Inlägg av borstenn

Känns ju väldigt genuint med en avdankad skådespelare boende i Sydney som gör karriär genom att såga andra kändiskockar/andra gelikar och på att prata med överdriven italiensk brytning. Säger väl en del om samtiden, heh.

Utfyllnad? Spelet är ju tydligt designat kring att man ska leka runt med vapnen och de olika spelstilarna det leder till. Hela Fuse-mekaniken bygger ju på detta. Handlar om att förbereda sig, precis som att man lagar mat, har på sig olika kläder osv. Tycka vad man vill om systemet, personligen gillar jag det eftersom det tar bort grejen med att man bara använder ett fåtal vapen och resten är mer eller mindre loot, så som det funkar i de flesta andra open world-lir.

Fanns en tid då var och varannan recension rackade ned på att spel xx var för kort, som att längre spellängd=högre kvalitet. Var ett tag sedan man läste att någon tryckte på den aspekten redan i rubriken.

Förstår inte riktigt den här kritiken till botw, känns historielös. Den formulan jag antar åsyftas kom ju först med A Link to the Past, med en hyfsat styrd upplevelse och med stort fokus på tempel som man tar i tur och ordning. Botw ligger ju närmare en omtolkning av första Zelda i sådana fall, och är med den vinkeln mer troget serien jämfört med det som A Link to the Past och dess efterföljare.

Själv föredrar jag att spelserier förnyas och hålls fräscha och att man får något annat än ”snabbare hästar”. Nintendo brukar ju leka med normerna i sina storserier.

Öppna världar som är designade för att bocka av saker från en lista/jaga pluppar är jag rätt less på, de slutar oftast i att det mesta mellan ikonerna är transportsträcka och då hade de förmodligen fungerat bäst som en mer styrd upplevelse. AC, Horizon osv är ju självklara exempel på just detta men även Red Dead 2 som många här hyllar lider också av det problemet. Visst finns roliga sidoberättelser att hitta om man går utanför ramarna. Tycker dock spelet är rätt kasst på att uppmuntra till (och till viss del även belöna) utforskning.

Öppna världar ska för mig väcka nyfikenhet. Då behöver den öppna världen vara något annat än bara stor, levande och tja...öppen. Det kräver lite av ett annat designtänk, man behöver trigga den där känslan av att titta mot horisonten, se något intressant och sedan bestämma sig för att ta sig dit. Den öppna världen behöver vara huvudperson, så att säga. För mig är det enbart två spel som lyckats med detta: Breath of the Wild och Elden Ring.

The Case of the Golden Idol, Return of the Obra Dinn. Citizen Sleeper om du gillade Disco Elysium. Samma typ av asbra dialog.

Bäst blir det alltid om målgruppen recenserar. En skräckfilmsfantast är självklart bäst lämpad att recensera skräckfilm och också mest kritisk till genren. Exempelvis är det tröttsamt för mig som Souls-fantast när någon utan Souls-vana recenserar Souls. En sådan text ger mig väldigt lite eftersom kritiken, positiv som negativ, blir platt.

1. Breath of the Wild
2. A Link to the Past
3. Ocarina of Time
4. Link’s Awakening
5. The Wind Wanker
6. Majora’s Mask
7. A Link Between Worlds
8. Minish Cap
9. The Legend of Zelda
10. Twilight Princess
11. Skyward Sword
12. Adventure of Link
13. Phantom Hourglass

1. Obsidian är en del av Microsoft Game Studios. Part i målet, skulle man kunna säga.
2. Nischade, originella och obskyra spel släpps ständigt på indiescenen. Känns inte otroligt att Pentiment hade kunnat hitta en publik ändå, om det nu inte var Obsidian det handlade om

Vilka titlar syftar du på?

Ett tips är att strunta i Tree sentinel förrän du är starkare. Elden Ring kräver inga magiska reflexer eller femitoelva år av erfarenhet av svinsvåra spel. Om du behöver banka huvudet i väggen mot en fiende är du förmodligen underlevlad, alternativt dåligt utrustad. Jag har spelat alla deras spel, gick också bet på första Tree sentinel i början och tog den först långt senare. Finns egentligen bara en stoppkloss som du måste förbi i spelets första del, och det är första story-bossen. Men även där kan du vänta tills du är redo. Ut och utforska världen, hitta hjälpmedel och levla upp.

The Case of the Golden Idol, Immortality och Neon White hade varit med på varenda goty-lista om folk/redaktioner bara spelat dem.

