Bland tangentbord hamnar Microsofts Sidewinder X6 i den högre prisklassen. För att rättfärdiga priset skyltas det med en hög extraprylar, framförallt gamingrelaterade sådana - makron och åter makron - och en intressant grej: flyttbar numpad. Men låt oss börja med det dåliga.

[ix="91953;w420"]border:0[/ix]

Formmässigt är X6 ingen höjdare. Det är väldigt platt, och det finns inga fötter för att få det att luta. Handledsstödet är stort och går inte att ta bort. Esc, F1-F12 och Print Screen/Scroll Lock/Pause har blivit väldigt smala. Betydligt mer irriterande är dock att Space blivit ohemult lång. Om man som jag är van vid tangentbord där Space sträcker sig så att den täcker ungefär halva "," är det på X6 - där Space är inne och nosar på "-" - en ergonomisk mardröm att skriva till exempel [ och { med bara vänsterhanden. Estetiskt tycker jag att X6 är anskrämlig. Men det är ju en smaksak.

Själva tangenterna då? Känns det som att man skriver på ett tangentbord för 600-700 spänn? Nej - precis som tangentbord som kostar en tiondel så mycket är Sidewinder X6 av den så kallade dome-switch-typen med membran - en teknik som ger billigare tangentbord med kortare livslängd. Känslan är inget utöver det vanliga. Trist. Ännu tristare är att många faktiskt tycks nöja sig med det.

Numpadfrihet och makromöjligheter

Du kan slippa numpad!

Sidewinder X6 spelar inte i samma liga som tangentbord som är gjorda för tungt skrivande, men nu är det ju inte heller det som är syftet. Vad gäller gamingspecifika funktioner ser det ljusare ut. Det största X6 har att komma med är numpaden. Den är löstagbar och kan fästas på höger eller vänster sida om tangentbordet - mycket enkelt och smidigt tack vare magneter. För mig som är militant numpadmotståndare är det ett synnerligen välkommet inslag.

Längst till vänster hittar vi sex stycken makroknappar och under dem en switch som avgör om knapparna ska vara S1-S6 eller S7-S12; numpad agerar S13-S30. En knapp längst upp gör att man kan alternera mellan tre olika profiler; det är således möjligt att ställa in en väldig massa makron. För ändamålet finns en knapp för makroinspelning in-game. Enkelt att använda. Knappen “Cruise Control” är det gissningsvis någon pr-nisse som döpt. Den gör helt enkelt att upp till fyra tangenter - som dock inte kan vara makron - fortsätter att vara “nedtryckta” utan att du behöver hålla dem nere fysiskt.

Om dagen och om natten

Makron sparas på hårddisken och hanteras på mjukvarunivå - dåliga nyheter för oss som gillar Linux och Mac. Konfigurationsprogrammet i sig är det dock inget fel på. Du kan enkelt ställa in olika profiler för olika spel och mappa om olika tangenter - inklusive den satans Windows-tangenten. För den som famlar i mörker är alla tangenter bakgrundsbelysta i rött, förutom makrotangenterna som är bärnstensfärgade. WASD är dessutom markerade med prickar, även dessa belysta, för den som... tja... någon har kanske nytta av det.

Precis som de flesta andra tangentbord har X6 vissa problem med ett fenomen som något felaktigt ofta kallas "ghosting", som i vissa fall kan hindra dig från att trycka ner fler än två tangenter samtidigt. Exempelvis Ctrl + W + R är en kombination som inte fungerade på vårt exemplar - R ignorereras.

För att summera är Micrsofts gamingtangentbord inte speciellt upphetsande. För priset hade jag förväntat mig mer. Varför inte fixa mekaniska tangenter? USB-portar? Fötter? Löstagbart handledsstöd? OK - svaret är förstås - för att folk köper det ändå. Nåväl. Behöver du makron i drivor, tilltalas av numpaden och kan ha överseende med att tangentbordet i övrigt inte sticker ut kan det kanske vara något för dig. Annars finns det bättre alternativ.