Overland - Om Kevin Bacon själv får välja

Medlem
Overland - Om Kevin Bacon själv får välja

Adam Saltsman är kanske inget namn som gör att någon klocka ringer så där omedelbart. För vissa låter hans artistnamn ”Adam Atomic” mer bekant, men den stora massan ser fortfarande ut som frågetecken. Om jag däremot säger att året är 2009 och Canabalt har precis sprängt alla former av nedladdningsgränser som finns på App Store så förstår de flesta något sånär insatta spelare vad jag talar om.

Titeln som bokstavligen talat myntade begreppet och genren ”endless runner” satte förstås Saltsmans namn i historieböckerna. Flera gånger efteråt har han berättat att han då inte förstod vilken megahit han egentligen satt inne på och underskattade möjligheten som uppenbarade sig. Helt barskrapade kan inte Adam Atomic ha blivit eftersom han sedan dess har startat upp två spelstudios, Semi Secret Software och Finji, dock utan att någon av dessa utvecklare har gjort några större avtryck. De har främst rört sig om allehanda mobilspel som, förvisso fått goda omdömen, aldrig har nått upp till samma höjder som hans egna magnum opus Canabalt.

Ibland kan det vara en förbannelse att så tidigt i karriären ha skapat något som är så tätt förknippat med en själv att det blir så gott som omöjligt att överträffa det. Shigeru Miyamoto lyckades förvisso rätt bra efter Donkey Kong, men de spelutvecklare som flera årtionden efter det stora genombrottet fortsatt hålla sig relevanta och gjort än större klassiker är sällsynta. För att återigen ta sig in i rampljuset utannonserade Saltsman och hans studio Finji (som han driver ihop med sin fru) 2014 titeln Overland, spelet som skulle ta honom tillbaka på gräddhyllan av speldesigners.

Orimlig realism
Skulle jag beskriva Overland i en enda mening så skulle jag säga att det är ett turordningsbaserat strategispel som utspelar sig i en dystopisk version av vår samtid. De som har haft någon form av streamingtjänst de senaste åren har säkerligen inte missat de domedagsserier som pumpas ut där allt från utomjordingar till zombies hotar att utplåna mänskligheten. I Overland är det någon form av monster som kommer från underjorden (som osökt får mig att tänka på den ostiga Kevin Bacon-filmen Tremors från 1990) som ser det som sin livsuppgift att ha ihjäl homo sapiens. Vi iträder oss rollen som slumpmässig genererad karaktär som försöker fly från den annalkande katastrofen. Till sin hjälp kan denne bjuda in andra människor att hjälpa till, använda bilar för transport eller varför inte skapa vapen av en tändare och en pinne i bästa MacGyver-anda.

Spelet utspelar sig, i brist på bättre ord, på flera kartor av rutnät där våra hjältar tar sig fram. Dina karaktärer kan gå olika långt över det här rutnätet och det gäller att ställa sig strategiskt riktigt så att inga monster försöker ta kål på dig. Att leta efter nya föremål i sopkorgar, tunnor eller lådor tar också energi, så ibland kan det vara vettigt att medvetet fördela sitt drag över flera rundor för att invänta fiendens manöver. Allting sker turordningsbaserat, vilket innebär att det inte är några direkta actionsekvenser att tala om, utan det handlar om att du skall använda ditt intellekt för att utmanövrera fienden och ta dig ur kartan levande. Kort förklarat är det en mer fluffig version av schack som du spelar, eller varför inte ett simplifierat strategirollspel á la Final Fantasy Tactics.

Varje karta har i regel någon form av huvudsakligt uppdrag där du som spindeln i nätet skall försöka lösa allting så effektivt som möjligt, helst utan att någon har tagit skada då det följer med dig till senare delar i Overland. Ett mål kan vara att vi skall rädda människor på en karta (som vi senare kan utnyttja som arbetskraft), ett annat att vi skall samla på oss förnödenheter eller att leta upp bränsle så att vi kan köra bil istället för att gå. Efter den inledande kartan får du ofta möjligheten att välja väg som du skall färdas. Känner du att ni har ont om bensin kan ni ta vägen förbi den där spöklika tappen eller så kan du åka genom ett gammalt köpcentrum i hopp om att hitta föremål du kan ta med dig.

Det som är intressant med spelet är att det inte delar ut några moralkakor utan låter dig som spelare själv ta de beslut som de anser är de rätta ur situationen. Till exempel kan du helt sonika strunta i att plocka upp främlingar och lämna dem åt deras öde, men du kan också bestämma dig för att döda dem för att plocka på dig deras värdefulla utrustning. Emellertid är det ofta så att du tjänar mer på att låta dina medmännsikor överleva och ta med dem i ditt gäng, det räcker nog som det är med en stor fiende så du behöver inte ännu en som gör livet surt för dig. Men att möjligheten finns är givetvis ett plus.

Något som däremot inte är lika välkommet är föremålssystemet. Sällan kan du ha med dig mer än två saker åt gången, vilket gör att du ofta får slänga värdefull utrustning som du egentligen hade velat behålla. Jag förstår hur Finji tänker, de vill att jag skall ta beslut baserat på vad jag tror kommer löna oss längre fram, men extradumt blir det när jag måste lämna av mig mitt vapen för att plocka upp en bensindunk, fylla på min bil och sedan gå tillbaka för att hämta mitt vapen. Detta tar inte bara tid och är ineffektivt, dessutom utsätter jag mig själv för fara då jag inte kan försvara mig själv vid en fiendeattack.

