Hur stod vi ut att traggla Control som barn??
Kör just nu James Bond Goldeneye på Switch för fullt, och nostalgins magi är mycket bra. Spelet ser förvånansvärt snyggt och skarpt ut, och det är kul!
Men nu så är jag på gamla hatbanan Control...och den är baske mig värre än jag minns den.
Den är svår även med oändligt med check-points som man tack och lov får i alla N64-spel på Switch. Men vad jag verkligen seriöst undrar, hur i hela friden orkade man traggla denna hemska underbara bana på secret agent och även 00-agent då man gick på låg- och mellanstadiet...och då helt utan check points. Alla de gånger den extremt dryg-irriterande Natalja kolade vid den hemska sekvensen vid datorn. Och när man till sist klarade den skiten, med jätte pytte-lite hälsa kvar, ja då hade man ju kvar 148 vakter till hissen ändå, märkligt uppskruvade med ultrasnabba reflexer och långt mer hälsa än de hade på alla de tidigare banorna i spelet.
Jag älskar Control.
Banan är lång. Lång som en modern bana som i typ Call of Duty. Varierande, klyftig och snygg är banan. Men den är u sjukt jobbig att klara av, och jag kan bara inte begripa hur man på det gamla goda 90-talet orkade börja om från början gång på gång på gång.
Orkade ni det? Körde man på ren ADHD-energi eller var det för att man bara hade exakt 3 stycken spel att varva mellan på den tiden, varav James Bond var typ det enda skjutspelet som fanns på konsol?
Man hade inte så mycket val där och då. Oftast hade man inte så många spel att välja mellan och det kombinerat med den ungdomliga förmågan att nöta gjorde att man klarade av typ vad som helst.
Ja, jag vill ju minnas att man varvade den där kampanjen i Goldeneye hur många gånger som helst på 90-talet. Typ en gång i veckan eller nått i den stilen
Ja, jag vill ju minnas att man varvade den där kampanjen i Goldeneye hur många gånger som helst på 90-talet. Typ en gång i veckan eller nått i den stilen
Hehe ja, det gjorde man. Ett av mina stoltaste ögonblick inom tv-spel är när jag låste upp alla fusk i Goldeneye. Något jag förmodligen aldrig hade fixat idag.
Ännu en dag i paradiset.
Jag har försökt att spela det flera gånger, men det är något som tar emot. Jag tycker varken det är mysigt eller speciellt, men jag har inte nostalgins skimmer med mig. Jag antar att det är som när folk testar Half-Life för första gången och undrar. "Vad det där allt?"