Spelskribentens metamorfos
Jag är en glad prick. För det mesta pekar det mesta uppåt så att säga.
Så här glad blev jag när jag fick min bild tagen framför Mona Lisa när jag var i Paris och på Ubidays.
Winning smile coming your way, honey.
Men sen hände det något.
En metamorfos.
"Vafalls? En metamorfos?"
Den kan komma när som helst.
När som helst...
GRINIGA GUBBEN SLÅR TILL!!!
När vi drog på Ubidays förra året, och körde en snabb vända till Mona och tillbaks, så var vakterna på John (eller var det Thomas?) som fan när han fotade. Men ni ser ju ut att ha haft världens fotosession där. Slaggis efter?
Det var mig vakterna var på, och det var ju så lustigt, det stod massvis med folk och fotade men så fort jag lyfter kameran kommer han skrikandes! NO CAMERA!!!!
I år fick vi en specialtour av Louvren efter stängningsdags, det var rätt nice. Temat var da Vinci-koden och runt om i Louvren stod olika specialguider på vissa platser, som berättade om vad den platsen eller den tavlan hade med boken eller filmen att göra.
Jag hade (som ensam nordbo som det kom sig av en ödets nyck) fått pressackreditering för att fotografera, men det visade sig snart att alla fotade och ingen sa till. Så vi gick lös rejält på foton framför La Jaconde.