"Jag är ingen speedrunner, jag är ett långkok"

Robot
"Jag är ingen speedrunner, jag är ett långkok"

När andra springer, ja, då kryper Fredrik – och luktar på blommorna.

#krönika


Medlem

Vad jag förstått så spelar speedrunners först spelen klart i normal tempo för att lära sig spel världen. Sedan så försöker de klara spelet så fort som möjligt.

Medlem

För mig beror det helt på vilket spel det är. I singleplayer spel som Starfield eller liknande så utforskar jag det som verkar intressant och tar tid på mig med de sakerna, och skippar raskt över saker som verkar mindre intressant. Ser personligen inget givet värde i varken att saker tar tid eller att de går fort, så länge man gör det i det tempot som gör en glad själv

När det kommer till spel som har någon form av endgame där resan dit känns meningslös tar jag till alla speedrunning knep jag kan hitta. Diablo4 storyn var ett sånt exempel, det var ~15 timmar av att bara skippa dialoger och förvånas över hur det bara fortsätter komma mer och mer. Kan ha varit i särklass en av de mest aggriverande upplevelserna jag haft i spelväg på länge.

Speedrunning i sig själv känns helt menlöst för mig, men det är ju roligt att andra har glädje av det.

Medlem
Skrivet av Guld:

Vad jag förstått så spelar speedrunners först spelen klart i normal tempo för att lära sig spel världen. Sedan så försöker de klara spelet så fort som möjligt.

Så du menar att de inte börjar speedrunna och slå rekord direkt utan att veta något om spelet? NÄHÄ??

Medlem

Du snackar snacket men går du promenaden?

Medlem

Det är omöjligt att speedrunna Starfield. Jag har efter 10 timmars spelande fortfarande svårt med Xbox-kontrollerna och jisses vad många feltryck jag lyckas med. Har skickat iväg ett antal granater och minor i helt fel ögonblick. Så det går knappt att ha bråttom.

Gnällkuk

Jag ser det som att äta en god middag, jag vill ta tid att känna smakerna och njuta av stunden. Jag ser inte måltiden som något som ska klaras av snabbt för att få det ur världen. Ibland (som med din recension) är ju tiden knapp och äta bör man, så motvilligt får man kasta i sig maten och trampa vidare. Får jag bestämma själv så avnjuter jag dock måltiden med vänner/familj under en längre period i varsamt tempo med dansande ljus på bordet och skratt för att få en upplevelse och ett minne.


signatur

..:: trickeh2k ::..
Windows 11 Pro - Ryzen 7 7800X3D - ASUS TUF B650-PLUS - Kingston FURY Beast DDR5 64GB CL36 - MSI MAG A850GL - MSI RTX 4080 VENTUS 3X OC - Acer Predator XB271HU - ASUS VG248QE - QPAD MK-85 (MX-Brown)/Logitech G PRO Wireless - Samsung 960 EVO 250GB, Samsung EVO 860 500GB, SanDisk Ultra II 480GB, Crucial MX500 1TB, Kingston KC3000 2TB - Steelseries Arctic 5 - Cooler Master Masterbox TD500 Mesh V2

Medlem

Samma här, jag vill ta mig tid att insupa atmosfären. Tears of the Kingdom är i stort sett enda jag spelat i sommar, och det tog hela sommaren.
När jag spelade Death Stranding så gick jag mest. Envis som en åsna, jag ska över det j-vla berget. Men det var värt det.

Spelade nyligen igenom Witcher 3. Påbörjade resan 2016, så 7 år tog det. Är nog ingen speedrunner jag heller

Pansarknekt

Känner igen mig i det du/vissa av er/ skriver. Men det sker definitivt mer i vissa speltyper än andra. För mig handlar det om inlevelse, att stanna upp och insupa "världen" man lirar i. Inlevelsen driver sen utforskningen och kreativiteten i spelandet. Tillsammans kan dessa faktorer höja ett spel ytterligare snäpp enligt mig. Man börjar bry sig och skapa egna tankar om skeenden i storyn osv. Det är där någonstans magin med gaming uppstår för mig och det blir fan mer sällsynt ju äldre man blir ^^.


signatur

Ooooh the drama!

Testpilot

Det är helt beroende på speltyp för egen del, hur jag väljer att tackla spelet.

