Ett land utan statsminister.

Än viktigare att bry sig om politiken då!

Är inte det här ett förslag som på allvar är på väg att gå igenom, åtminstone att många vill ha bort Landstingen och fördela ut deras uppgifter till stat och kommun? Vill ha för mig att jag läst att något sådant i alla fall, men kommer inte ihåg exakt nu.

Ingen aning men det låter ju bra. Det är ju i kommunen de mesta av skattepengarna hamnar så det är ju beklämmande hur lite det uppmärksammans vad som sker där. Nån form av enklare gratis lokaltidning borde väl inte vara omöjlig? Tycker detta är en demokratifråga.

Edit: insåg nu att du bara syftade på förslaget att ta bort landstinget. Och att jag svarade på förslaget att ha egna valdatum för kommunalvalen.

Överlag känns det rätt sovjetiskt att staten ska skapa enkla service-yrken bara för att alla ska ha arbeten.

Enkla arbeten ska inte göra avkall på lönen. Dessa arbeten ska inte betalas av staten utan från det privata och det ska vara mot en lön som speglar att man arbetar heltid. Vi vet att detta inte fungerar eftersom dessa arbeten redan hade funnits om de varit efterfrågade.

Sedan ska det vara självklart att läsa längre än gymnasiet i Sverige. Varje ungdom som väljer att inte studera vidare skjuter sig själv i foten på arbetsmarknaden. Så varför skapa enkla service-arbeten som vi vet varken behövs eller efterfrågas när vi kan peta in bidragstagare i olika utbildningar istället?

Å andra sidan, hur många arbetar inte med fullständiga låtsasjobb som både kräver universitetsutbildning och är välbetalda men som i det stora hela ingen skulle sakna om de en morgon bara försvann?

Vad är det för samhälle som värdesätter (i pengar alltså) en kommunikatör bra mycket högre än en förskolepedagog?

Arbetsmarknaden är ju inte helt felfri kan man tycka.

V säger nu att de kommer släppa fram Löfvén helt utan motkrav.

Misstroendet var med andra ord bara ett sätt att positionera sig och skapa en stridsfråga inför ordinarie val 2022. De gjorde förmodligen helt rätt, för de lär inte tappa sina väljare oavsett. Eftersom det finns ett folkligt missnöje med konceptet marknadshyror vore det idiotiskt av C att ge bränsle åt V genom att driva den frågan i sin nästa valfläskmaraton. De övriga partierna har ju redan insett det för länge sedan.

Det är tydligen ett samhälle där folk vill kunna ha dialog med företagen de har en relation med.
Att sitta som kommunikatör är sällan en tydligt avgränsad arbetsroll. När jag själv arbetade som det så fick jag utöver att skriva texter och publicera även korrekturläsa, moderera kommentarsfält på alla plattformar företaget hade kommentarsfunktion, bildsätta, skriva copy, optimera riktad reklam mot sökmotorer och soc. med-plattformar, spela in film, klippa film, ljudsätta, spela in musik, skapa landningssidor, kontrollera så att alla länkar fungerar, ta fram data för hur kunder beter sig på landningssidor, ta fram data för hur väl riktad reklamen var, analysera all data, skapa A/B-tester utifrån data, analysera resultatet från testerna, presentera resultatet för ledningen och dra på nytt kaffe om jag tog den sista koppen.

Medan en förskolepedagog vallar barn på dagis och ser till att barnen överlever dagen.

Men skämt åsido så värderar vi tråkigt menlöst skrivbordsarbete (Håll ut, tjänstemän!) högre än arbeten såsom förskolepedagoger eftersom tjänstemän kan få gjort en massa skituppgifter (oftast administration) som företag och myndigheter dras med och sådant är värdefullt för driften av företaget/myndigheten, vilket i sin tur är värt reda pengar.

Trevligt och oväntat med en tråd om politik som överlevt hela sju sidor utan att balla ur allt för mycket.

Att tänka på är att de ska kunna arbeta med yrket tills de är runt 75 år eller äldre.
Så det kommer bli jäkligt tufft för de som väljer kroppsarbeten i ung ålder.
Går de sönder när de är 40 år så har de nästan 40 år till där de måste ha något att göra men där kroppen inte pallar med.

