Teenage Mutant Ninja Turtles: The Hyperstone Heist (Sega Megadrive)

Medlem
Teenage Mutant Ninja Turtles: The Hyperstone Heist (Sega Megadrive)

Alla som genomlevt de sena 80- och tidig 90-talen som en kognitiv varelse utan att ha förväxlats med en eremitkräfta har med mycket stor sannolikhet stiftat bekantskap med Turtles. Dessa ninjafierade tonårssköldpaddor bokstavligen talat erövrade hemmen hos de familjer med barn (företrädesvis mest söner) från 4-11 år.

De var förstås inte utan konkurrens.

Might Morphin Power Rangers var också hett, detta ihop med Biker Mice from Mars, men även om de var nära så var det Turtles som var störst (och som i ärlighetens namn också är det enda av ovanstående fenomen som något sånär har överlevt 90-talet).

Alla som någon gång har avgudat turtlarna (ja, av någon anledning sade man inte "sköldpaddor" då, utan "turtlar"), undertecknad är definitivt inget undantag, och som dessutom har ett spelintresse har givetvis spelat allehanda titlar med dessa krigare i huvudrollerna. Konami fick under denna tidsera licensen att göra spel på varumärket som mynnade ut i några mer eller mindre lyckade alster. Det första spelet till NES var en märklig plattformshistoria med top down-inslag, men som också var brutalt svårt. Än idag har jag inte klarat slutbanan utan har fått kika på tuben för att se det riktiga slutet.

Den självbetitlade debuten var lite märklig, så det var med det andra spelet som bitarna föll på plats.

Teenage Mutant Ninja Turtles 2: The Arcade Game släpptes också till NES och, istället för att behandla plattformsmoment, rörde det sig om ett sidoscrollande beat ém up. Nu handlade det om att slå fotsoldater, Krang och framförallt Shredder (STRIMLAR´N!) på käften. En lika trevlig som direkt essentiell nyhet var att det nu gick att spela två spelare samtidigt. Du och din bästa vän kunde nu tillsammans gadda ihop er för att rädda dagen.

Givetvis var inte det här spelet på något vis först, men jag vill nog påstå att detta, tillsammans med Contra (för övrigt också Konami-utvecklat), var de första riktigt stora titlarna som banade väg för spel där vi fick samarbeta. Istället för att slåss mot varandra handlade det om att skapa gemensamma strategier för att ta kål på Shredder (STRIMLAR´N!).

Det har följt några spel sedan dess, oftast på samma tema, och i varierande grad av kvalité. Men den titel som de flesta anser är höjdpunkten i serien är onekligen Teenage Mutant Ninja Turtles IV: Turtles in Time till arkad och Super NES. Här stod verkligen stjärnorna i linje. Utsökt pixelgrafik som både var färgglad och fantasifull, smockad av små underbara detaljer (någon som minns att turtlarna kunde gömma sig i gatubrunnarna?) och urmånga smidiga animationer, vilket givetvis var viktigt i rollen att porträttera huvudrollskaraktärerna på rätt sätt.

De var ju ninjor, trots allt.

Lägg därtill japansk extremhårdrock i midiformat och en tajt spelkontroll och du har ett av historiens absolut bästa beat ém up. Om någon skall klaga så är det rimligtvis ett för lätt spel. Som ett experiment så klarade jag och min fyraåring (!) spelet tillsammans på svåraste svårighetsgraden utan direkta bekymmer, men vad gör det i ett så pass varierat, fartfyllt och framförallt kul spel?

Men (för det kommer alltid ett MEN), länge var Sega-fansen utan ett riktigt spel från Turtles-sagan. Fram till den här punkten var så gott som alla spel exklusiva för Nintendos plattformar, vilket givetvis var den hårdföre presidenten Hiroshi Yamauchis fel, men skam den som ger sig.

En udda karbonkopia
I slutet av 1992 släpptes så till sist Teenage Mutant Ninja Turtles: The Hyperstone Heist (Return of The Shredder i Japan) till Segas 16-bitarsmaskin Megadrive. Precis som originalet Turtles in Time rör det sig om ett sidoscrollande plattformsspel där turtlarna går från vänster till höger och ger ondingar på nöten. Gå och slå, helt enkelt, av den gamla skolan.

Ja, jag skrev "originalet".

För ett otränat öga kan detta se ut som en rak portning av det spel som släpptes till Nintendos maskin och i mångt och mycket stämmer det. Bortsett från den lite skralare färgpaletten så är det exakta samma animationer på samtliga huvudkaraktärer, dock en något udda kontrollmetod då den svarta konsolen inte förärats med en diamantformation gällande actionknapparna. Det funkar dock bra, mestadels på grund av att "originalet" inte hade en speciellt avancerad kontrollmetod från början (återigen, min fyraåring klarar till och med av att gå och slå åt rätt håll), men det finns som sagt en del märkliga lösningar. En är att jag behöver trycka in C-knappen för att springa snabbt och tackla, något som jag bara behövde använda styrkorset i SNES-versionen för att göra.

