen. Men det här är bara estetiska klagomål i ett annars väldigt välskapat spel. Musiken är licencierad och autentisk 50-tals musik för det mesta och min enda negativa synpunkt där är att låtarna är lite för få så man för höra samma låtar lite för ofta.
Jag blir snart påmind om det tillfredsställande stridssystemet som Fallout serien använder sig av, VATS (Vault Assisted Targeting System). Det innebär att spelet pausar och du kan markera en fiende och vilken kroppsdel du vill skjuta på med träffchanserna angivna i procent. När du har ihjäl en fiende samtidigt som du använder det här systemet blir du belönad med en slow-motion sekvens. Koppla detta med den fantastiska färdigheten "Bloody Mess" som ökar chansen för att alla lemmar bara fullständigt flyger av så blir varje fiendes död ett lotteri av skrikskratt och megavåld.
Storyn i Fallout 3 är helt ok, men det är alla sidequests som tilltalade mig mest. En av favoriterna involverade en hotellmagnat och huruvida man hade lust att utplåna en liten by med en atombomb eller inte. Det finns mängder av andra nästan lika bra sidequests och jag tykcer det är lite det som är charmen och det roliga i Fallout serien. Att vandra runt i ödemarken och trilla på ledtrådar som leder dig till en intressant liten story.
Visst är det lite samma i FO4 utan att spoila något? Tycker ofta att main questet är där som anledningen medan världen och alla sidospår är det som i princip gör spelet. Finns såklart undantag men om vi tar Z:BoTW så tycker jag main storyn var väldigt bra men det mest fantastiska för mig var ändå den magiska världen
För mig är Fallout 3 fortfarande de bästa. Och kör man ttw så blir de ännu bättre.
Ja mainstoryn är inte den starka sidan men allt runt om kring och världen är helt underbar.
Denna är helt klart värd att titta på så förstår man varför.
Håller så med om sidouppdragen. Förstår inte hur de kunde knasa till main quest så.
Vad var ens main? Hitta pappa, hitta GECK?
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.
Ögonblicket när man kommer ut ur valvet och bländas av solen för att sedan se den enorma världen sträcka ut sig framför en är ett av spelhistoriens stora stunder.
Ja verkligen ett Bethesda moment. Du har ju lite samma känsla i Oblivion när du tar dig ut ur fängelset. Fast mycket mer grönska.
Vad var ens main? Hitta pappa, hitta GECK?
Hitta ut, hitta pappa, hitta GECK, hitta vatten! Och om Broken Steel var installerat: hitta Enclave!
ASRock B550M-ITX/ac | Ryzen 5 5600X | Noctua NH-L12S | Asus RTX 4070 Ti Super ProArt OC | 16GB DDR4 @ 3600 MHz | Fractal Design Terra | LG 42C2 | Logitech Pro X Wireless | Keychron K2 | Logitech G Pro X Superlight
Nvidia Shield TV Pro 2017 | LG 65CS | Valve Index
Hitta ut, hitta pappa, hitta GECK, hitta vatten! Och om Broken Steel var installerat: hitta Enclave!
Yes. Och Broken Steel som tar bort end game. Kanske det viktigaste av allt. Fallout 3 GOTY edition känns som en hall of famer for sure.
Main Quest i Fallout 3 är horribelt dåligt med en oengagerad bakfull Neeson. End game, utan dlc, får nog betraktas som något av det mer korkade sluten i ett spel någonsin (speciellt om man springer omkring med en halvintelligent supermutant i bakhasorna).
Skyrim och Fallout 4 är inte mycket bättre och F4 räddas knappast av sidemissions.