Syns det så hörs det

- knastrande kroppar och pampiga slingor

Simon:

Unreal Tournament 2004 använder sig i stort sett av samma grafikmotor som i dess lite drygt 18 månader gamla föregångare och alla ni som någon gång spelat UT2003 kommer genast känna igen er. Under ytan har dock en mängd förändringar skett vilket utan tvivel har gjort Unreal-motorn väldigt gott. Spelet ser av förklarliga skäl inte lika imponerande ut som pågående projekt likt Doom 3 och Half-Life 2 men det lyckas det ändå leverera en minst sagt spektakulär grafisk upplevelse. Ta bara de detaljerade texturerna eller varför inte de spektakulära specialeffekterna som nu, tack vare ett drygt år av optimeringar, levereras på ett imponerande snabbt och mjukt sätt.

Ljudet och musiken i spelet har även de fått sig en rejäl genomgång, framförallt har musiken tagit ett steg tillbaka från UT2003 till något som mer kan liknas vid den musik som det första Unreal Tournament levererade. Tonen sätts redan vid menymusiken vilken är en direkt remix av den musik som kunde höras i originalet. Ljudeffekterna är också även de av genomgående god kvalitet och man får en viss tillfredsställelse av att höra någon av de fem ”announcerrösterna” utbrista i ett relativt spontant ”GODLIKE!” eller varför inte det numera smått legendariska ”Pancake!”

Calle:

Ljudeffekter ligger mig varmt om hjärtat, jag kan fortfarande höra motorsurret och krasandet från Dooms motorsåg i full aktion när jag sluter ögonen. Visst är fräsch grafik underbart men utan bra ljud är det som att titta på en skräckis med öronproppar. Med det vill jag inte säga att ljud är allt utan att det måste samspela med grafiken i, med risk för att låta pretantiös, en harmoni.

Musiken finns där om man behöver den för att komma i stämning, men det är ljudeffekterna som gör mig till en dregglande, fraggande dåre. Tidigare nämnda och de åh så motiverande “announcerrösterna” klyver mitt ansikte i elaka flin titt som tätt medan vapnens och omgivningens ljud får mig att ånga vidare. Livlösa kroppar knastrar behagligt när den lagom realistiska fysikmotorn drar dem nedför backar och en exploderande plasmaboll låter som man kan förvänta sig. Övriga explosionerna kunde dock vara lite kraftigare, speciellt de skapade av redeemern och visst kunde Raptorn gett ifrån sig lite mer svooshljud när den så vackert klyver luften med vingspetsarna.

Robin:

Att både grafik och ljud är viktigt för ett spel kan vi alla nog vara överens om, men det är, precis som Calle säger, kombinationen av båda som skapar den där speciella känslan. På det stora hela är ljudeffekterna riktigt bra, men en del explosions- och fordonsljud kunde vara aningen mer kraftfulla. Laddar jag upp tre raketer mot en ouppmärksam Simon vill jag att det ska dåna ur högtalarna när jag träffar. Detta är dock ett mindre problem och inget som på något sätt förstör spelupplevelsen. Musiken är riktigt bra och anpassad efter banornas inriktning, men dock måste det erkännas att jag mitt under en fartfylld DM-match inte ägnar den allt för stor uppmärksamhet.

Grafiken är enligt mig i toppklass och att den inte kan mäta sig med Half-Life 2, S.T.A.L.K.E.R eller DOOM III gör mig ingenting alls. Allt ifrån de minsta 1on1-banorna till de största onslaught-slagfälten presenteras på ett ypperligt vis och grafikmotorn får verkligen visa vad den går för.
Kort sagt, grafikmotorn presenterar UT2004 på ett riktigt snyggt sätt och vare sig det gäller explosioner, banor, fordon, vapen eller motståndare kan du förvänta dig en fröjd för ögat – speciellt om du har dator nog att trycka upp alla inställningarna i taket.