Soldater?

Hur fan har dom råd att punga ut med såna belopp varje dag?

Säger som NotumForce, Jag är också ytterst tveksam om att dem arbetar med långa uppdrag, detta måste vara speciella uppdrag som inte håller på i mer än nån vecka. Sen kan man inte lita på vad som står i tidningarna, speciellt när det är stora tidningar som Aftonhoran, The Times etc.

OT: När en amerikan har råd att köpa en Porsche Carrera GT (4,5 miljoner kr) för att en ganska kort tid senare krascha med den och utan att tveka ersätter den med TVÅ NYA Carrera GT, en extra för att försäkra sig mot framtida missöden.
(källa: tidningen Porsche, nr8, 2006)

sen så är ju oljeshejk nåt av det rikaste "yrket" man kan ha... och vill dom har så säker transport pengar kan köpa för att få fina barn eller liknande att överleva en resa från palatset till flygplatsen så kan dom betala mer än nödvändigt hehe (Varning: fiktiv hypotes hehe)

Man behöver inte läsa allt ;).

Tror många "Legosoldater" kan vara lite otäcka typer, t.ex sadister och nynazister. Finns nog folk som vill döda för pengar väl

Jag tror du har fel. Eftersom dessa killarna oftast rekryteras från militära förgreningar som i sin tur har extremt höga krav så har man redan sållat bort väldigt många sadister och nynazister som du säger.

Visst kan det finnas en å annan som finner en viss fascination i att eventuellt skulle behöva ha ihjäl någon men för det mesta tror jag det handlar om pengar och äventyret. Hade jag fått erbjudandet när det tagit slut med tjejen så vettefaen alltså, då vill man bara bort en stund

Jo, Patton skrev under andra världskriget att i jämförelse med krig bleknar alla andra mänskliga aktiviteter (fritt översatt )

Ja, att döda är ju verkligen så kul och äventyrligt..
Folk som kan tänka sig döda för pengar tycker jag inte är några snela människor precis.

Jag säger som Notumforce, handlar inte om att döda folk för pengar. Det handlar om att leva. Det här är lite svårt att förklara så jag måste skriva några rader, låt mig ge ett exempel.

Under min militärtjänst ombord på en FPB (Fast Patrolboat) så fick vi lära oss en mängd olika saker med anknytning till krig och jag som torpedman, vapenspecialist fick utbildning på alla vapen som gick att få tag på till skeppet. Detta blev rutin och en del av vardagen men plötsligt en dag togs jag ut att bli rökdyksledare och skickades iväg på en lång utbildning inom militärets brandförsvarstjänst och jag säger bara fyy fan! Något häftigare har jag aldrig varit med om, det slår allt! Jag har gått in som förstaman i ett nersläckt genomrökt labyrintområde för att hämta ut människor och när vi var som längst in slog dom på all eld. över 500 grader var det på vissa platser och efteråt hade jag brännskador vid handled, ansikte och hjälmen hade smält.

Det var då vi fick veta att detta var en barnlek jämfört med att göra detsamma ombord på en båt, mitt i natten, ute på hård sjö. Så labyrinten förbereddes igen, vi fick bind för ögonen under hjälmen, dubbelt så mycket dockor lades ut och man ökade på elden samt satte igång en simulator på allting som flyttade hela tre våningskomplexet omkring som om vi vore ute på sjön. Naturligtvis gick vi bort oss direkt och allt fick avbrytas, såhär upprepades det tills vi hittade in och ut (nya vägar in så man inte skulle lära sig) fick tag på alla dockor och inte brände ihjäl oss. Sjukt jäkla kul

Till den riktiga storyn som det hela handlar om. Under militärtjänsten fick vi ett civilt larm om en båt som gått upp på land. Vi fick reda på att det brann ombord och att människor fanns därinne fortfarande. Som rökdykledare fick jag välja vilka jag ville ha med mig och sen var det bara att "suit up". Jag har aldrig varit så rädd och förväntansfull på samma gång i mitt liv och vår cheppschef som tjänstgjort sju år hos MJK (Marinjägar kommandon, Norges motsvarighet till SAS, Delta osv) tog mig åt sidan och sa att det var nu det gällde, att all träning kunde gå åt helvete och att det enda som betydde nåt var att jag tog mig in där och fick ut mina kolleger och dom som var kvar därinne. "Det här är verkligheten, allt vi gjort hittils är lek, bättre förberedelse för det vi tränar för än det här får du inte".

