Godzilla: Minus One - Ren cinematisk magi

Monstrens konung gör sig värd sin titel återigen.

Det finns nog väldigt få personer i världen som inte är bekanta med själva Godzilla och hur stort fenomen han har blivit världen över. Ända sedan monsterkungens debutfilm år 1954, så har den numera 70-åriga serien ynglat av sig filmer, serier, böcker, anime-serier och mycket mer. Och han är inte den enda som kommit fram ur seriens framgång. Vi har fått bland annat lära känna andra vidunder som hans ärkefiende King Ghidorah, Mothra, Rodan, Biollante, Mechagodzilla, Megalon och många fler. Varje film må hända inte vara perfekt, som t.ex Showa-perioden kan man kalla för lite skojig B-action. Sen har vi också Monsterverse-versionen av sagda konung som i stort sett älskar att banka skiten ur andra rivaliserande monster. Men filmer där Godzilla är det största hotet, och inte någon slags anti-hjälte, har alltid varit min favoritsort. Filmer där han inte beskyddar mänskligheten, utan är en stor farlig naturkraft som inte kan stoppas, och där han mejar ner storstäder bara för att han kan. Där briljerar Godzilla för mig, då han tas på skrämmande allvar. Och Minus One är ett primärt exempel på hur man använder honom precis rätt.

Filmen följer den deserterade Kamikaze-piloten Shikishima i andra världskrigets sista dagar som är den enda överlevande från en attack av vårt titelmonster. Han lider av enorm överlevnadsskuld och börjar därefter sakta återbetala sin skuld genom att ta hand om en kvinna och hennes lilla barn. Sakta men säkert börjar han äntligen våga drömma om ett bättre liv, och kanske förtjänar en chans till försoning. Men lyckan blir inte långvarig då USA:s provsprängningar ute på havet har muterat Godzilla till en 60 meter hög jätte och katastrofen är ett faktum. Tänker Shikishima fly från en strid han omöjligtvis kan vinna, eller ska han ta upp till kamp mot sin atomsprutande plågoande?

Tro det eller ej, men till skillnad från Monsterverse, så är de otroligt välskrivna mänskliga karaktärerna i Minus One filmens pulsåder.

Korten på bordet. Det jag älskar med Minus One är de mänskliga karaktärerna, och deras inre konflikter. Redan i början, även om Godzilla inte är med i den större delen av filmen, så känner man vilken enorm påverkan kriget har haft på Japan. Och Shikishima som lider av skuld för att ha överlevt förmedlar detta på ett så troget sätt, med tanke på att vid den tiden var det vanligt att dö i strid för att behålla sin heder. Man känner verkligen tyngden av tragedin som plågar landets befolkning, och detta gör att titelmonstret inte är ett stort måste för att kunna få njutning av denna film. Tack vare fantastiskt skådespeleri så levereras inte bara en smaskigt bra kaiju-film, utan också en fantastiskt välskriven film i sig. Jag får nästan mer utav att följa Shikishimas resa till försoning än att bara konstant se Godzilla vara cool som fan och meja ner storstäder till höger och vänster. Det är mer än bara en monsterfilm och det gillar jag starkt.

Minus One drar sig inte också för att vara på den lite mer mörka sidan. Godzilla har alltid varit symbolen för atombombens katastrofala destruktion, och det märks verkligen här. Regissören Takashi Yamazaki använder mycket symbolisering på den farliga kraften hos kärnvapen. Som t.ex när Godzilla använder sin atomstråle under attacken mot Ginza. När väl strålen avfyras, så skapas ett stort svampmoln, byggnader faller ihop som korthus av chockvågen mm. Det är genialt koreograferat, och det lägger mer tyngd på också att här ses inte Godzilla som den anti-hjälte som folk är vana vid, utan en destruktiv enorm naturkraft som krossar allt i som kommer i dess väg, utan samvete, motiv, eller någon som helst uns av moraliska dilemman.

Men en annan aspekt som sticker ut också är hur förbannat snyggt gjord filmen är. Med mindre än 10 miljoner dollar i budget så lyckas filmteamet här skapa en maffigt muskulös monsterfilm som ser tusen gånger bättre ut än vad Marvel har pumpat ut de senaste åren. Godzilla ser också fantastiskt bra ut, även om CGI-effekterna kan sticka ut då o då, men dessa stunder är små. Redan i inledningen innan sin mutation, så känns han skrämmande och kolossal. Men senare mot mitten så är han ännu fasansfullare. Han stjäl varje scen han är med i och varje gång jag hör Akira Ifukubes ikoniska ledmotiv så får jag sån enorm gåshud. All förintelse han åstadkommer här är visserligen hemskt brutalt och man lider verkligen med karaktärerna som får utsättas inför Godzillas enorma makt, men jisses, så vacker destruktion. Man har sett monster mosa, riva sönder och förinta i många filmer där det känns bara som onödigt fläskigt CGI, men Minus One gör det istället med klass och finess.

En ikonisk scen som symboliserar allt Godzilla är: Ren och skär destruktion

På minus-sidan (Ha-ha, minus) så skulle jag väl säga att ibland så kan skådespeleriet vid små enstaka tillfällen kännas smått överdrivet, om än en aning melodramatiskt, typ den sortens melodrama man annars skulle hitta i en dålig reality-show. Vid de små stunderna så kan intresset att fortsätta se filmen tyna bort, då energin i stort sett är icke-existerande där. Men sen så dyker kungen av monster upp igen och då drar det igång igen. Spänningen här är top-notch och när man väl är inne i storyn så kommer man vilja följa med den ända in fram till slutet, som det faktum lämnar en intressant plot-twist. Slutstriden mellan Japans flotta och Godzilla är nagelbitande spänning på högsta nivå.

På det stora hela så är Godzilla: Minus One en film som jag lätt skulle kalla bästa film från 2023, samt en av mina top-5 genom tiderna. Detta är också den första filmen i serien som vann en Oscar. Även om det var bara för visuella effekter, så är det ändå en rejäl milstolpe. Med välskrivet karaktärsdrama, maffiga monsterscener, fantastisk musik och ren skär destruktion så är detta en rulle jag lätt kan rekommendera för alla er som ännu inte har satt sig in med Godzilla-fenomenet. För kungen av monstren har återigen bevisat sig vara värdig sin titel. Och det med råge. Long live the King.

Godzilla: Minus One finns att streama nu på Netflix.

Nej, du behöver inte ha sett tidigare filmer för att njuta av Minus One