Singeplayer - lite långsammare:
Kanske mest förknippat med stora RPG-äventyr. Här tar jag gärna god tid på mig, tar in omgivande värld och läser flitigt eventuell dialog. Uppskattar att kolla bakom varje vattenfall efter den där gömda kistan, plocka på mig allt för mycket råmaterial inför crafting (x99 potions, någon?) och tar in noterna från den skiftande bakgrundsmusiken. Jag tar allt i en lugn takt, i min takt.

Singleplayer - lite snabbare:
Här har jag inga problem att ta några genvägar ibland. Har spelat en del rogue-likes/lites på senare tid (shoutout till Soulstone Survivors). Många gånger är det inte lika mycket atmosfär i dessa typer av spel, men passar ändå på att avnjuta det mesta spelet har att erbjuda när det kommer till intryck. Dessa typer av spel brukar ha de roligaste sakerna låsta längre in i spelet, därför kan det finnas idé att påskynda processen aningen.

Multiplayer - co-op:
Här brukar jag sällan spendera mer tid än vad mina kamrater gör. Syftet med dessa spel för egen del är att skapa korkade situationer eller ha en ursäkt att skälla på polaren när han/hon har missat tredje granaten i rad och hela kompaniet faller som ett korthus. "Speedrunning" kan vara kul här med, men oftast för att någon i gruppen faller hopplöst bakom och cirkus bryter ut (L4D/B2B är de okrönta konungarna på att skapa dessa situationer).

Multiplayer - online/competetive:
Oftast MMO- eller FPS-spel för egen del. Här tar jag till alla medel i verktygslådan. Må det vara att kolla upp guider, gå med i Discord-grupper eller annars vad nu än som finns tillgängligt. Jag kan bli väldigt tävlingsinriktad av mig i dessa typer av spel och nöjer mig inte förrän toppen skymtas. Progression raiding, spela med server-first-guilder eller bara se "top 1%" i statistiken för ett givet vapen/roll — allt annat är inte acceptabelt!

I slutändan handlar allt om hur mycket tid jag har, och framförallt hur energinivåer och intressen faller för stunden. Så länge det inte är ett pussel- eller point-and-click-spel, då finns det en chans att jag kan avnjuta det i någon kapacitet


signatur

R < ROG G17 | R9 5900HX | 32GB 3200 MHz | RTX 3070 >

G < R9 5900X | 32GB 2666MHz | ROG RTX 3090 Ti >

B < RK96 | VGN K75 Pro | Deathadder V2 Pro >

Skribent

Hellre långkok än ånglok.


signatur

Din vänliga kvartersrecensent.

Medlem

Det här är varför det är så viktigt med tidig spelkod inför stora släpp, så recensenten aldrig behöver känna sig stressad över att få ut ett betyg. Tror betygen kan skilja sig på spelen om du ger det 40 tim eller 200 tim innan det klubbas.


signatur

PC: i5-10600K | 3070 Ti | 32GB DDR4 | nVME 1TB

Medlem

På senare år tvingar jag mig mer eller mindre att spela effektivt och rusa mot mållinjen, tyvärr. Det finns helt enkelt mer spel än tid nuförtiden och backloggen bara växer och växer.. Skulle tro att jag njuter mindre av spel nu än tidigare.

Redaktör
Ponny
Skrivet av Detekt:

Det är omöjligt att speedrunna Starfield. Jag har efter 10 timmars spelande fortfarande svårt med Xbox-kontrollerna och jisses vad många feltryck jag lyckas med. Har skickat iväg ett antal granater och minor i helt fel ögonblick. Så det går knappt att ha bråttom.

Här låter det som om "save scumming" är din vän?


signatur

En Bamseponny av folket

Medlem

Jag brukar springa igenom spel. Ofta skippar jag dialog för att den är så ointressant. Men med Starfield har jag låtit det ta tid. Lååång tid. Hoppar inte över något. Vet att jag är i slutet på kampanjen men börjat fokusera på sidouppdrag etc. Ibland går jag bara och kollar på miljöerna. Det har inte hänt sedan Red Dead 2 och Half Life Alyx. Otroligt spel som man gör sig själv en rejäl otjänst om man hastar igenom.

Redaktör
Ponny
Skrivet av trickeh2k:

Jag ser det som att äta en god middag, jag vill ta tid att känna smakerna och njuta av stunden. Jag ser inte måltiden som något som ska klaras av snabbt för att få det ur världen. Ibland (som med din recension) är ju tiden knapp och äta bör man, så motvilligt får man kasta i sig maten och trampa vidare. Får jag bestämma själv så avnjuter jag dock måltiden med vänner/familj under en längre period i varsamt tempo med dansande ljus på bordet och skratt för att få en upplevelse och ett minne.

