Inlägg av Sveiv

Den här krönikan sätter ord på många saker jag har tänkt länge om open world-spel.

När tekniken tillät spelen att bli stora och t ex erbjuda hela städer att åka omkring i blev man ju helt knockad. Att spela spel som Mafia, GTA III och Midtown Madness m m var bländande för någon som färdats i trånga korridorer och helt linjära spel.

Sen blev det vardagsmat och jag minns när jag satt med något AssCreed och suckade tungt över alla ploppar med meningslösa sidouppdrag som besudlade kartan och inte tillförde något till upplevelsen.

Det är inte många som orkar fylla en öppen spelvärld med tillräckligt mycket variation och unikt innehåll för att man ska tycka att utforskandet i sig är värt något.

Elder Scrolls-spelen är ett bra ett exempel. Inget spel har gett mig känslan av äventyr som Skyrim när man först kommer ut från tutorial-uppdraget. Man vet att vilket håll man än går åt kommer det att finnas proppfullt med innehåll. Det kan räcka med att plocka en blomma så startar en genomarbetad questline.

Rockstars världar är en annan favorit. Man märker det egentligen först när man befinner sig i någon annan spelstad och noterar avsaknaden av detaljer som man tar för givna. Som att alla butiksskyltar är unika (och ofta innehåller något snuskigt skämt).

Med detta sagt finns det helt klart spel som mår bäst av att spelas som ett linjärt äventyr. Mafia och Mafia 2 var fantastiska spel men helt usla ur ett open world-perspektiv. Men så länge man inte kräver något mer av staden än att den ska vara en snygg kuliss så är det helt OK. Jag ser gärna att fler skruvar ner ambitionerna något och fokuserar på en bra story.

Jag vet inte om Duck Game kvalar in som ”dåligt” här, men det är onekligen simpelt.

Jag och sönerna har många timmars svettiga dueller framför PS4:an. Även om jag såklart mest åker på spö finns det få saker som är lika skadeglatt tillfredsställande som att förnedra sin motståndare genom att teabagga hans lik medan man spammar kvack-knappen.

Ibland behöver det inte vara så komplicerat.

47.
Känner mig fysiskt tio år yngre, mentalt tio år äldre.
Klär mig som en tjugo år äldre man.
Humor som en fyraåring.
Har för lite speltid för seriös gaming men det rycker lite i baguetten när det vankas GTA-trailer. Fram till dess bygger jag på min Minecraftstad.

Jag gillade musiken i det gamla Stronghold. Medeltidsmys.

Tyckte dock egentligen att spelet var bättre än mediokert, förutom striderna som sög. Det var roligare att få uppdrag som ”leverera 100 ostar till kungens fest om en månad”.

Sleeping Dogs var oväntat bra.

I väntan på GTA V letade jag efter nåt open world i samma stil och råkade snubbla över detta.

Bra story, grym fighting och miljöerna i Hong Kong som extra bonus. Kul med den lite ”udda” musiken på radiokanalerna också. Jag hade mycket roligare än jag förväntade mig.

Och alla bilar i spelet är av märket Chevreolet?

Har återupptäckt styrkan i editorn i Dreams på PS4 och sitter oftast och skulpterar diverse demonansikten när tillfälle bjuds.

Lade det åt sidan en lång stund pga hög inlärningströskel. I början känns det som att försöka knyta skorna med tumvantarna på men när man väl fått kläm på hur det funkar finns det inget stopp för vad man kan göra.

Så här i efterhand inser jag att våra DLC-drömmar för GTA V dog redan i diket med Johnny Klebitz.

Scenen när Trevor introduceras är alltså egentligen ett enda stort långfinger åt alla introverta SP-älskande spelare. Avnjuta högkvalitativt och välproducerat innehåll i din egen takt? Det kan ni fetglömma! Nu ska vi rullas in i warp speed på ADHD-gladiatorarenan och tvingas låta fridstörare som "Copkillr666" och "PngSVett001" solka upplevelsen genom att, iförda clownkanindräkter, studsa förbi på sina laser-pogosticks medan de spammar ryska svordomar.

Hmmm... jag kanske låter onödigt grinig här, men jag föredrar att min spelupplevelse mer liknar en sittning i favoritfåtöljen med en konjak och en god bok än ett kaosartat barnkalas på Leos lekland. Farbror börjar uppenbarligen bli gammal.

Äntligen!!!

Nu finns det hopp om framtiden igen. Både Elder Scrolls och GTA är på banan.

