Borderlands

Skjutvapen i mängder

- En halv miljon bössor i innovativt bonussystem

Gearbox PR-folk har inför lanseringen gjort ett stort nummer av spelets talrika vapen. Spelet pusslar själv fortlöpande ihop nya skjutjärn med utgångspunkt från egenskaper som eldhastighet, precision och ammunitionstyp. Systemet skall kunna slumpa fram över en halv miljon olika typer av vapen fördelade över en handfull olika kategorier (därbland enhandsfattade pistoler, automatkarbiner, prickskyttegevär, hagelbrakare och raketbössor). Siffran är dock mer respektingivande än det faktiska utfallet. Vapnen är i respektive kategori varianter av varandra, även om vissa tack vare sin skadeverkan är mer attraktiva än andra. Den som roas av siffror och statistik bör dock snabbt få sitt lystmäte, inte minst då AI-systemet överöser spelaren med nya vapen. Kul till en början, visst - men föremålsinflationen blir snabbt så påtaglig att det känns tröttsamt att rota genom lådor, sophögar och omklädningsskåp när man med få undantag endast erbjuds att byta äpplen mot päron.

Vid sidan om jakten på nya och bättre vapen är de underliggande rollspelsinslagen av det konventionella slaget. Slutförda uppdrag ger erfarenhetspoäng vilka undan för undan höjer karaktärsnivån. Vid varje avancemang ges tillfälle att låsa upp nya karaktärsförmågor och förbättra befintliga. De fyra karaktärerna har en uppsättning individuella färdigheter tänkta att komplettera varandra i flerspelarläget; Brick har begåvats med en serie olika närstridsattacker, Lilith kan göra sig osynlig i korta intervaller, Mordecai har en tamt fjäderfä som anfaller på kommando och Roland en automatskjutande gatlingkanon. Huvudstoryn anpassas i viss mån för den karaktär du väljer att spela - förvisso inte på någon avgörande punkt, men det är likväl ett välkommet inslag för den som är inställd på att ta sig genom hela Borderlands en gång med vardera spelfigur.

Du som vill skjuta dig genom spelets alla avkrokar med en eller flera vänner kan glädjas åt ett ambitiöst flerspelarläge. Gearbox har integrerat ett samarbetsläge som är helt invävt i enspelarläget. Således kan du under pågående spel bjuda in upp till tre skyttekamrater som via Xbox Live iklär rollen som någon av de övriga karaktärerna (möjlighet finns även att spela lokal multiplayer på delad skärm, men då endast med en ensam partner). Trots att jag själv huvudsakligen spelat med folk i USA har jag inte märkt ens en antydan till så kallad lagg - även i de mest intensiva strider flyter allt mjukt.

En del av förklaringen står sannolikt att finna i de kompromisser som Gearbox tagit mellan form och funktion. Spelvärlden är nämligen helt statisk. Du kan öppna och stänga vissa dörrar, men det är i princip det enda mått av interaktion med omgivningarna man bjuder på. Den som planerat att kunna spränga hus i luften, jämna ökenkaktusarna med marken eller med något av spelets fordon köra över en meter höga trälådor bör därför tänka om. Trots att man gör anspråk på ett rollspelsepitet lyser - frånsett en handfull uppdragsgivare - dessutom allt som påminner om AI-styrda bybor och andra civila med sin absoluta frånvaro. Pandora är långtifrån något medeltida Jerusalem eller ett fiktivt New York. Den beklagliga följden blir sammantaget att omgivningarna efter ett tag känns stela och livlösa trots en bandesign som präglas av en enastående grafisk detaljrikedom.

Ulv i fårakläder

- Anständigt actionrollspel med identitetsproblem

Borderlands har onekligen en välputsad yta, men långt ifrån det djup Gearbox låtit påskina. Företagets grafiker har all anledning att vara nöjda - den cellshadade, serietidningsliknande grafiken överträffar det mesta som branschen hittills producerat. Spelvärlden - en främmande stenklump på väg att vaka ur vinterdvala - är ett fräscht grepp på en science-fiction-genre som brottas med ideliga klichéer. Förutsättningarna finns onekligen där, men man har likväl inte valt att löpa linan ut. Med sina tre FZ-logotyper är Borderlands förvisso en intressant fusion mellan framtidsbaserad förstapersonsskjutare och lättsinnigt rollspel, men långtifrån det paradigmskifte som det ivrigt spekulerats om.

Att spelet varken utmärker sig som banbrytande actiontitel eller nytänkande rollspel är besvärande när Gearbox med ihärdig marknadsföring och med ett upphaussat mediadrev i ryggen lovat en spelupplevelse över det vanliga. Hur gärna jag än vill tycka om tanken med Borderlands - lortigt cooperativepangande klätt i rollspelsfodral - är såväl superlativ som förbehållslösa köprekommendationer avlägsna. Tyvärr. Tilltalas du av tanken på en oändlig rad föremålsbyten och dessutom är beredd att ha överseende med de spelmekaniska bekymmer spelet brottas med kan du lägga till en FZ-logotyp till betyget. Du som däremot hoppats på ett #Gears of War 3 - eller för den delen ett maskingevärsbeväpnat #Oblivion - har all anledning att tänka en gång extra innan du tar fram plånboken.