Ramla ur spel - vanligt?
Brukar ni ramla ur spel? Höll på ivrigt med Elden Ring, hade ca 100h in i spelet och älskade vare sekund, sen hände livet en stund med barn och allt därtill. Nu efter en månads uppehåll ca så känner jag direkt inget sug att återvända. Spelet är ett 5av5 spel för mig, men känns som att man tappat momentet. Nu är jag orolig det hamnar på ”tippen” med många andra spel jag inte spelat färdigt, men vi får se, har ett par timmar fru-och barnfri ikväll, men ska jag då spela eller se se3 av The Boys?
Sker det med fler av er (ja det antar jag det gör, men vill gärna höra andras reflektioner)?
Händer hela tiden. Vissa gånger kan jag ha ett stort sug att spela ett långt rollspel men jag kanske bara lirar det den dagen och rör sedan inte igen.
Det finns så mycket spel, så lite tid, och otroligt mycket annat man kan och måste göra. Därav har hela den här "backlogg hysterin" aldrig varit något för mig. Med allt annat jag måste tänka på så är spel verkligen inte viktigt, i den mån att jag måste spela klart allt jag äger.
Jag kör bara det jag är sugen på. Det spelar inte så stor roll längre om jag faktistk blir klar med spelen. Är spelet riktigt, riktigt bra dock, ja då kommer jag säkerligen spela klart det förr eller senare.
Samma för mig med Elden ring.
108 timmar, på sista bossen, något för låg level men förlitar mig på hjälp från medspelare.
Men jag fortsätter efter min "semester"
Hela mitt liv! Ett personlighetsdrag jag stör mig på och upplevt att andra inte verkar lida av.
Brukar se ut så här:
Åker hypetrain, självklart första vagn, innan släpp och spelar klart ca 40-60% (stornjuter oftast) innan intresset svalnar och jag kidnappas av nästa hypetrain.
Visa ord som garanterat, måste ha myntats av genibandet Scooter "The chase, is better than the catch" haha
Har också märkt att det är dåligt med får lång paus, man tappar flow i storyn osv. Det är oftast den som gör att det är spännande att ta sig vidare. Har man glömt bort delar av storyn känns det inte så motiverat fortsätta efter en paus för mig.
Brukar också hända när jag tröttnat på spel-mekaniken, när det känns som man bara gör samma sak om och om igen.
Mitt knep är att strunta i att försöka spela så perfekt hela tiden, jag behöver inte hitta alla hemligheter och göra alla quests.
Kör enbart igenom storyn plus vissa side-quest om jag känner för det, sen om jag missar massa stuff så får det vara. Då spelar jag iaf klart spelen.
Då har jag noll press på mig att klara saker i spelet, bara lira. Kollar inte guider eller youtube om spelet.
Det är största spelsugsdödaren för mig. Spelar nuförtiden alltid utan att veta något om spelet. Annars blir det att man letar guider hur man ska göra allt perfekt och hitta allt och då sjunker motivationen som en sten för mig. Varför ens lira om man ska titta på nätet hur man ska göra allt.
Hände mig med AC Valhalla senast. Har säkert en 40-50 timmar i spelet men tappade suget, och nu har jag inte rört spelet på säkert 1 år.
Det händer ibland, speciellt om jag tar paus från spel så har jag svårt att komma tillbaka in i det igen. Känner också att det händer lättare för större spel med väldigt många mekaniker som man ska komma ihåg, samt ställen och quests. Spel som t.ex. Scotts Pilgrim eller TMNT Shredders Revenge, och andra lite kortare arkadiga spel har jag lättare att ta paus ifrån och sen komma tillbaka någon dag eller vecka senare, då det går snabbt att komma ihåg kontrollerna och storyn.
Ja det händer. Jag har ”lärt” mig att spela det jag är sugen på för stunden. Även om jag har påbörjat andra spel. Man får komma ihåg att spel är underhållning. Har du kul med tiden du spenderar så är det det viktigaste.
Just nu har jag spelat väldigt mycket Factorio.
Men jag har ett nästan oanvänt PS5 med Demon Souls, Forbidden West och Ratchet and Clank som väntat i snart 5 månader. Men någon dag kanske jag blir sugen på de
Har nog lite att göra med sin personlighet helt enkelt.
Att inte slutföra ett spel känns bara fel för mig. Isåfall är ju tiden man lagt ner helt bortkastad tycker jag. Därför är jag också extremt picky med vad (och när) jag väljer att börja spela.
Ungefär som att inte slutföra en renovering eller inte se klart en film när det återstår 10 minuter 🙂
Hela mitt liv! Ett personlighetsdrag jag stör mig på och upplevt att andra inte verkar lida av.
Brukar se ut så här:
Åker hypetrain, självklart första vagn, innan släpp och spelar klart ca 40-60% (stornjuter oftast) innan intresset svalnar och jag kidnappas av nästa hypetrain.
Visa ord som garanterat, måste ha myntats av genibandet Scooter "The chase, is better than the catch" haha
"How much is the fish... klockren!