Vackert formulerat! Det finns ju en del spel jag inte vill recensera utan istället spela för mitt eget höga nöjes skull. (Zelda: TotK var definitivt ett sådant.) Min nyckel är att hitta balansen när jag recenserar lååånga spel och tiden är mer knapp än jag önskar. Jag tror jag hittade med Starfield, även om det är fantastiskt att nu kunna ägna tiden åt det jag vill. Lite detsamma kände jag med The Witcher 3, men där plöjde jag ner 100 timmar och tyckte ändå att jag fick pinna på under vissa partier.


signatur

En Bamseponny av folket

Redaktör
Ponny
Skrivet av deftune:

Känner igen mig i det du/vissa av er/ skriver. Men det sker definitivt mer i vissa speltyper än andra. För mig handlar det om inlevelse, att stanna upp och insupa "världen" man lirar i. Inlevelsen driver sen utforskningen och kreativiteten i spelandet. Tillsammans kan dessa faktorer höja ett spel ytterligare snäpp enligt mig. Man börjar bry sig och skapa egna tankar om skeenden i storyn osv. Det är där någonstans magin med gaming uppstår för mig och det blir fan mer sällsynt ju äldre man blir ^^.

Så sant. Texten avser väl mestadels stora rollspel eller äventyr. Där man verkligen kan rollspela, och leva sig in alltsammans. Lite som du säger: man bygger på med egna tankar om olika händelser i storyn. Det händer kanske inte jätteofta, men när det gör det... ❤️


signatur

En Bamseponny av folket

Medlem

Jag brukar också ta lång tid på mig och gå i motsatta riktningar som spelet visar mig.

Medlem

Väl formulerat, verkligen! Känner igen mig. Tar ofta så lång tid att spelet inte når sitt slut. Tror ca 5% av spelen jag lirar får se sina eftertexter, annars lägga all tid på att spankulera i städer, leta blommor och djur eller leta resurser. Med 2000 timmar i Skyrim och bara 2-3 faktiska varvningar kändes Starfield som det perfekta spelet, och hittills stämmer det. Snart 60 timmar in och älskar det lika mycket nu som under alla otaliga genomtittningar av Bethesdas 45 minuter presentation. Och på det här temat; Hemmastaden för alla Rangers i spelet (småbarnshjärnan har förträngt namnet just nu) måste vara den mysigaste och bästa staden Bethesda gjort.

Fin krönika!

Medlem

Nu förstår jag ingenting, är level 32 i Starfield för stunden och har nästan påbörjat main storyn (besökt totalt 4st olika system hittills) - är det inte så man ska spela? 😅 (Jag älskar att utforska varje skrymsle innan jag går vidare.)


signatur

För övrigt anser jag att Tellus bör förstöras.

Redaktör
Ponny
Skrivet av theBoosing:

Det här är varför det är så viktigt med tidig spelkod inför stora släpp, så recensenten aldrig behöver känna sig stressad över att få ut ett betyg. Tror betygen kan skilja sig på spelen om du ger det 40 tim eller 200 tim innan det klubbas.

I en perfekt värld skulle koderna komma, tja, nån månad innan. Då tänker jag stora rollspel som Starfield. (Minns hur jag fick Assassin's Creed: Brotherhood tre, fyra veckor innan recension... och det är knappast 200 timmar långt!) Jag tror det är viktigt också att skribenter är tydliga med när de känner sig redo att delge betyg, särskilt i de fall där tiden riskerar att bli knapp. Om jag hellre lagt 100 timmar än 40...? Absolut! I sådana här rollspel är allt mervärde halva grejen. Jag kände (och känner) mig dock trygg med betyget. Det hade varit svårare om jag velade mellan, säg, fyra och fem.

Men ja: utgivare har allt att vinna på att ge testare tidig tillgång. Och om det blir sent är vi hellre med sena med recensionen än att stressa fram ett betyg. Det vinner man på i långa loppet.


signatur

En Bamseponny av folket

Redaktör
Ponny
Skrivet av Ugly_Bob:

På senare år tvingar jag mig mer eller mindre att spela effektivt och rusa mot mållinjen, tyvärr. Det finns helt enkelt mer spel än tid nuförtiden och backloggen bara växer och växer.. Skulle tro att jag njuter mindre av spel nu än tidigare.

