Old gamer
Precis fyllda 51, och tittar tillbaka på sitt liv som gamer.
Nja, låt oss hålla oss till denna generation, där jag tyvärr varit lite fanboy och haft ps5 som favorit.
Playstation och Nintendo äger allt och alla och Xbox har inga spel....
Stop...
Jag är priviligerad nog att äga alla konsolerna. Och har fina minnen från dom alla.
Men när jag lägger mig i sängen och minns så är det ett minne som slår hårdast.
Det är inte Elden Ring, som jag lagt hundratals timmar på.
Inte heller heller alla timmar på Playstation exklusiva titlar, vilka jag spenderat flest timmar på.
Alla timmar med Nintendos är bara glimtar i mitt minne.
Nej, när jag somnar nynnar mitt huvud på sången från Ori and the blind forest.
Detta är det spelet som fångat mig mest. Även uppföljaren, Ori and the will of the wisps.
Extremt välgjorda spel.
Spel som får mig att minnas tider då spel var spel, och inte som dom är idag.
Riktiga spel.
Spel som "HERO" på c64, första gången man mötte "Bubble Bobble". Eller när man blev golvad av "Comanche" på PC någon gång tidigt 90tal.
Alla titlar från Lucas Games. X-wing, Tie Figher, Monkey Island, Indiada Jones....och så många fler
Eller varför inte Doom, Decsent, Quake, Unreal osv.
Det var tider som aldrig kommer tillbaka.
Men Ori har fört mig tillbaka till den tiden. Fått mig att minnas vad spel verkligen var, och ibland, väldigt sällan idag, är.
Så även om Xbox "inte har några spel" så har dom för mig haft dom mest minnesvärda spelen just nu.
“All thinking people are atheists.”
Fan kul att höra.
Jag har inte riktigt fått mitt grepp nu när jag klev tillbaka till ps5 ännu.
God of War ragnarok är jättebra iofs. Men jag menar att kunna klara min backlog och ta igen där man var sist på sparfiler.
Ori var kul men för undertecknad så blev upplägget snabbt bekant för mig.
Det blev inte lika charmigt såsom genren bör vara.
Helt enkelt 2D, usch nej. Avskyr som pesten men jag måste medge att det verkligen verkar vara en guld era för ni som gillar spelen.
Personligen så borde jag väl bara spela god of War. Men synd att spelet är så himla bra då.
Jag gillar inte tanken av att sitta med närsynthet på min monitor åt det. Får nog spara det till en bättre sits.
Har tänkt gå till FFXIV istället. I längden blir det nog det enklaste för mig.
Man gör sina grindfest skit saker eller bara hänger nånstans.
Jävla obekväm spel setup jag har trots allt.
Kanske får ge fler avskyvärda spel en chans, jag vet inte. Blir så omotiverad.
Man borde bara ha varit med vid ps5 release och fortsatt därifrån. Allt var så himla häftigt och se hur konsoler ändå hänger med i PC inställningar. Men men.
Ifall en bra tv serie släpps snart så lämnar jag gärna allt och bara ser på det istället.
Då är min setup som allra bäst iallafall. Man vill till o med kliva upp på morgonen faktiskt om så.
Jag tröttnade på tv spel för längesen när jag insåg ekonomin i förhållande till det samt mig själv i förhållande till ekonomi... Det är inget att hänga i julgranen direkt eller sätta sig nog med.
Åt helvete med alla bara. Tack vare min PC setup trots allt så insåg jag vilka gigantiska rövhål medmänniskor jag har haft. Inget är lovande och enbart omringat av osäkerhet. Det är så det ska vara. Jag uppskattar iallafall ingenting.
Usch vad liven ska behöva och behöva. Trots löften om enklaste osäkerheterna.
Tänk att vara omringad av svennar som är osäkra på sig själva konstant i ren civilization anda. Helt naket.
Där, och då. Så kan fan vemsomhelst bara dö och dra till helvetet för mig. För dit är jag lovad också. Förstås.