Varför Konami valde att komplicera saker och ting vet jag inte, men det är inte utan att det finns klara fördelar gentemot Nintendo-tolkningen. En är att Konami i och med Megadrive får en snabbare processor som kan hantera kvickare spel och det märks. The Hyperstone Heist är ett något mer actionfyllt och snabbare spel än Turtles in Time. Det är fler fiender på skärmen samtidigt, vilket också gör det svårare (vilket i sin tur inte var särskilt svårt...) än originalet. Ett välkommet inslag, minst sagt.

Det tekniska har jag berört lite kort och dessvärre är inte MD-versionen totalt sett lika vass som den till SNES.

64 färger på skärmen samtidigt är inte riktigt detsamma som 256 och det märks. Där SNES-verran är mer lekfull och ser mer ut som en serietidning har Segas variant en lite mörkare ton. Lägg därtill att det inte går att kasta fotsoldater ut ur skärmen eftersom att Segas maskin inte är förärad med Mode 7-funktion, men största bristen är förstås musiken. Megadrivens ljudchip är helt enkelt inte lika vass som Super Nintendons, och då det i mångt och mycket rör sig om direkta covers så blir det svårt att nå originalets fyllighet på det här området. Det finns emellertid nya spår här och de hade inte gjort bort sig om de varit med i Turtles in Time.

Ett komplement, inte en konvertering
Du som spelat originalet reagerar nog nu. Vad menar jag med nya "ljudspår"? Detta är väl bara en rak konvertering till Sega Megadrive, fast sämre?

Varför vet jag inte, men The Hyperstone Heist är långt ifrån någon trött portning till ett tekniskt sämre format.

Även om många av fienderna, rörelsemönsterna och ljudspåren är så gott som identitska finns det gott om nya inslag i den här versionen. En är redan nämnda nya musikstycken, en annan är att det en hel del nya banor i det här spelet. Inledningsvis är det många nivåer som jag känner igen, men merparten av spelet utspelar sig faktiskt i en helt ny miljö. Till och med bakgrundshistorien är modifierad, om än i lättaste laget. Istället för att Shredder (STRIMLAR´N!) tar frihetsgudinnan och förpassar turtlarna tillbaka i tiden förminskar han nämnda staty och utmanar huvudpersonerna att "ta honom".

Denna ny grund gör att ninjasköldpaddorna har andra banor att besöka. Till exempel ett mystiskt spökskepp, en fuktig grotta, Shredders (STRIMLAR´N!) något japanska gömställe och ett öppet hav. Visst är det en hel del som känns igen och en kan ha invändningar mot att de nya banorna främst är varianter på originalets diton, men det är ändå välkommet för någon som spelat sönder Turtles in Time.

Samma sak gäller även bossarna. Visst möter jag både Super Krang och Shredder (STRIMLAR´N!) i så gott som samma utförande, med undantaget att slutbossen är betydligt enklare i Megadrive-versionen, men det finns också olikheter. Stockman svävar här runt i en UFO-liknande farkost istället för att vara en labfluga, Tatsu får en roll som en riktigt knivig boss och Rocksteady har en mer traditionell kamp. Det blir till och med en bosskavalkad mot slutet där jag får möta samtliga en gång till precis innan finalen i bästa Mega Man-stil. Emellertid finns det också märkliga beslut, som varför jag får möta Rocksteady två gånger men inte Bebop en enda, men det är kanske petitesser i sammanhanget.

The Final Shell Shock
Hur mycket som än skiljer The Hyperstone Heist från Turtles in Time är det oundvikligt att inte jämföra de båda titlarna. Och där faller tyvärr Megadrive-versionen på de allra flesta punkter. Kontrollen fungerar, men har lite onödigt komplicerade lösningar gällande till exempel tacklingsfunktionen. De nya musikstyckena är bra, men de återanvända låter helt enkelt inte lika bra originalets på grund av hårdvarubegränsningarna. Och i och med att spelet inte utspelar sig i tiden är det inte heller lika fantasifulla milljöer som våra favoritsköldpaddor vistas i.

Även om den snabbare spelmekaniken, det svårare upplägget och nya banorna är välkomna så kan det inte riktigt mäta sig med originalet. Något som antagligen är en orättvis jämförelse, vi pratar trots allt om ett av historiens bästa spel i sin genre.

Om jag istället låter The Hyperstone Heist stå på egna ben är jag betydligt mer positiv. För en Sega-fan måste det här har varit julafton under det tidiga 90-talet. När väl ett spel med turtlarna letade sig över till den svarta tingesten så var det så här pass bra kvalité på grejorna. För en person som mig, som spelat originalet till leda, känns detta som en kärleksfullt gjord romhack där någon urskicklig programmerare har försökt att göra ett Turtles-spel till en teknisk underlägsen maskin och till stora delar har lyckats. Det har en så pass egen stil att jag utan problem rekommenderar det till alla som gillar fenomenet i allmänhet och SNES-spelet i synnerhet. Det är en trevlig tolkning på ungefär samma spel och som faktiskt kommer med nya saker till bordet. Långt mer än en trött konvertering, alltså.

Jag tror att Shredder (STRIMLAR´N!) lär ha åsikter om detta, men jag anser att The Hyperstone Heist är så pass bra att det är det nästbästa spelet i serien.

