"Dunwall är helt klart årets spelstad och jag ville hela tiden se mer. Jag hoppas innerligt att vi får återvända dit i framtiden" – Rikard Olsson
#Amanita gör alltid allting rätt. Trots att jag i verkligheten hade varit mer lagd att gå loss på det där krypinfesterade trädet med en eldkastare så lyckas de göra även det mikrouniversumet magiskt. Mycket beror på den drömska grafiken samt soundtracket av DVA, men i grunden är det den perfekt uttänkta pusseldesignen samt den egensinniga humorn som fångar mig gång på gång. #Botanicula visar att det fortfarande går att göra pekochklicka-spel som driver genren framåt och inte nöjer sig med att trampa i Tim Schafers utslitna fotspår.
[video=11336]
Årets AAA-titel utan tvekan. #Arkane Studios lyckades på något vänster få alla pusselbitarna i det mycket brokiga pusslet att fungera i samklang. Smygandet var kul och intensivt samtidigt som det var precis lika frenetiskt och tillfredsställande att gå bananas med svärdet i högsta hugg. Dunwall är helt klart årets spelstad och jag ville hela tiden se mer, upptäcka fler hemligheter och läsa fler dagböcker. Jag hoppas innerligt att vi får återvända dit i framtiden men då vore det trevligt att få integrera med karaktärer som var lika fascinerande som staden de befinner sig i.
[video=12645]
Varje år tycks bringa med sig åtminstone en indieplattformare som slår undan benen på mig. I år var det #Mike Bithells urcharmiga skapelse som tog hem den äran. Dels på grund av de väldesignade nivåerna samt de undersköna hoppkontrollerna, men kanske framför allt för det genuint roliga manuset, perfekt levererat av författaren Danny Wallace. Thomas är också en fyndig dekonstruktion av genren och leker med själva idén av vad en spelkaraktär kan vara – att de enfärgade rektanglerna i TWA är bland de mest personlighetsfyllda spelkaraktärerna i år säger en hel del om hur väl det lyckas.
[video=13172]
