Circle of Doom är den senaste i en rad Kingdom Under Fire-titlar. Skillnaden mellan denna och de tidigare liren är genreskiftet från actionstrategi till actionrollspel. Många karaktärer känns igen och världen allt utspelar sig i är sig lik.
Storyn är inte så mycket för världen. Det är den klassiska historien om gott mot ont - du är ljusets riddare, oavsett vilken karaktär du väljer. För att vinna över ondskans makter och befria jorden från det eviga mörkret måste du få slut på ödets cirkel. Så säger i alla fall kartongen. Själv fattade jag aldrig ens så mycket från flera timmars spelande.
Sex karaktärer
- Men det luktar ändå variationsbrist
Det finns sex olika karaktärer att välja mellan: en alvdrottning och fem manhaftiga män i versioner som sträcker sig från smal och snabb vampyr till en demonliknande muskelknutte till köttberg. Alla har varsin historia och en egen anledning att kämpa, men lik förbannat är allt detsamma från början till slut. De har var sin mentor de kan besöka i drömmarnas land och dessa kan lära dig nya färdigheter som du använder dig av när du slåss. Mentorn kräver dock något i betalning men eftersom valuta inte spelar roll för de döda är det levande offer som gäller.
Det finns en hel uppsjö vapen och föremål i spelet. Antingen kan du köpa dem via NPC:er (datorstyrda karaktärer) eller så tappas de av slaktade fiender. Vissa vapen har speciella egenskaper som gör att de till exempel blir starkare ju fler träffar du får in, andra har endast hög skada. För en slant kan du slå ihop några av dina favoritföremål till ett som kan sammanföra det bästa från varje.
Varje karaktär kan använda sig av upp till sex olika typer - allt från kast- och skjutvapen till sådana avsedda för närstrid. Alvdrottningen till exempel använder sig av dolkar, floretter och liknande vapen men också pilbåge. Vampyrprinsen har en förkärlek för japanska vapen och köttberget Regnier använder sig av så stora vapen att man anar att han kompenserar för något annat.
Slumpmässigt generad
Lita inte på datorskapad estetik
Utvecklarna Blueside skryter om hur alla banor är slumpmässigt genererade men det är inte något att hänga i granen. En bana består av ett antal utplacerade färdigskapade fyrkanter med en till tre ingångar och motsvarande utgångar. Det enda som slumpas är hur de är ihopsatta men för det mesta känns det som att man är på samma ställe om och om igen. Det hade varit bättre att helt enkelt bara strunta i det och göra riktiga banor.
Kontrollen är förhållandevis enkel och genrespecifik - ju mer och ju snabbare du trycker på knapparna desto bättre är du. Kameran sköter sitt jobb okej för det mesta, men då och då fastnar den i bergsväggar vilket är störande i mitten av ett slagsmål. Grafiken är godkänd och några specialeffekter som förstörbara landskap ger plus i kanten.
Även fast det finns många karaktärer och vapen går spelet i slutändan ut på samma sak - hacka och slå så mycket som möjligt, oavsett om du är en fager alvdrottning eller den färglösa hulken. Men det finns också en ljuspunkt - har du en till tre polare med spelet kan ni köra coop över Xbox Live. Och som alla vet blir allt roligare när man har vänner med sig. Det är också detta som räddar Kingdom Under Fire: Circle of Doom från totalsågning.