Mitt tips: låt backloggen växa. Spela hellre kvalitet än kvantitet. Njutningen är viktigare än att klara många spel.


signatur

En Bamseponny av folket

It's not a lake, it's an ocean
Skrivet av Ugly_Bob:

På senare år tvingar jag mig mer eller mindre att spela effektivt och rusa mot mållinjen, tyvärr. Det finns helt enkelt mer spel än tid nuförtiden och backloggen bara växer och växer.. Skulle tro att jag njuter mindre av spel nu än tidigare.

Jag kan känna igen mig i detta mer än jag vill erkänna. Det är därför jag tenderar att prioritera kortare spel också. Hellre fem avklarade ur backloggen än ett halvt utklarat, typ. För som småbarnsförälder har jag väldigt begränsat med tid (och ork), så är det. Det finns en risk att man enbart spelar för att klara ut spel, inte för att faktiskt njuta av tiden med dem. Och det är ju nästan destruktivt.

Jag hoppas att Starfield kan bryta denna lite negativa trend hos mig. Hittills fungerar det i alla fall bra. Jag kommer aldrig blir en completionist som ska göra allt, men att kunna vila i att faktiskt ta det i sin egen takt och inte skynda vidare hela tiden - ja, det skulle göra mig gott.

Jag vill vara det där långkoket.


signatur

Fria tankar om spel: www.frispel.net

It's not a lake, it's an ocean
Skrivet av Fredrik Eriksson:

Mitt tips: låt backloggen växa. Spela hellre kvalitet än kvantitet. Njutningen är viktigare än att klara många spel.

Elfte budordet!

Men i likhet med vissa andra budord är det inte helt enkelt att följa alla gånger.


signatur

Fria tankar om spel: www.frispel.net

KoP
Medlem

Lite så man tacklar open world/rpg/äventyrsspel.

Man drar sig in i det sista för att göra huvudquesten om det absolut inte är nödvändigt, betar av mycket man kan innan och omkring innan man tillsist kryper till korset och gör dom för förbannade huvudquest uppdragen.

Medlem
Skrivet av perihelion74:

Jag brukar springa igenom spel. Ofta skippar jag dialog för att den är så ointressant. Men med Starfield har jag låtit det ta tid. Lååång tid. Hoppar inte över något. Vet att jag är i slutet på kampanjen men börjat fokusera på sidouppdrag etc. Ibland går jag bara och kollar på miljöerna. Det har inte hänt sedan Red Dead 2 och Half Life Alyx. Otroligt spel som man gör sig själv en rejäl otjänst om man hastar igenom.

Detta har du faktiskt rätt i. Ska försöka lugna ner mig en aning.

Medlem
Skrivet av Fredrik Eriksson:

Mitt tips: låt backloggen växa. Spela hellre kvalitet än kvantitet. Njutningen är viktigare än att klara många spel.

Jo, det är klart att det vore bättre. Hellre njuta av ett spel än att i hast avverka fyra stycken halvhjärtat. Tyvärr är det inte alltid så lätt att leva som man lär.

Gnällkuk
Skrivet av Fredrik Eriksson:

Vackert formulerat! Det finns ju en del spel jag inte vill recensera utan istället spela för mitt eget höga nöjes skull. (Zelda: TotK var definitivt ett sådant.) Min nyckel är att hitta balansen när jag recenserar lååånga spel och tiden är mer knapp än jag önskar. Jag tror jag hittade med Starfield, även om det är fantastiskt att nu kunna ägna tiden åt det jag vill. Lite detsamma kände jag med The Witcher 3, men där plöjde jag ner 100 timmar och tyckte ändå att jag fick pinna på under vissa partier.

Framför allt skulle jag aldrig vilja spela ett spel stressat, som Starfield. Det känns som att man missar halva spelet eller känslan då.
Recensera den här trerättersmenyn, men du får bara 20 minuter på dig!


signatur

..:: trickeh2k ::..
Windows 11 Pro - Ryzen 7 7800X3D - ASUS TUF B650-PLUS - Kingston FURY Beast DDR5 64GB CL36 - MSI MAG A850GL - MSI RTX 4080 VENTUS 3X OC - Acer Predator XB271HU - ASUS VG248QE - QPAD MK-85 (MX-Brown)/Logitech G PRO Wireless - Samsung 960 EVO 250GB, Samsung EVO 860 500GB, SanDisk Ultra II 480GB, Crucial MX500 1TB, Kingston KC3000 2TB - Steelseries Arctic 5 - Cooler Master Masterbox TD500 Mesh V2

Chefredaktör
Skrivet av Mike Stranéus:

Hellre långkok än ånglok.

He is on fire today!

12
Skriv svar