Håller med. Tänker snarare att vi har liten övertro på vad universitetsutbildningar bidrar med. Iaf tanken att det ska vara något för alla. Det finns både enkla arbeten och folk som varken vill, kan eller har intresse av högre studier. Det är inte så att det är bara lättja som gör att vissa inte klarar av studier, det måste finnas en plats för dem också.

Lite planering och eftergymnasiala studier ger som du säger goda förutsättningar för ett tryggare yrkesliv. Tyvärr är det väl så att en rätt stor del av befolkningen saknar förmåga att klara av högre studier och inte direkt har det alternativet.

All due respect, arbetsbeskrivningen låter omfattande, varierade och jag kan förstå tjusningen i ett sådarnt arbete. Men vilken nytta tillför det samhället? Tänk om du istället hade gått längs en motorväg och plockat skräp vad rent och snyggt det hade varit. Du hade naturligtvis fått lika mycket i lön så att du hade kunnat fortsätta köpa nya tv-apparater och mobiltelefoner för att hålla de ekonomiska hjulen i rullning.

Jag dissar inte kommunikatörer utan ifrågasätter hela systemet. Jag tycker själv mitt eget jobb som dataingenjör till största del är meningslöst. Man vill ju helst lämna något avtryck efter sig.

Men jag jobbade inte för samhället. Jag jobbade för företaget, som tjänade pengar och betalade (så lite som möjligt i) skatt.
Företaget värderade mitt arbete till en viss monetär nivå.

Men nu för tiden jobbar jag faktiskt åt samhället. Om jag gör mitt jobb rätt så har jag gjort mer för samhället än om jag riskerat livet vid motorvägskanten.

Jag förstår hur alla iblandande bara maximerar sin egen del av kakan. Jag bara önskar ibland att vi hade haft en helt annan kaka.

Det känns så godtyckligt att en persons tid ska vara värd så mycket mer än en annans bara. Jag lär tjäna mer än den genomsnittliga byggnadsarbetaren som både sliter ut sig och skapar hus. Vad fan har jag gjort för att förtjäna detta? Festat fem år på universitet? Visst, det hade säkert varit lättare för mig att omskola mig till byggnadsarbetate än tvärt om men ändå.

Jag jobbar själv lite diffust med "samhällssäkerhet" men ofta är det svårt att se att det man gör spela någon större roll.

Privata bolag kan stå för de enkla arbetena.

https://www.ekonomifakta.se/fakta/arbetsmarknad/sysselsattnin...

Sverige är väldigt dåliga på att kunna erbjuda enkla jobb. En stor orsaksfaktor nämns i ovanstående länk - väldigt höga ingångslöner.

Såvitt som jag ser det är ett enkelt jobb hundra gånger bättre än inget jobb. Enkelt jobb = jobb som inte kräver utbildning. Exempelvis reklamutdelare, montörer, handpaketerare och köksbiträden.

Om människor inte vill utbilda sig så vill dom inte, och då är det bra om det finns enkla jobb. Jag tror problemet ligger mycket i stigman till enkla jobb tillsammans med hög ingångslön (vilket fack och dylikt förhandlat fram, och sin tur skapat ohållbara lägen för företag som vill kunna erbjuda enkla jobb till exempelvis ungdomar, studenter, lågutbildade).

Tittar man på länken så står det att andelen enkla jobb i Sverige är ca. 4,3% vilket är hälften av snittet i EU (ca 8%).

Jag är ingen ekonom (eller vad det kan röra sig om för specialistkunskap) och kan verkligen inte säga mycket om detta. Men jag känner många som saknar både utbildning och jobb… utifrån samtal med dem så skulle de helst vilja få jobb utan att behöva plugga. Kanske är inte mina vänner så representanta för alla arbetslösa, men jag vet att det åtminstone finns några som efterfrågar enkla jobb.

