The Simpsons Game är både ett klassiskt plattformsspel och ett stycke gediget Simpsons. Det är så roligt att man vrider sig i stolen när parodierandet på välkända titlar börjar och den gula familjen kicka rumpa på Will Wright, Tomb Raider och Zelda. Eller tja... välj ett hyfsat stort spel och jag garanterar nästan att de sparkar lite på det med.
Men visst har spelet sin egen story också. I begynnelsen fråntar Marge Bart det senaste spelet i GTS-serien (Grand Theft Scratchy) och medan Bart är i full färd med att tjura över det på Springfields gator ramlar han över en spelmanual och inser att hela hans familj är en del av ett tv-spel. I och med det har karaktärerna också utvecklat olika förmågor. Bart kan till exempel bli Bartman med slängkappa och lasersyn, Homer blir ibland en gigantisk boll som rullar ner allt motstånd. Lisa kan bedöva sina fiender med musik och Marge är en jäkel på att slåss med megafon. Babyn Maggie hjälper också till genom att krypa i trånga passager och trycka på knappar. Det hela blir en varierande, om än lite väl kort, spelupplevelse.
Samarbete oavsett spelläge
Både i singleplayer och i coopläget spelar man två karaktärer samtidigt. Detta kan krångla till det lite i singleplayer, eftersom det lätt blir rörigt mellan karaktärsbytena, men det är samtidigt ett väldigt roligt inslag för det krävs att karaktärerna samarbetar för att lösa pusslen.
Över till kontrollen: det är enkelt att styra karaktärerna. I en tutorial, som utspelar sig i en värld någonstans mellan Alice underland och Kalles chokladfabrik, visar Homer dig hur spakarna ska föras. En annan riktigt bra designad del är de olika banorna. Det känns verkligen som om du hoppar rätt in i gamla välkända Springfield där varje vrå är designad med omsorg och mötet med karaktärerna är som att träffa en gammal vän.
Även i Simpsons finns det dock brister. Kameran till exempel, är lika enkel att manövrera som att styra en enhjuling baklänges med ögonbindel, särskilt när du hamnar i en hög med fiender som du samtidigt måste slåss emot, och ännu värre om ni är två som spelar och delar på skärmutrymmet.
Coop-läget har också en hel del brister. Till exempel är det en hel del väntan mellan och inne i banorna, där den ena spelaren får sitta och pilla sig i naveln. Grafiken är, på Simpsons-vis, trevlig men inte lysande. Ljudet är däremot fantastiskt och tack vare originalrösterna så är det här spelet verkligen värt sina pengar.
Bra, bättre, bäst?
Summan av kardemumman är att The Simpsons Game är ett bra spel, ett måste för varje fan av serien, men även om du är ute efter ett plattformsspel i största allämänhet kan du säkert också uppskatta titeln. Brister i kameran och vissa svårigheter med karaktärsbyten i singleplayer tillsammans med den periodvis långa väntan i coop gör dock att spelet inte når hela vägen till betygstoppen. Det här spelet har fullfjädrad kontroll, mängder av välkänd humor, och tillsammans med klassisk Groening-grafik samt överväldigande ironi gör det att The Simpsons Game hör hemma i varje Simpsonfanatikers bokhylla.
