For science!

Eftersom jag förut bara kört Portal 2 (har kört ut hela spelet samt spelat en del co-op [dock är nästan alla jag spelat co-op med idioter så jag har inte fått leva ut det]) så fick jag "i uppdrag" av Calle på FZ att prova ettan. Jag har då tagit ungefär en arbetsdag på mig att spela ut det. Jag måste säga att jag älskar båda spel. Portal-serien måste vara en av de bästa jag spelat. För det första: Jag älskar GLaDOS sassiness. Hon är en sådan bitch. Humorn i spelet är en stor del av its awesomeness, såsom turretsarnas gulliga warcries, GLaDOS sassy kommentarer, de där olika ögonliknande kloten med personligheter, dåliga fällor och den där jävla tårtan som fick mig att skratta på riktigt vid många tillfällen. För det andra så är hela spelet en jävligt bra idé. Själva konceptet och storyn är väldigt intressant.

Likheterna mellan ettan och tvåan var många. Med tanke på att tvåan var en uppföljare och inte ett helt nytt scenario kanske det är rätt självklart. Kvalitén på animeringen och grafiken var ungefär likadana av vad jag kommer ihåg från tvåan. Dock fanns det många tillägg som verktygen man jobbade med och svårighetsgraden var märkvärdigt högre i tvåan. Dessutom var tvåan mycket längre och man introducerades till fler karaktärer. Det gillade jag mer med tvåan, man kände sig inte lika ensam under experimenten.

Jag tycker att allt flöt ihop rätt bra och man kunde se sambandet väl, så det var inte så mycket problem med att spela 2:an först och det första efter. Det enda problemet var att man saknade Whetley! Visst, okej, han blev en maktgalen psykopat-robot i slutet, men innan det var han så bror! Det var synd att man fick såpass lite tid med honom.
[ia=757032; medium]
Lögnen.

Här är även den mysiga låten på slutet som Ellen Mclain (a.k.a GLaDOS) sjunger:
[http://http://www.youtube.com/watch?v=36reZ9-3VK0]

#blogg