Dessa kan användas för att antingen uppgradera dina fordon med till exempel extraförmågor eller bättre ammunition och motorer, utrusta dem med powerups eller köpa helt nya fordon allteftersom du låser upp dem. Fordonen själva finns i fem olika grundläggande varianter. Huvudstridsvagnar är tungt bepansrade och någorlunda tungt bestyckade, men med sämre rörlighet än sina lättare motsvarigheter och kraftigt försämrad träffsäkerhet i rörelse. Lätta pansarvagnar är precis vad de låter som. De är snabba och rörliga, med sämre pansar men jämförbara kanoner.
Aldrig begripit varför man måste ha så många väskor på sin pansarvagn
Dessa två får sällskap av scoutfordon, mobilt artilleri och pansarvärnskanonvagnar (som tank destroyers så klumpigt heter på svenska), och delas in i tio nivåer av stadigt ökande styrka. Precis som i huvudkonkurrenten, med andra ord.
Ett nödvändigt ont
Ännu fler likheter finns i PvP-halvan, där spelare delas in i lag om 15 och antingen kan förstöra motståndarnas pansarvagnar eller ta över deras bas (alternativt en delad kontrollpunkt i mitten, beroende på banan). Tittar man lite närmre kan man däremot se ett flertal små förändringar i själva stridsmekaniken, vissa med förvånansvärt stor påverkan. Den kanske bästa av dessa är att artilleripjäser blir synliga för alla spelare efter att de skjutit, vilket självklart även inkluderar motståndarnas eget artilleri – många matcher inleds därför med artilleridueller, där spelare bluffar och dubbelbluffar för att försöka lura fiendens artilleri att röja sin position. Spelare meddelas dessutom när de är upptäckta av en fiende, och detta är ett av de beslut jag har allra svårast för – det är mycket svårare att överraska någon om personen ifråga genast får veta att jag kan se den.
Många av de features som lär skilja Armored Warfare från konkurrensen har däremot inte inkluderats ännu, och inslag som nattliga strider, infraröda kameror och territoriebaserade klanstrider som varar över flera matcher lär vi inte se än på ett tag. Det kan visa sig bli ett problem, för även om Obsidian anser att marknaden är stor nog för både World of Tanks, Armored Warfare och till viss del War Thunder gör spelens premiss att spelare inte gärna vill överge de timmar och pengar de spenderat på att låsa upp de allra bästa pansarvagnarna, särskilt inte för ett spel som i princip är likadant.
Armored Warfare utvecklas i CryEngine, och ser därför inte så dumt ut
Det kan visserligen underlätta att Armored Warfare framstår som det mer generösa av de två spelen, med gratis garageutrymme, ammunition som köps för spelvaluta istället för riktiga pengar och i regel mindre tidsåtgång för att låsa upp nya fordon, men frågan är om det är tillräckligt.
Kanske beror mycket av min skepsis på att det är så tråkigt att se en annars så kreativ utvecklare tvingas kopiera och ta det säkra före det osäkra. Att Obsidian gjort ett bra jobb är självklart – på många sätt föredrar jag Armored Warfare framför dess konkurrenter – men ett klokt affärsbeslut är inte nödvändigtvis det roligaste för branschen. Det är en uppiffad kopia, ett lite vassare alternativ, och tråkigt men nödvändigt ont för att hålla en av våra mest älskade spelutvecklare vid liv.