En stund senare kom vi fram, jag var nummer två in (tre andra FPB'er var på plats också) och vi fick ut alla som inte lyckats ta sig ut. Efter att jag satt min fot på den där holmen kom jag inte därifrån på ca två dygn. Det var konstant arbetande, fastsättning av skeppet med stora kablar så det inte åkte ut i vattnet igen och sjönk, rädda viktiga dokument, personliga ägodelar. (Bara en sån sak som att sitta och välja ut vad någon kan tänkas vilja ha kvar av allt han har i sitt skåp), pumpa upp 200 flytbubblor i skeppet för att förhindra att det skulle sjunka ifall kablarna brast. Att under hela denna tiden arbeta på en yta som låg i mer än 45 graders vinkel. Att ta sig ner till motorummet som delvis låg under vatten, att dyka ner två meter och slå över till manuell styrning efter att maskinmästaren förklarat hur man gör över radio, att få två timmars sömn utanför båten på holmen i en liten grop under en regnjacka när vinden piskar upp vatten omkring en.... jag har _aldrig_ någonsin känt mig så levande!! aldrig!

När allt var klart och vi fick vila på riktigt pratade chefen med oss igen och frågade hur vi hade haft det, alla var överens, det bästa vi någonsin gjort! Då log han och sa, nu vet ni lite av hur det är att ha sånt här som jobb, att få hjälpa människor på riktigt, att sätta sina liv på spel för att skydda andra, nu förstår ni lite mer av allt det där.

Det är den känslan jag pratar om när jag säger äventyr. Att åka fram på Iraks gator i konvoj för att skydda en politiskt viktig person, att sitta där i pansarbilarna och veta att dom stoppar kulor men inte raketgevär, att veta att dom kanske siktar på din bil först, att backup'en är 15 minuter bort, att sitta där och gå igenom i huvudet vad man ska göra ifall det verkligen smäller. Att fatta beslutet att åka ut ännu en gång när en ny morgonsol kliver upp över horisonten, det är detta det handlar om, inte att döda, kriga, skjuta!

- Modemis

Modemis = Hela FZ's egna kommandosoldat

Modemis är en riktig krigare verkar det som :D. Jag förstår den känslan som du beskriver, har självklart inte varit med i krig(för ung för att ens göra lumpen) men har varit med om liknande situationer och jag HAR varit nära att dö. Så jag förstår exakt den där känslan.

Modemis: Självklart är det så att de tobakstuggande råskinnen i ärmlösa t-shirts som mer än gärna sätter en kulkärve i närmaste arab är i minoritet, men att dessa bevisligen finns (kolla filmen jag postade på sida ett) komplicerar väl ändå situationen något liksom det faktum att man som legosoldat tar ett jobb för en ockupationsmakt. Eller hur?

Om man sedan är Jackie Arklöv-typen som torterar barn eller en inkarnation av självaste Moder Teresa (dock med automatgevär och rätt att döda) är ju bara nyanser i en i det stora hela väldigt mörk sörja.

Hela situationen med PMC är knepig, svårtolkad och grå som bäst. Jag försöker bara belysa den aspekt av det hela som detta representerar för mig. Visst finns det dessa tobakstuggande råskinn du pratar om, det håller jag med om. Det intressanta dock är hur många vettiga personer det finns i dessa PMC's och deras inställningar till det hela.

Sen ska vi inte glömma bort att det finns en mängd olika PMC nere i Irak just nu. Dom största är också dom som militären har störst insyn i, dessa PMC's samordnar sina operationer med amerikansk militär som finns på plats där nere och synkroniserar sina handlingar för att allt ska flyta på så bra som möjligt. Ett av dom största företagen som man kan läsa om i en av artiklarna här i tråden är ju tom uppkopplade mot militärens GPS system så dom alltid kan se vart deras bilar är osv. Jag tror det finns en högre nivå av proffsighet i detta än många vet om och det är det jag gärna belyser. När det är sagt är det klart det finns triggerhappy puckon där nere, det gör det ju överallt.

- Mo

haha, finns en klassisk bok om en svensk kille som åker över och gör amerikansk militärtjänst hos Rangers tror jag det var, "Fågelbröst" heter den.
(fler pilar)

Det är inte samma bok/film. I Fågelbröstet är det invasionen av Grenada. *Karma misstar din nacke för en dart tavla*

gällande människor i krig...
nåt av det första jag hörde/fick lära mig under värnplikten:
"militären är en spegelbild av det civila, alltså har även vi tjuvar, vandalister osv."

p.s fick förövrigt min plånbok (med 600 kr i (hade tagit ut 500 kr vid lunchen för att kunna köpa något senare på fredag-kvällen, hemma i jkpg) av någon bland de ~20-30 närmasta människorna i mitt liv under dom månaderna... troligen någon i mitt egna logement.
(var visitation, la nycklar och plånbok under mössan i mitt olåsta skåp medan jag bar ut all material...)