Varje dag i den nya tiden, "new world" all den där skiten. "Uppenbarelsen" eller äsch evigt härliga beskrivelser av folk som aldrig nånsin vet vad de faktiskt pratar om. Man vaknar upp varje morgon, sätter på sin helvetes jävla PC och glor omkring på isolationen.
Skit familj och skit alla som någonsin förstås på den starka skit premissen som minsann vågat vara min vän. Skit säger jag bara. Så otroliga och energikrävande besvikelser.
Vad var ens frågan igen? Nån slags mekanisk luft apparat? Det är förmodligen ändå så jag alltid blivit behandlad som trots jävla allt och någonsin oavsett allt.
Allt det goda i mitt liv, är absolut inte av någon annan. Ens medkänslan för dom. Det låg alltid till så att man ska förolämpas istället.
Inte tröttnade jag bara på spel. Jag tröttnade på mitt egna som alltid varit mer ensamt.
Så ni kan alla dra åt helvete. Jag beundrar liksom er passion 🫤.
Fan kul att höra.
Jag har inte riktigt fått mitt grepp nu när jag klev tillbaka till ps5 ännu.
God of War ragnarok är jättebra iofs. Men jag menar att kunna klara min backlog och ta igen där man var sist på sparfiler.
Ori var kul men för undertecknad så blev upplägget snabbt bekant för mig.
Det blev inte lika charmigt såsom genren bör vara.
Helt enkelt 2D, usch nej. Avskyr som pesten men jag måste medge att det verkligen verkar vara en guld era för ni som gillar spelen.
Personligen så borde jag väl bara spela god of War. Men synd att spelet är så himla bra då.
Jag gillar inte tanken av att sitta med närsynthet på min monitor åt det. Får nog spara det till en bättre sits.
Har tänkt gå till FFXIV istället. I längden blir det nog det enklaste för mig.
Man gör sina grindfest skit saker eller bara hänger nånstans.
Jävla obekväm spel setup jag har trots allt.
Kanske får ge fler avskyvärda spel en chans, jag vet inte. Blir så omotiverad.
Man borde bara ha varit med vid ps5 release och fortsatt därifrån. Allt var så himla häftigt och se hur konsoler ändå hänger med i PC inställningar. Men men.
Ifall en bra tv serie släpps snart så lämnar jag gärna allt och bara ser på det istället.
Då är min setup som allra bäst iallafall. Man vill till o med kliva upp på morgonen faktiskt om så.
Jag tröttnade på tv spel för längesen när jag insåg ekonomin i förhållande till det samt mig själv i förhållande till ekonomi... Det är inget att hänga i julgranen direkt eller sätta sig nog med.
Åt helvete med alla bara. Tack vare min PC setup trots allt så insåg jag vilka gigantiska rövhål medmänniskor jag har haft. Inget är lovande och enbart omringat av osäkerhet. Det är så det ska vara. Jag uppskattar iallafall ingenting.
Usch vad liven ska behöva och behöva. Trots löften om enklaste osäkerheterna.
Tänk att vara omringad av svennar som är osäkra på sig själva konstant i ren civilization anda. Helt naket.
Där, och då. Så kan fan vemsomhelst bara dö och dra till helvetet för mig. För dit är jag lovad också. Förstås.
Varje dag i den nya tiden, "new world" all den där skiten. "Uppenbarelsen" eller äsch evigt härliga beskrivelser av folk som aldrig nånsin vet vad de faktiskt pratar om. Man vaknar upp varje morgon, sätter på sin helvetes jävla PC och glor omkring på isolationen.
Skit familj och skit alla som någonsin förstås på den starka skit premissen som minsann vågat vara min vän. Skit säger jag bara. Så otroliga och energikrävande besvikelser.
Vad var ens frågan igen? Nån slags mekanisk luft apparat? Det är förmodligen ändå så jag alltid blivit behandlad som trots jävla allt och någonsin oavsett allt.