Ser att en del tipsar om en del "udda" Soulslikes och en del spel som inte ens är Soulslike (Hollow Knight må vara ett av historiens bästa spel men är absolut mer av ett Metroidvania, Star Wars ska vi nog inte nämna i sådana här sammanhang). Jag älskar Souls och spelat de flesta större spel, men börja för guds skull med From Softwares bidrag i genren. De är omtyckta av en anledning. Resten kan du börja kika på om du verkligen fastnar för konceptet.

Med det sagt, Elden Ring är väl det självklara valet, eftersom det har en del QoL-grejer som övriga saknar, kanske framför allt Demon's Souls. Men skulle funka med vilket som helst av deras spel som du har tillgängligt, förutom Dark Souls 2. De är alla bra designade spel snarare än att de är "brutalt svåra". Kan säkert framgå som orättvisa och sviniga om man bara ser dem i videoform men om du tänker på dem som att döden mest är ett sätt att lära dig mekaniken och att det egentligen bara handlar om att ta sig över en tröskel är de väl inte så mycket svårare än annat. Exempelvis fann jag Horizon: Forbidden West svårare än Elden Ring, av olika anledningar.

Sekiro håller jag inte med om att det är svårast. Där gäller det att lära sig countersystemet som hela spelet bygger på, efter det tar man det mesta utom kanske sista bossen utan större problem. Det spel från From som har mest utvecklat stridssystem.

Den här diskussionen är inte ny kring spel, den brukar poppa upp med ojämna mellanrum. För några år sedan var många övertygade om att mobilspel och dess finansieringsmodeller i det närmaste skulle radera vad vi förknippade med traditionellt spelande, eller åtminstone hur spel tjänade pengar. Med facit på hand blev det inte så, mobilspelen lever och frodas vid sidan av traditionella spel. I takt med att live service-segmentet växer och fler hakar på det kommer det alltid finnas andra som gör tvärtom och får uppskattning för det.

Rent hypotetiskt finns det väl inget som säger att Elden Ring hade blivit en betydligt större kassako bara för att man implementerade mikrotransaktioner. Förmodligen tvärtom? Alla kan ju liksom inte vara GTA V.

Den japanska spelindustrin, som Elden Ring är sprunget ur, är väl ett rätt talande exempel om vi ska fokusera på AAA. Under 360-/PS3-generationen apade man efter västvärlden och la ut spelserier på entreprenad hos amerikanske och europeiska utvecklare. Det ledde till att alla spel från den tiden såg ungefär likadana ut. Japanska spel började sälja sämre och i dag ser vi istället fler nischade japanska spel än någonsin.

GT6 släpptes efter att PS4 hade nått butik.

Är väl ändå första Axiom Verge som blivit hyllat. Tvåan fick hyfsat ljummen kritik, med rätta.

Det stämmer att det finns lcd-modeller som har högre nits än oled-modeller men skulle säga att det är ett svepskäl/säljarsnack för att välja lcd ens i ljusa rum. Oled klarar av att prestera fint även i ljusa vardagsrum, skulle du behöva kolla på tv med solljus gassande rakt på skärmen ser det ändå inte bra ut oavsett teknik. Då bör du snarare införskaffa gardiner eller persienner.

För bärbara enheter är det väl heller inget stort problem. Spelar du när solen står i zenit på stranden utan skydd finns det en risk att det ser dassigt ut oavsett. Som exempel presterar Switch Oled bättre än OG-Swirren utomhus (även om det beror på andra faktorer också).

PS Vita för emulering <3. Oled, perfekt format, behaglig att hålla etc.

Du har reklamationsrätt i tre år efter köp. Nyttjade själv den i våras när motoriken i min L2-knapp slutade fungera. Webhallen bytte direkt på plats.

Tyckte mycket om Netflix när det kom, det fanns något fantastiskt med idén. Hur det blivit vet vi: underhållningsbranschen ägs numera av ett fåtal, (främst) amerikanska megacorps vars syfte är att monetarisera allt för att tjäna så mycket pengar som möjligt på det publiken väljer att göra på deras tjänster. Om man nu inte älskar superhjältar och Star Wars över allt annat på denna planet är det svårt att se att det lett till supermycket positiva aspekter, men framför allt finns det ju inga alternativ. Även för den som kämpar på med fysisk media för exempelvis film påverkas ju utbudet enormt av utvecklingen. Värre lär det bli. Och har svårt att se att spel inte går mot en liknande framtid, även om det så klart inte behöver se exakt likadant ut.