Någonting som slår mig när politik diskuteras är hur många som har ett sådant förakt mot politiken i sig, och framförallt det politiska dödläge vi har idag. De enda som kan beskyllas för dagens kris idag är vi väljare, till att börja med, och det är inte helt konstigt i sig. Med sådan politisk splittring hos det svenska folket så ska/kan det inte vara lätt, tyvärr.

Detta är inte i första hand politikernas "fel"...de tvingas reda ut röran som vi väljare har skapat, vilket inte är något lätt jobb, vilket var tydligt efter valet. Värdelösa kompromisser var tvungna att göras (januariavtalet) och (S), vilka som ensamt parti med rejäl röstmajoritet, tvingades frångå sin valda partilinje på fler punkter än de fick igenom, då detta blivit vågmästarpartiernas storhetstid. Något de spelat ut långt mer än vad deras väljarbas gett dem.

Jag kan med största säkerhet säga att INGEN gillar nuvarande situation, utom möjligtvis just minoritetspartierna som helt plötsligt ser sin chans att driva igenom mer av sin politik än någonsin varit möjlig. Vi väljare har tyvärr valt detta elände, inte politikerna.
Det är ganska trist att se hur folk lägger skulden där den inte hör hemma. Lika tråkigt är det att se hur folk rasar mot politiken då den är vad som avgör vilket typ av samhälle vi vill leva i. Uppenbarligen har vi svenska väljare väldigt olika uppfattningar om just det, något som har gett oss det politiska klimat vi har idag.

Vi. Väljarna.
Politikerna skapade inte den här röran, vi gjorde det. Visst kan man ha åsikter om det demokratiska systemet, och extra lätt blir det för den ignorante som oavbrutet kastar ut sig kommentarer med likvärdigt innehåll i stil med: "men kan dom inte bara fixa allt så jag får det jag vill, jä*la politiker!"

Ingen i det här landet blir politiker utan att visa sitt engagemang, men alla kan bli en politiker. Ifall man tycker att något är fel och undrar varför ingen gör något åt det; ställ dig den här frågan istället: Vad är det som hindrar just mig från att engagera mig i det?. Fan, många är t.o.m för lata för att rösta då de i sin okunskap eller ignorans inte tror att någonting blir bättre i alla fall, medan folk världen över dött i miljoner bara för att kämpa för möjligheterna som vi har så lättvindig tagit för givet här.

Så, i all välmening, och riktat väldigt generellt: Sitt inte på era lata arslen och vänta på att någon annan ska städa upp er röra. Beskyll inte heller de som försöker göra det för att vara giriga, korrupta, inkompetenta och fan vet allt. DE gör i alla fall SITT jobb...vad har DU/NI/VI gjort annat än att vädra dina lata och självvalt ignoranta åsikter?

Ursäkta, men du menar alltså att vi som en gång vart fjärde år går till valurnan och petar i en röst på det parti som vi tycker har den bästa politiken för att föra landet framåt i rätt riktning nu har någon skuld i att partiledare inte kan komma överens med varandra? Vad är lösningen, att vi vanliga människor lär oss att "rösta rätt"? Tvåparti-system? Enparti-system?

Fanns inget tvång att driva igenom januariavtalet, det gjordes för att få makt och status. Man sket i sina väljare och har fortsatt göra det i tre år. En som la sin röst på C kunde ju omöjligt veta att det var en röst på socialdemokratisk politik på samma sätt som en röst på S var en röst på liberal skattesänkarpolitik för de med högst inkomster. Det sveket mot väljarna visar sig nu med kraftigt minskat stöd jämfört med valet 2018 och där både MP och L riskerar att falla ur Riksdagen.

Politikerna är betydligt mer gnälliga och barnsliga än valfri väljare. Bara titta på en debatt i Riksdagen eller partiledardebatt ett valår, ren sandlåda. Vi väljare har absolut ingenting med att göra med dagens situation, det enda vi har gjort är vår demokratiska plikt att under ett fritt val lägga en röst på det parti som tilltalar oss mest. Det är helt våra politiker, som i sin hunger efter makt är beredd att göra vad som helst (bara kolla på alla svikna vallöften från alla partier) för att vara kvar på toppen och lyfta löner vanliga löntagare bara kan drömma om (plus sätta och höja sina egna löner och traktamenten lite som de vill).