En sak som jag fick lära mig var att släppa "fear of missing out". Fick liksom sån ångest av känslan att missa saker i spelen att jag inte kände för att ens börja spela på ett långt tag. Nu kör jag helt utan förväntningar på mig själv och njuter mycket mer. Ingen ångest för inte hitta items, veta vilka skills som är bäst är eller hitta quests med bäst rewards eller vad det kan vara. Bara lira sen blir det vad det blir bara jag har kul!
Har nog lite att göra med sin personlighet helt enkelt.
Att inte slutföra ett spel känns bara fel för mig. Isåfall är ju tiden man lagt ner helt bortkastad tycker jag. Därför är jag också extremt picky med vad (och när) jag väljer att börja spela.
Ungefär som att inte slutföra en renovering eller inte se klart en film när det återstår 10 minuter 🙂
Konstig åsikt måste jag säga.
All tid jag suttit med ett spel som jag tycker är roligt är ju inte bortkastad bara för att jag inte spelat färdigt det.
Att däremot sitta och spela ett spel jag tycker är tråkigt bara för att klara ut det är ju verkligen att kasta bort fritiden.
Renovera gör man ju för att uppnå slutresultatet, själva renoveringen är något de flesta verkligen INTE tycker är särskilt roligt och helst bara vill få överstökat. Nöjet kommer när arbetet är färdig. Till skillnad från spel där nöjet ÄR själva arbetet.
"AT LAST, SIR TERRY, WE MUST WALK TOGETHER."
Nja, bara om spelet inte är tillräckligt roande. Kommer alltid tillbaks förr eller senare och slutför dem om jag gillar dem.
Om jag känner mig lite i otakt när jag startar spelet efter många månaders frånvaro brukar jag köra en walkthrough på Youtube och kolla vad som hände strax innan min senaste sparfil, brukar hjälpa väldigt mycket för minnet.
Händer hela tiden för mig speciellt med spel som har över 100h content, när jag oftast bara får ihop 5-10h speltid/vecka, så kommer jag inte lägga 10-20 veckor på ett enda spel. Finns helt enkelt för mycket kul att testa.
Lite samma här, att ge sig in i ett stort open world spel är inte så självklart längre för mig. Spelar hellre flera kortare spel (10-20H) och få fler olika upplevelser än en långdragen.
Konstig åsikt måste jag säga.
All tid jag suttit med ett spel som jag tycker är roligt är ju inte bortkastad bara för att jag inte spelat färdigt det.
Att däremot sitta och spela ett spel jag tycker är tråkigt bara för att klara ut det är ju verkligen att kasta bort fritiden.
Renovera gör man ju för att uppnå slutresultatet, själva renoveringen är något de flesta verkligen INTE tycker är särskilt roligt och helst bara vill få överstökat. Nöjet kommer när arbetet är färdig. Till skillnad från spel där nöjet ÄR själva arbetet.
Just renovering kanske var en dålig liknelse. Men jag vill uppleva hela spelet, annars är det meningslöst för mig.
”Har du spelat dark souls? -Ja halva”
”Har du sett game of thrones? -Ja första 2 säsongerna”.
Allt eller inget gäller för mig helt enkelt, om jag inte väldigt tidigt inser att det inte är värt att lägga tid på. Att lägga 100 timmar på elden ring och sen inte slutföra det känns extremt konstigt för mig.
Därför är det bra att ha gamla favoriter på Steam; Deus Ex, Thief, eller vad som helst funkar att hoppa in lite då och då.
När jag var pappledig så körde jag igenom 2 spel, lika många jag kör på ett år, men då var det lätt att få flera sittningar i veckan 1-2h efter alla hyssysslor var gjorde och lilleman sov. Nuförtiden är jag nöjd ifall jag får 2-3h i månaden, vuxenlivet alltså! Men Elden Ring ska genomföras! My moma didnt raise no quitter.
En för lång paus innebär oftast döden för min relation med spelet. I fjol tog jag itu med en drös med spel som jag påbörjat och sedan låtit ligga länge. Men det är inte alltid så lätt, och jag får ibland börja om för att kunna komma in i det igen.
Händer för mig hela tiden. Sjukt inne i ett spel, sen så tar jag en break för att inte bränna ut mig och pausen uppehör typ 2-3 månader senare. Men, jag kan spela andra spel under den tiden utan problem.
Vissa spel blir det jobbigt att ta upp igen dock, mechanics-wise så det kan vara en faktor. Men försöker ändå göra det till slut.
Ja. Samtliga Total War, bland annat. Påbörjar alltid en maxad kampanj på största möjliga karta. Spelar 30-50 rundor. Och sedan tvärdör det. Inte som att jag tröttnar. Bara som att hjärnan bestämmer att något annat är viktigare (kan vara allt från att läsa en bok till att brygga öl eller att se ikapp någon skit på Youtube). Men det är ett personlighetsdrag. Jag påbörjar oändligt mycket mer än vad jag slutför.
När jag växte upp lyssnade jag mycket på Blümchen och Rollergirl. Jag tror att det har format mig som människa.