Ännu mer korkat blir det när jag några kartor senare inser att jag tog fel beslut och därmed hamnat med Svarte Petter. Jag valde fel föremål och nu får jag sota för det på den kartan jag är på och givetvis går det inte att gå tillbaka för att hämta tingesten som krävs. Du kan förvisso alltid göra om kartan du befinner dig på, men inte gå tillbaka flera nivåer bakåt i din resa för att korrigera ditt misstag. Med tanke på att så gott som alla kartor är utformade på ett specifikt sätt och inte ger utrymme för alternativa lösningar innebär det att jag får starta om spelet från början. För att ta ett exempel skall du på en karta plocka upp en harmlös pinne, bara för att flera banor senare använda den som fackla. I och med att jag inte får plocka på mig allt så innebär det att jag måste prioritera vad jag tar med mig och onekligen kommer att göra fel på vägen.

Saltsman har i intervjuer kommenterat den höga svårighetsgraden och sagt att det är meningen att Overland skall kännas tufft. Han menar på att det gestaltar situationen en är i, att det är en apokalyps i antågande och du, på grund av all stress och minimalt med handlingsutrymme, kommer att göra misstag. Det är förvisso en helt korrekt iakttagelse, men det gör inte automatiskt att jag tycker att Overland blir ett roligare spel. Titeln kräver kort sagt att du sätter varje bana till 100 % och sedan går vidare. Har du fått skada på någon karaktär, missat att hämta ett specifikt föremål eller dylikt är det lika bra att göra om. Vilket gör att det blir någon slags Trial & Error-version av schack som jag spelar där jag hela tiden får göra om för att ”det blev fel”. Vissa kanske älskar den typen av strategiska upplevelser, men jag själv känner att det blir orimligt svårt på ett sätt som inte gör det så kul.

Lägg därtill det faktum, som jag antydde inledningsvis, att kartor såväl som karaktärer är slumpmässiga. Det innebär att om jag startar om hela spelet från början (alltså inte bara själva nivån) kommer allting inte se likadant ut som sist och mina hjältar kommer varken heta detsamma eller dyka upp på samma ställe. Det gör dels att spelet blir svårt att lära sig (vilket vissa säkert tycker är en fördel, men för mig gör det saken än svårare att förstå) och dels att det bara blir löst sammansatta banor som egentligen inte har något större genomarbetat ramverk mer än ”hjälp, vi måste fly från de här monstren”. Jag hade inte förväntat mig ett Walking Dead, men lite mer än så här kan vi faktiskt begära ur en handlingssynpunkt.

Opersonligt överland
Rent grafiskt använder sig Finji av en något kantig, men likväl stilren estetik. Det ser lite low-poly ut och skaparnas arv från mobilspelens värld syns tydligt. Ur en visuell synpunkt hade detta utan problem kunnat ha tillverkats till såväl IOS som Android. Det är i sig inget problem, men den konstnärliga inriktningen är direkt tråkig. Våra karaktärer ser ut som random NPC: er och monstrena, som de verkligen kunde ha fläckt ut på, ser mest ut som stora igelkottar utan huvuden. Det är inte fult, men opersonligt.

Samma sak går att säga om ljudbilden. Det är en relativt dom ljudmatta som når mina öron. Det skall låta ödesmättat, tungt och grått och det lyckas de med, men hade det verkligen skadat med lite mer melodier? Jag fattar att de vill bygga stämningen, men det finns ju gott om spel som bygger på att du skall ta dig an horder av fiender helt ensam och som ändå har bra musik (läs Super Metroid). Det behöver inte vara så här intetsägande, helt enkelt.

Ur en kontrollmässig synpunkt finns det inte mycket att klaga på. Du styr allt med ditt pekdon på din dator och även om det inte finns någon uttalad tutorial så fattar du snabbt vad du ska göra. Däremot blir du som sagt förbluffad över hur lite du kan göra, vilket gör att du funderar på om det är något fel på kontrollen men så är alltså inte fallet. Det är meningen att du inte skall kunna plocka med dig fler föremål, det finns inga gömda reglage eller dylikt. Det skall vara så, som Saltsman hade sagt.

Kortfattat tycker jag att Overland är ett opersonligt spel som är alldeles för svårt för sitt eget bästa. En stor anledning till att Canabalt blev en succé var att det var lätt att lära, svårt att bemästra. Den filosofin syns inte överhuvudtaget i Adam Saltsmans senaste verk. Från minut ett kastas du in i ond bråd död. Om du är en person som uppskattar att jobba strategiskt ur ett nästan analt perspektiv där du tänker ut dina drag i timmar (alternativt orkar göra om samma banor hur länge som helst) kan det här spelet vara för dig, men vi andra gör bättre i att se Kevin Bacon-rullen som jag skrev om i inledningen.

Du får du dig i varje fall ett gott garv, vilket är mer än Overland lyckas åstadkomma.

Overland
2
Tveksamt
+
Skönt att slippa moralkakor
+
En "realistisk" tolkning av hur vi hade hanterat en liknande kris
-
Styltigt föremålssystem
-
Banor som kräver 100 % av dig för att överhuvudtaget vara spelbart
-
Opersonlig grafik och ljudbild
Det här betyder betygen på FZ

FOTNOT: Overland finns att köpa på alla nutida format och kostar ungefär 250 svenska kronor att ladda hem.

Moderator | Testpilot

Testade faktiskt det här i alpha-stadiet. Bevisligen blev det inte så stor skillnad :/


signatur

Testpilot & Twitter
Personbeskrivning: "Han är stygg över alla gränser" - Gustav Höglund
Personbeskrivning 2: "Man kan lita på uber" - Joakim Bennet
Det råder lite tvivel ovan, men jag luktar gott i alla fall.

1
Skriv svar