Vi vanliga medborgare går till vårat arbete och skapar värde för ett företag som betalar in skatter och avgifter till det gemensamma systemet så vi kan föra Sverige framåt. Det är vad vi gör. Vi "sitter inte på våra lata arslen" utan vi arbetar 40+ timmar i veckan med att dra in pengar som vi sedan förväntar oss att de förtroendevalda fördelar på ett rättvist sätt. Kolla upp Riksdagens närvaro så ska du få se på lata. Snittet ligger på nästan 20 % borta enligt en äldre undersökning från TV4. Det var ju för fan t.o.m. 8 stycken som inte dök upp när det skulle röstas om Regeringen skulle falla eller inte.

Vidare när folk engagerar sig i en fråga (t.ex. drivmedelspriset) så blir de ignorerade av politiker och eventuellt förlöjligade eller uthängda i media. Skatten på drivmedel kommer höjas 1 augusti ändå samt igen 1 januari (index + 2 %). Det här är förändringar som ungefär 4 % av folket tycker är bra, men de får genomslag ändå eftersom maktspelet i Riksdagens korridorer kräver det.

Jag har full förståelse för det politikerförakt som finns ute i stugorna.

Argumentet "klaga inte, gör något åt det själv" tycker jag börjar bli tröttsamt också. Alldeles som om man inte får ha en åsikt eller diskutera saker utan att bli automatiskt diskvalificerad. Ta t.ex. bostadsbristen i Sverige så är det ju bara att sluta klaga och bli snickare och börja bygga istället för att "sitta på sitt lata arsle" och ifrågasätta varför det inte byggs mer i Sverige. Tänk om vi skulle använda argumentet i spelsammanhang. Att man inte ska klaga på Fallout 76, Cyberpunk 2077, Mikrotransaktioner, Diablo Immortal, Uwe Boll m.m. Det är ju liksom bara att lära sig och engagera sig och göra det själv istället. Totalt orealistiskt såklart, men det är lika orealistiskt att förvänta sig att en vanlig medelsvensson mitt i livet byter inriktning och blir politiker, snickare o.s.v.

Ursäkta ett långt och någorlunda raljerande inlägg. Till sakfrågan så blir det intressant att se vad S och Löfven väljer att göra. Visst har han 175-174 i en eventuell omröstning, men det betyder att alla måste dyka upp eller att lika många från båda sidor är borta och sedan är varenda beslut som ska tas i Riksdagen teoretiskt bara en VAB-dag eller en matförgiftning bort från att inte lyckas gå igenom. Undrar om han vågar återinträda som Statsminister under de premisserna.

Nu har ju Svenskt näringsliv sin egen agenda gentemot facken och kollektivavtalen, så ta deras slutsatser med en nypa salt.
Det är en våt dröm de haft under lång tid att om reklamutdelaren får ännu mindre pengar, så kommer företagen att anställa flera.
Vilket inte är sant då företagen kommer att försöka pressa ut så mycket produktivitet som möjligt från så få arbetare som möjligt (vilket är betydligt billigare än att anställa flera oavsett kollektivavtalens lönenivåer).

Däremot kan de ju sänka lönerna inom hantverksyrken eller transportyrken, för då får de bukt med problemet att de konkurreras ut av billigare arbetskraft från Baltikum. Fast den striden ser du inte från Svenskt näringslivs håll.

Intressant inlägg, tror också att många kanske fungerar bättre inom riksdagen där de får fokusera på sakpolitiska frågor som de brinner för. Åsa Romson har jag fått höra flera gånger att hon var jättebra som politiker i riksdagen, så förmodligen kanske hon briljerade mer på den "parlamentariska arenan" än på den "offentliga arenan" där hon annars var väldigt obekväm med att debattera. Gustav Fridolin var tvärtom, bra retoriker men jag upplevde honom inte som en så bra politiker. Trots att det faktiskt var honom (och Maria Wetterstrand) som fick mig att intressera mig för politik under 00-talet.