Även om det givetvis är ganska många familjepizzor mellan detta och Turtles in Time.

Teenage Mutant Ninja Turtles: The Hyperstone Heist
4
Mycket bra
+
Nya banor och bossar omväxlar för den som kan sitt "original"
+
Snabbare spelmekanik
+
Svårare och fler fiender att ta itu med
-
På grund av sämre ljudchip är låtarna sämre
-
Stundtals överkomplicerad kontrollmetod
-
Något tråkigare miljöer
Det här betyder betygen på FZ
Medlem

Trevligt att läsa lite om retrospel, man känner lite nostalgi - tack!
(Donatello är bäst)


signatur

"A lie is truth, until you recognize it as a lie. To see the truth behind those lies is probably the right thing to do. However, it may not necessarily bring happiness. Lies are Happiness."

PC-spelare
Dator: TUF Gaming B550 Pro, Ryzen 5600G, 16GB RAM, Sapphire Radeon RX 5600 XT

Medlem

Gillade själv aldrig det här spelet, inte lika roliga attacker och mycket sämre banor/bossar än Turtles in Time. Var svårt att inte jämföra dem på sin tid.

Medlem

Tycker om recensioner på gamla spel! Trevlig läsning

Medlem

jävla bra spel!


signatur

//monster

Medlem

Hade (har) Mega Drive och vill ha detta spel men var det inte så att det inte släpptes i Sverige? Vet att jag inte köpye det utan lånade polares SNES med TMHT Turtles in time istället. Bra och kul recension föresten👍

Medlem

Kul att läsa! Massa historia kring spel och populärkultur samlat i ett stycke.

Min favorit har alltid varit Leonardo. Jag trodde alla gillade Rafael bäst så omröstningen chockade mig lite!

Medlem

Otroligt bra spel detta. Jag ägde detta och kompisen hade SNES versionen och självklart var Mega Drive verran bättre eftersom det var den JAG ägde

Svåra och dyra spel att få tag på i dag båda två.


signatur

Skippy R.I.P. 17/7 2006

Medlem

Kanon fin recension, mer retro åt folket.
Har ett komplett ex av spelet stående i hyllan.


signatur

Nes samlare deluxe 712/712
Har alla nes spel som kommit ut i europa och usa

Medlem

@Lauchen: Jodå, det släpptes i Sverige


signatur

:: Regimus neque hostis :: Retrospelande Skaraborgare som har en backlog från 1984 ::

Medlem

Mycket välskriven recension! Har själv Hyperstone Heist och Turtles in Time, där det sistnämnda är den bättre av dom två, men Hyperstone är ändock ett väldigt bra spel. Banorna är kanske lite väl långa och ljudet är inte på topp, men en kul 2-spelar spel!


signatur

:: Regimus neque hostis :: Retrospelande Skaraborgare som har en backlog från 1984 ::

It's not a lake, it's an ocean

Jag minns detta väl. Ägde det aldrig själv men spelade det på en kompis SNES. "This cave is creepy" sitter som en smäck i minnet sedan dess.


signatur

Fria tankar om spel: www.frispel.net

Moderator | Testpilot

Grym recension!


signatur

Testpilot & Twitter
Personbeskrivning: "Han är stygg över alla gränser" - Gustav Höglund
Personbeskrivning 2: "Man kan lita på uber" - Joakim Bennet
Det råder lite tvivel ovan, men jag luktar gott i alla fall.

Medlem

@Ruffles: Det är Turtles in Time, det här är Hyperstone Heist...


signatur

:: Regimus neque hostis :: Retrospelande Skaraborgare som har en backlog från 1984 ::

It's not a lake, it's an ocean
Skrivet av Roten:

@Ruffles: Det är Turtles in Time, det här är Hyperstone Heist...

Ah, du har rätt. Det stämmer.


signatur

Fria tankar om spel: www.frispel.net

Avstängd

Rekommenderar TMNT av Ubisoft till Game Boy Advance.

Medlem

Nu snackar vi nostalgitripp! Har minsann kvar både min Sega Megadrive II och just detta spelet, spenderade en väldans många timmar med detta när jag var en liten knåd.


signatur

If You Have an Idea that You Genuinely Think is Good, Don't Let Some Idiot Talk You Out of It.

Medlem

Jag har spelat alla Konamis gamla Turtlesspel och tyärr, Hyperstone Heist känns som en hopplocking av dem alla, tyvärr ingen speciellt bra sådan.

Rocksteady är till exempel med men var är Bebop? Dock ett plus för att Tatsu är med, vilket han inte är i något annat spel.

Medlem

Varför kommer denna upp på nyheter för mig, det är andra eller tredje gången den gör det?

Inget emot recensionen alls, det är bara kul, kul spel med, men ändå... när ni gör så här hela tiden så känns sidan mindre.


signatur

Too real to be a dream, too painful to be a nightmare.

Medlem

STRIMLAR´N! <3

Medlem

Jag äger fortfarande spelet till Sega och av de spel jag hade var det här det roligaste.


signatur

Burn in the light.

1
Skriv svar