Allt det goda i mitt liv, är absolut inte av någon annan. Ens medkänslan för dom. Det låg alltid till så att man ska förolämpas istället.
Inte tröttnade jag bara på spel. Jag tröttnade på mitt egna som alltid varit mer ensamt.
Så ni kan alla dra åt helvete. Jag beundrar liksom er passion 🫤.
Ok....
Tack för respons på mitt inlägg, tror jag!?
“All thinking people are atheists.”
Fan kul att höra.
Jag har inte riktigt fått mitt grepp nu när jag klev tillbaka till ps5 ännu.
God of War ragnarok är jättebra iofs. Men jag menar att kunna klara min backlog och ta igen där man var sist på sparfiler.
Ori var kul men för undertecknad så blev upplägget snabbt bekant för mig.
Det blev inte lika charmigt såsom genren bör vara.
Helt enkelt 2D, usch nej. Avskyr som pesten men jag måste medge att det verkligen verkar vara en guld era för ni som gillar spelen.
Personligen så borde jag väl bara spela god of War. Men synd att spelet är så himla bra då.
Jag gillar inte tanken av att sitta med närsynthet på min monitor åt det. Får nog spara det till en bättre sits.
Har tänkt gå till FFXIV istället. I längden blir det nog det enklaste för mig.
Man gör sina grindfest skit saker eller bara hänger nånstans.
Jävla obekväm spel setup jag har trots allt.
Kanske får ge fler avskyvärda spel en chans, jag vet inte. Blir så omotiverad.
Man borde bara ha varit med vid ps5 release och fortsatt därifrån. Allt var så himla häftigt och se hur konsoler ändå hänger med i PC inställningar. Men men.
Ifall en bra tv serie släpps snart så lämnar jag gärna allt och bara ser på det istället.
Då är min setup som allra bäst iallafall. Man vill till o med kliva upp på morgonen faktiskt om så.
Jag tröttnade på tv spel för längesen när jag insåg ekonomin i förhållande till det samt mig själv i förhållande till ekonomi... Det är inget att hänga i julgranen direkt eller sätta sig nog med.
Åt helvete med alla bara. Tack vare min PC setup trots allt så insåg jag vilka gigantiska rövhål medmänniskor jag har haft. Inget är lovande och enbart omringat av osäkerhet. Det är så det ska vara. Jag uppskattar iallafall ingenting.
Usch vad liven ska behöva och behöva. Trots löften om enklaste osäkerheterna.
Tänk att vara omringad av svennar som är osäkra på sig själva konstant i ren civilization anda. Helt naket.
Där, och då. Så kan fan vemsomhelst bara dö och dra till helvetet för mig. För dit är jag lovad också. Förstås.
Varje dag i den nya tiden, "new world" all den där skiten. "Uppenbarelsen" eller äsch evigt härliga beskrivelser av folk som aldrig nånsin vet vad de faktiskt pratar om. Man vaknar upp varje morgon, sätter på sin helvetes jävla PC och glor omkring på isolationen.
Skit familj och skit alla som någonsin förstås på den starka skit premissen som minsann vågat vara min vän. Skit säger jag bara. Så otroliga och energikrävande besvikelser.
Vad var ens frågan igen? Nån slags mekanisk luft apparat? Det är förmodligen ändå så jag alltid blivit behandlad som trots jävla allt och någonsin oavsett allt.
Allt det goda i mitt liv, är absolut inte av någon annan. Ens medkänslan för dom. Det låg alltid till så att man ska förolämpas istället.
Inte tröttnade jag bara på spel. Jag tröttnade på mitt egna som alltid varit mer ensamt.
Så ni kan alla dra åt helvete. Jag beundrar liksom er passion 🫤.
Va? 🤔
Så osammanhängande och svårläst.
Va? 🤔
Så osammanhängande och svårläst.
Skrivet 02:00. Hoppas att det är bättre idag.