Men håller med om att vissa bra personer tenderar att försvinna ut i det vilda eller hur man ska uttrycka det. Bodil Valero blev av någon konstig anledning bortprioriterad på EU-valsedeln för Mp senaste valet i förmån för två kändisar Alice Bah Kunke och Pär Holmgren. Jakop Dalunde tycker jag är bland de bättre politikerna från Mp, men Valero kändes mer kompetent och som en riktig politiker. Det är lite det där spelet jag inte riktigt gillar med politiken och som du kanske också vet så var det ju en liten cirkus för Liberalerna kring deras förstanamn.

Så det är inte så konstigt att det finns politikerförrakt, men det verkar ju också finnas för att en del tror att allt ska gå snabbt som fan men det är precis det inte gör. Sedan så genomförs det ju hur många beslut som helst i kammaren så det händer saker hela tiden, en till kommentar om Mp så fick de tydligen i genom en stor del av deras vallöften men misslyckade med att kommunicera ut det. Vilket är intressant för ett så litet parti.

Håkan Juholt tillhör vänstern i S, tror det var lite därför han blev bortmanövrerad men han gjorde åt andra sidan misstag, folk gick bakom hans rygg som han trodde var på hans sida och Mikel Suuronen skrev en bok. Men jag har svårt att tro att Juholt inte har sina hugg han med för jag har något minne av att det också var han som fick bort Mona Shalin.

Löfven är på högersidan av sossarna, men med Juholt så kanske en S, V och Mp regering hade varit mer tänkbart, vad vet jag. Anna Kinnberg Batra blev ju också precis som de andra kvinnliga partiledarna hårdare granskade än vad män ofta blir men tror också att Batra inte ville följa den linje som Kristersson vill följa. Det vill säga samarbeta med SD-linjen.

Brioilers är ett problem men jag tror inte det är så stort som det ser ut, däremot är det ju ett problem om det finns dom som blir framsjasade för att andra sak behålla sin makt och ha det genom dom. Det är i så fall värre med dom som är rena karriärister, yrkespolitiker brinner för sitt jobb men karriärister är ju mer intresserade av att få rätt kompisar och få rätt del av kakan. De kan också brinna för sakfrågor men det skiner tyvärr i genom.

Men jag tänker också på det du säger om att information sprids med ljusets hastighet, det stämmer. En gång i tiden så trodde jag internet skulle bidra med mer information så folk faktiskt lär sig saker om världen och livet. Tyvärr verkar desinformation ha lättare att spridas än vad jag trodde, allmänbildning som leder till att exempelvis lågutbildade får veta mer som samhället och kanske vill utbilda sig till saker. Det är ofta lågutbildade som är dom missnöjda.

Angående "vad får jag för pengarna" som en av Sveriges rikaste gubbar sa i tv. Alltså hade gärna svarat och stirrat i ögonen med att om det inte hade funnits skattefinansierad sjukvård så hade jag varit död. Min bror hade kanske också varit det eftersom mina föräldrar inte alls hade god ekonomi ni vi var små och vi båda har legat på sjukhus av olika skäl.

Men det känns som att en del skattepengar försvinner ut någonstans utan att man vet var de hamnar. I Region sthlm så har man sjukt mycket pengar men det verkar ändå vara problem med att styra sjukvården. På statlig nivå så känns det lite som att en del pengar bara går till tjänstemän.

Jadu, så gör man i andra länder, exempelvis Frankrike men de har åt andra sidan svårt att få folk till att gå och rösta. Så jag tänker att det ändå är bra att vi har Riksdag, Regional och Kommunalval samtidigt. Även om jag tror att många som röstar på exempelvis C i riksdagen röstar på dom i regionen och kommunen för att det känns naturligt. De som är mer insatta kanske röstar på olika partier, finns nog dom som röstar på V i riksdagen men M eller C i kommunen för i kommunen har man snarare mer personval än partival. Känns det som.

Min farmor röstade på C vet jag men hon gjorde det pga sin dröm om det vackra lantbrukarlandskapet i Småland där hon hade sina släktingar, vet inte alls om hon någonsin hade någon speciell åsikt om politik egentligen. Hur C tog steget till att bli väldigt nyliberala tror jag tog fart med Moud Olofsson, Annie Lööf ska ha dragit tillbaka C mot deras rötter men jag upplever också att de har blivit för nyliberala ibland. Liberalerna ska ju också vara socialliberala, men nu känns de mer konservativt liberala. Personligen vill jag ha ett rent socialliberalt parti men det kommer nog aldrig ske.

