Logitech Cordless Desktop MX for Bluetooth är namnet, vilket antyder både det ena och det andra. Paketet består av ett tangentbord, en MX900-mus och en blåtandshub. Utan vidare fördröjning – jag lyckades inte hålla mig längre än ett par sekunder – så var paketet öppet och instruktionerna lästes. Något ögonblick senare var drivrutinerna installerade utan några problem och inkopplingens tid var framme.

Mer än bara hub

Nackdelen med trådlösa datortillbehör har sedan evigheters evigheter varit strömförbrukningen. Skönt vore det väl om vi kunde överföra ström trådlöst, antagligen skulle vi då aldrig behöva några sladdar mer. Det hundraprocentigt trådlösa livet, hur skönt vore inte det? För stunden får vi dock nöja oss med det faktum att blåtandshubben faktiskt är ansluten till en av datorns USB-portar. På samma kontakt pluggar man in en strömkabel, som sedan ska tilldelas ett vägguttag. Strömmen från USB-porten är alltså inte tillräcklig.

Men detta medför fördelar. En i synnerhet, eftersom Logitech låtit blåtandshubben bli musladdare och därmed har man slagit två flugor i en smäll. När du inte använder musen låter du den sitta i laddaren som alltid ser till att du har kräm i råttan, men dessutom gör det också att den naturliga placeringen på blåtandshubben blir i närheten av musmattan. Gissa om närheten till hubben gör mottagningen bättre? Jajjemensan.

Fortfarande innovativt

Det märks att Logitech börjat förstå hur man tillverkar tangentbord. Erfarenheten märks ända ut i tangenterna, känslan när de trycks in och det minimala ljud de ger ifrån sig. Antagligen är själva utformningen en hel vetenskap, hur stor man ska göra shift-tangenten, vilken form enter-tangenten ska ha, var man ska placera page up och page down och inte minst vad man ska skriva på. Texten på varje tangent är föga förvånande ett modernt och stilrent typsnitt i en diskret halvgrå färg. Inga överraskningar alls på något sätt, helt enkelt en gammal och beprövad utformning.

Det som är betydligt nyare hos tangentborden som säljs numer är deras multimediafunktioner. Förutom en uppsjö konfigurerbara snabbknappar finns den snart obligatoriska multimediapanelen på vilken vi hittar en volymskiva, muteknapp och de andra knapparna man vanligtvis har på en spelare. Vad som däremot är lite mer unikt är det scrollinghjul som sitter på tangentbordets vänstra sida. Som den inbitne scrollare jag är hade jag svårt att vänja mig att scrolla med vänsterhanden, men efter en stund gick det betydligt smidigare. Att däremot kunna använda detta scrollinghjul på tangentbordet separat i spel hade varit intressant, men så långt räckte tydligen inte påhittigheten – scrollinghjulet tolkas som ett vanligt mushjul.

Underliga barnsjukdomar

Logitech ber å det starkaste att man avinstallerar Microsofts blåtandsdrivrutiner innan man använder denna produkt. Jag letade och letade, men fann inga att avinstallera, så jag antog att allt var grönt. Visst fungerade tangentbordet, men jag finner det helt oacceptabelt att det skulle bugga så till den grad att det blockerar inte bara USB-porten det sitter i, utan även min andra USB-port. Med andra ord kunde jag under tiden att jag testade detta tangentbord och denna mus inte använda mina andra USB-enheter, trots att jag rent fysiskt sett hade en till USB-port. Underligt, mystiskt och oroande.

Det börjar bli dags att knyta ihop julklappssäcken nu. Det här är ett kompetent tangentbord på många sätt och vis och det fungerade som det var avsett, bortsett från problemet med USB-porten. Men ändå känns det tydligt som att blåtand ännu inte kommit till det stadie att det är en färdigutvecklad standard. Till det priset man betalar för detta paket ska det inte förekomma några anslutningsavbrott över huvudtaget. Med andra ord är det här ett paket du kan ta hem om du vill imponera på polarna eller om du har ett gäng blåtandsenheter du vill få ihop, men för gaming är det fortfarande råtta med svans som gäller.