Både GTA V och RDR 2 har levererat oöverträffade spelupplevelser. De enda riktiga besvikelserna för min del är hur Rockstar struntat i att släppa single player-DLC som de gjorde till GTA IV. Ett otroligt slöseri med dessa detaljerade spelvärldar att inte låta fler alternativa handlingar utspela sig där. Området kring Los Santos är t ex ju som gjort för ett Sons of Anarchy-liknande DLC kring ett kriminellt MC-gäng. Jag hade lätt betalat dyra pengar för välgjorda och genomarbetade DLC. Det hade ju varit som ett nytt spel varje gång. Istället spammar Rockstar en massa generiskt och totalt oinspirerat skit till multiplayer.

Jag känner mig trygg med att GTA 6 kommer bli mästerligt när det kommer till grafik och gameplay. Hoppas på en i vanlig ordning episk story i single player och en sinnessjukt genomarbetad spelvärld sprängfylld av stämningshöjande detaljer.

Worst case-scenariot för min del skulle vara att de helt skippar single player och gör ett MMO av hela skiten. Men det är i princip det enda som skulle få mig att inte köpa spelet.

Nu tänker jag luta mig tillbaka, trygg i förvissningen att det kommer en rad pulshöjande och episka trailers med cool musik de närmaste två åren. Jag kommer kolla igenom dem hundratals gånger och läsa all hype. Uppladdningen inför GTA V var nästan lika givande som själva spelet och jag hoppas på samma upplevelse denna gång.

Jag har för mig att AssCreed II gick att spela med italienskt tal. Man borde rimligen kunna spela detta på franska med undertext. Snyggt ser det i alla fall ut.

"Porradise Hotel" must die! Och det kan ta med sig Stefan & Krister på vägen ner till skärselden också.

När jag som Franklin gick ut till garaget för att hämta min vita Buffalo hade den förökat sig genom delning. Två identiska bilar staplade på varandra.

Det var bara att ringa en taxi, varpå jag upptäckte att kontrollen för att kliva in i en taxi ändrats sen GTA IV. Man håller inne knappen när man ska sno taxin. Förlåt...

Det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram mot releasen. Utan tvekan har vi att göra med tidernas mest kompletta spel. Samtidigt är jag bekymrad för vad GTA V kommer att göra med mitt sociala liv och resterna av min s k yrkeskarriär. Jag ser framför mig hur jag startar upp spelet på min PS3:a, bara för att komma ut på andra sidan efter x antal veckor mitt i ett ödelagt Hiroshima-landskap. Den hålögde mannen i spegeln ser undernärd ut bakom det stora, ovårdade skägget. På köksbordet ligger ett meddelande från sambon om att hon flyttat. Högen med post innanför dörren tar sin lilla tid att skyffla åt sidan när pizzabudet ringer på.

Ändå finns det ingen återvändo. Jag MÅSTE ha spelet!! Det är bara att leta fram Burger Shot-tröjan och ställa sig i kön utanför Webhallen imorgon kväll.

På tal om remakes. Varför inte sparka liv i det gamla Interstate 76? Coolaste introsekvensen nånsin och funkigaste musiken.

Åh! Detta var det första vi lirade när jag och brorsan uppgraderat från C64 till Amiga. *tårögd*

Är detta möjligt? Jag som aldrig nånsin varit sugen på online-spel känner att det rycker till ordentligt i baguetten.

Lysande! Ännu ett skäl att se fram mot detta.

Kul med bra skådisar i spel. Jag gillade t ex John Nobles insats i LA Noire. Även om spelets deckar-mekanik inte riktigt motsvarande förväntningarna så satt stämningen som en smäck.

Utan tvekan och pallvis med Findus-lasagner före all konkurrens blir detta årets spel. Allt annat är otänkbart.

Mitt enda bekymmer är vad spelet kommer göra för mitt sociala liv och yrkeskarriär. För att inte tala om de negativa hälsoeffekterna av utebliven träning. Frågan man måste ställa sig är hur länge en nyseparerad, arbetslös och överviktig medelålders man kan överleva enbart på tv-spel.

Ibland märker man ett spels storhet först när man lirar nåt annat. Varje gång jag befinner mig i en annan open world-stad än GTA känner jag att det saknas nåt. Inga andra spelmakare har lagt lika mycket resurser på stämningshöjande detaljer. Jag håller mig därför försiktigt skeptisk till t ex Watch Dogs innan jag ser det live. Och inför GTA V verkar Rockstar ha skruvat upp alla reglage till 11 på just såna här detaljer. Verklighetsflykt deluxe, precis som jag vill ha det.

Den bästa lösningen är väl helt enkelt att låta nunchuken bli kompatibel med ett vanligt pulsband man sätter runt bringan. Precis som smartphones och pulsklockor. Men det är klart, då får man ju inte sälja nya prylar.