Men jag kan undra ibland om alla som röstar vet vad de röstar på alls alla gånger.
De som röstar på SD kanske tänker att resten av riksdagen suger, men vill verkligen 18% av svenska väljarkåren ha det som i Polen eller i Ungern? Hur kom det sig att många av deras väljare skrek om valfusk i Kyrkovalet när SD inte hade ställt upp överallt i landet? Okunskap men det är uppenbart att många av deras väljare har förakt på något sett i varje fall.

Vill alla som röstar på Moderaterna ha skattefinansierat sjukvård eller röstar dom för att de tänker man kommer få mer pengar i plånboken? Röstar alla på Sossarna för att de ska få mer i bidrag? Det är många politiska frågor som är så komplicerade och komplexa så jag vet inte alltid om opinionsundersökningarna är så bra att lita på alltid.

Edit:

Jag märkte att jag skrev lite fel, den retoriska frågan skulle varit "Vill alla som röstar på moderaterna ha privat sjukvård som drivs med skattepengar".

Jag tänker inte säga emot dina ståndpunkter i helhet - men ovan nämnda citat känns rejält skevt... följer du några politiska diskussioner på sociala medier? Där brukar det visa sig ganska ofta att den tesen inte stämmer, att politikerna snarare speglar samhällsklimatet förhållandevis väl. (De är ju faktiskt också människor, som påverkats av detsamma.)

Fascinerande att nivån i den här tråden hållit sig någorlunda respektabel, då det är snarare regel än undantag att den här typen av diskussioner spårar ur, minst lika mycket som våra yrkespolitiker ibland lyckas med.

Titta även på samhällsengagemang och folkrörelser idag, där många frågor blir polariserade och antagonismen blir ordentligt stark. Det är antingen eller, svart eller vitt, och allting är enkelt. Både vad gäller frågan/frågorna och lösningarna/svaren på desamma. Du är antingen med eller emot, vän eller fiende. Några har varit inne på det tidigare i tråden, och det är en intressant poäng som går att göra mer djupdykningar i.

Nej, sociala medier tänkte jag inte på. Det kan jag erkänna. Jag reflekterade över de personer jag pratat med i min omgivning och satte dem som "vanliga väljare". Jag läser väl en del på sociala medier, skriver aldrig något själv däremot. Du har nog helt rätt gällande den punkten.

Jag är också förvånad faktiskt. Personligen är jag fullständigt ointresserad av vad alla ni andra röstar på och skriver inte för att påverka någon åt något håll. Jag vill bara diskutera kring det som händer i svensk politik just nu, eftersom det aldrig inträffat tidigare.

Som tur är dock är vi en bit ifrån hur det ser ut i USA. Såg ett klipp där en republikansk kvinna i Ohio vill lägga fram ett förslag att om man är född som man ska man inte få tävla på elitnivå mot kvinnor. Demokrater började skrika mitt under framförandet och slå i borden och grejer. Helt surrealistiskt.

Japp, polariseringen är total men det var ju våra politiker som satte tonen sedan har det spridit sig i samhället. Kommer du ihåg när Lars Ohly inte ens kunde vara i samma rum som Jimme Åkersson? Varenda diskussion mellan partierna senaste åren har ju handlat om vem som kan ta mest avståndstagande från SD. S försöker ju t.o.m. utmåla M som i princip nazister för de anser att man kan samarbeta i sakfrågor där man har liknande syn på verkligheten.

Dessutom (från samma länk som ovan) kan vi läsa att Löfven som Statsminister anklagade SD, ett parti då som hade 17 % av väljarkåren, för att vara ett nyfacistiskt parti och det är deras fel att skumma överenskommelser måste göras. Vidare så går fler och fler av LOs medlemmar från S till SD och det finns ingen självreflektion där att det kanske behövs en förändring i politiken utan det är bara att man måste "upplysa" arbetarna.

