Strävan

Jag sökte efter nått en gång,
nått ömtåligt och litet.
Nått vackert, ärligt, ljust och klart,
nått värt det tunga slitet.

Det fanns bortom min horisont,
dolt i den djupa grönskan.
Jag sträckte mig att gripa det,
så häftig var min önskan.

Mina fingrar slöts kring ingenting,
jag grep om atmosfären.
Till intet fick jag vända mig,
att stilla de begären.

Så jag gav upp och sjönk tillbaks,
försmäktade och dvaldes.
I mången ensam sommarnatt
känslorna, de svaldes.

Länge satt jag så och såg,
på något, allt och inget.
Jag tänkte mycket på sånt där,
på detta sökta tinget.

Jag insåg vad jag borde gjort,
och ännu kunde göra.
Min sorgetid var redan slut,
inget skulle störa.

Min nya strävan och stilla jakt,
efter samma sak nu åter.
Jag söker detta nu igen,
den finner ej som gråter.

#blogg