Med mina blott 40 år bugar jag för din överlägsna livserfarenhet. 😃
Visst finns det bra spel på Xbox, men för mig personligen har ändå de två senaste åren varit en liten besvikelse. Om inte Gears, Perfect Dark och Fable verkligen övertygar och blows me away vet jag inte riktigt vad jag kommer minnas av den här Xbox-generationen när jag ser tillbaka på den om 10 år.
De äldre tiderna kommer tillbaka i form av indiespel med mindre studios, där finns det gott om passion, kreativitet och innovation. Det är dags att AAA-studios blir utmanade på riktigt. Xbox 2024 liveshow gav mig ändå lite hopp om framtiden.
Trevligt att se Unreal nämnas, jag tror att, hade det inte släppts samma år som Half life och inte varit lika krävande rent hårdvarumässigt så hade det slagit igenom på ett helt annat sätt. Dessutom släpptes Unreal före Half life.
Det var längesedan jag fick en wow-känsla med ett nytt spel, sist var nog Origins 2009.
Ryzen 7 5800x | Sapphire pulse rx 9070 xt | samsung 980 pro |
De äldre tiderna kommer tillbaka i form av indiespel med mindre studios, där finns det gott om passion, kreativitet och innovation. Det är dags att AAA-studios blir utmanade på riktigt.
Instämmer till stor del. Passionprojects borde komma tillbaka till AAA (om de någonsin funnits där) och man borde blicka mer mot studios som Larian, CDP (nåja) mfl.
Dvs stora projekt kan göras med hjärta!
Nästan samma erfarenhet, men mina primära plattformar var C64, Amiga och PC. Har ägt XBox men fastnade inte. Vissa ser tillbaka mot de gamla spelen, men när man väl spelar dem så ser man hur mycket branschen har utvecklats, nästan inga spel med open world, inga options med keybinding, ingen multiplayer, inga mods... då inser du hur lycklig du är att få leva idag och spela moderna spel.
Typ:
Deus Ex var kul, men jag föredrar Cyberpunk 2077 med open world och karaktärsbyggandet.
Interceptor på Amigan var banbrytande - och orsaken till att jag köpte Amiga, men föredrar DCS i VR.
(...och så vidare).
Jag kom aldrig in i Ori spelen men tänkte ge dom ett försök till. Kanske sen på semestern.
Även om jag framför allt har spelat på Playstation dom senaste två generationerna så är 360 eran den tid då jag tyckte att spel var peak speliga. Det var inte en massa extra lull lull.
Gears of War: Skjut, spring, ta skydd. Upprepa tills du spelat igenom storyn. Vidare till nästa spel.
Crackdown: Spring runt och skjut bovar. Hoppa, klättra och kör en av tre feta fordon. Upprepa tills du spelat igenom storyn. Vidare till nästa spel.
Halo: Spring eller kör runt och skjut på aliens. Upprepa tills du spelat igenom storyn. Vidare till nästa spel. Osv.
Det var förhållandevis korta och välregisserade upplevelser och när man hade spelat färdigt historien var man klar.
Det var tider det.
PSN: OAKTHYR
Fint inlägg! Jag är 36 så även om jag börjat känna mig lite "äldre" på sistone har man ju en bit kvar till 50+. Tycker dock det är lika kul med spel idag som alltid, om inte ännu bättre. Jag spelar mycket indie och mindre spel, tycker ofta det är där man hittar spel med skön spelglädje, en tydlig vision och utan massa lullull. Tidigare hade jag alltid alla konsoler och hann med att spela mycket av det hetaste när det var nytt. Med fyra barn, hus mm så har det blivit svårare att hänga med i allt. Denna generationen har jag bara kört Switch och en himla massa pc. Switch täcker in Nintendo och konsolsuget medan pc har gott om mindre indie-spel och annat kul. Det enda jag känner att jag saknar är något enstaka PS-spel, men då Sony börjar släppa en del av sina spel på pc med så klarar man sig utan PS5.