Har jag uppfattat rätt så har vi t.,ex. en majoritet för bl.a att skärpa straffen mot de kriminella och ta bort straffrabatten men dessa förslag kommer ursprungligen från SD och det skulle kunna räknas som en "vinst" för dem om man drev igenom det så då skiter man i det. Däremot har faktiskt Regeringen äntligen drivit igenom slopad straffrabatt för unga vuxna vid grov brottslighet i alla fall.

Hade våra politiker (och framförallt media) gjort sitt jobb och diskuterat med varandra på en normal nivå och respektera varandra samt väljarnas röster istället för att hela tiden stigmatisera och smutskasta motståndarna kanske samhällsklimatet idag varit annorlunda.

I slutändan tycker jag det är tydligt vilket politisk klimat vi har när en partiledare (Nooshi Dadgostar) säger att hon ska göra en sak och sedan när hon håller sitt ord så blir det en monsterskjuts i förtroende. Vi är så svältfödda på politiker som står för sitt ord att när någon väl gör det blir vi helt förvånade. C trodde uppenbarligen inte hon skulle hålla sitt ord eftersom att det tog typ två dagar efter Regeringen fallit så hade de strukit sitt krav på marknadshyror och vill återinsätta januariavtalet.

edit: Eftersom vi nu går in i en helg så tycker jag vi gemensamt bestämmer att efter 3 öl får man inte skriva i den här tråden något mer, utan då måste man vänta till dagen efter . Risken är att den spårar och FZ låser den annars.

Lite offtopic nu men vill man ha sånt så kan man ju youtubekolla lite på brittiska parlamentet. Riktigt sådan nivå har vi ju inte här åtminstone, haha. Konstant skrikande i mun på varandra.
https://www.youtube.com/watch?v=6xJlPO5jqE8

Fantastiskt att diskussionerna är vettiga...är det nu det vänder! Känns som att vi respekterar olika perspektiv. Vi sätter ribban i hur man pratar politik online och det bara smittar av sig på samhället i stort. Fjärilseffekten!

Mjukare stämning än CP2077tråden 😂

Haha, vilken galenskap. Om vår talman kan lyfta 180 000 i månaden så måste den där snubben som ska styra i det kaoset vara värt MINST det dubbla. "Order, order, order!"

Hade ingen koll på att det såg ut sådär i deras paralament. Fan värre än på Liverpool - Manchester United som jag såg på Anfield för några år sedan.

Precis, skitkul! Håller med. Förhoppningsvis inom kort 10 sidor i en icke förmodererad tråd om politik utan personpåhopp och överdrivet hårda ord.

Något för Guiness rekordbok att ta upp? 🤔

Det är ju så facket skulle beskriva svenskt näringsliv så ta det du skriver med en nypa salt.

Det förekommer förstås förhandlingar mellan arbetarfacket och företaget (som i sin tur stöttas av företagets fack. Så då lägger man förstås ingången i förhandlingen rakt emot varandra och med råge. Exempelvis, om arbetarfacket tänker gå in i förhandlingar med att höja allas löner med 10% och sänka arbetstiden med 40 timmar på ett år… då kan motparten inte gärna 1% ökning och 5 timmar kortare arbetstid, för då får ju arbetarfacket dessa bitar gratis, ingen förhandling. Om man vill va neutral eller konservativ så behöver man istället trycka på sänkta löner, längre arbetstider etc. För då närmar man sig en balanserad förhandling.

Detta utnyttjar förstås arbetarfacken och säger, tänk om inte vi varit här. Då skulle ni tjäna mindre och få jobba mer!

Sen tvärtom hävdar företagen att den dyra arbetsstyrkan inte alltid jobbar de där 114% i arbetstakt och måste vara bättre. Arbetskraft är väldigt dyr i Sverige etc etc.

Nu är det väl ändå inte riktigt så det går till.
Först förhandlar den mest internationellt konkurrensutsatta branschen om löneökningar under avtalsperioden och sen utgår de andra från resultatet av den förhandlingen. Då bromsas hela förhandlingsambitionen för alla andra fackförbund.