Snart släpps andra Pillars of Eternity-expansionen
Eller om vi ska vara petiga: andra delen av första Pillars of Eternity-expansionen.
...spelet berikas med svårighetsgraden "story time", vilken i praktiken inte är en svårighetsgrad alls, utan något för spelaren som vill äventyra utan att oroa sig för att bli dräpta av drakar, troll och annat oknytt.
Det låter ju riktigt fjantigt. Gör om hela spelet till en walking simulator.
...spelet berikas med svårighetsgraden "story time", vilken i praktiken inte är en svårighetsgrad alls, utan något för spelaren som vill äventyra utan att oroa sig för att bli dräpta av drakar, troll och annat oknytt.
Det låter ju riktigt fjantigt. Gör om hela spelet till en walking simulator.
Håller med om att det vore idiotiskt att köpa spelet bara för att promenera genom det, men det finns ju redan folk som fuskar sig genom spel så detta är väl bara ett sätt att göra det lättare för dessa att slippa spela.
...spelet berikas med svårighetsgraden "story time", vilken i praktiken inte är en svårighetsgrad alls, utan något för spelaren som vill äventyra utan att oroa sig för att bli dräpta av drakar, troll och annat oknytt.
Det låter ju riktigt fjantigt. Gör om hela spelet till en walking simulator.
Inget för mig. Däremot så kan det vara ett trevligt alternativ att njuta av storyn och alla välskrivna dialoger för de som tycker det är drygt att strida eller inte är vana vid ett sådant stridssystem. Det finns ju de som tittar på playthroughs (jag t.ex.) på spel utan att spela de själva så
...spelet berikas med svårighetsgraden "story time", vilken i praktiken inte är en svårighetsgrad alls, utan något för spelaren som vill äventyra utan att oroa sig för att bli dräpta av drakar, troll och annat oknytt.
Det låter ju riktigt fjantigt. Gör om hela spelet till en walking simulator.
Vad är det fjantiga? Har man tröttnat på striderna, eller ogillat dem från början, ger det spelaren möjlighet att koncentrera sig på den bästa delen av PoE. Ett av de mest välskrivna spelen på åratal.
Det påverkar ju inte DIN spelupplevelse över huvud taget eftersom ingen tvingar dig att använda svårighetsgraden, så jag förstår inte klagomålet.
...spelet berikas med svårighetsgraden "story time", vilken i praktiken inte är en svårighetsgrad alls, utan något för spelaren som vill äventyra utan att oroa sig för att bli dräpta av drakar, troll och annat oknytt.
Det låter ju riktigt fjantigt. Gör om hela spelet till en walking simulator.
Vad är det fjantiga? Har man tröttnat på striderna, eller ogillat dem från början, ger det spelaren möjlighet att koncentrera sig på den bästa delen av PoE. Ett av de mest välskrivna spelen på åratal.
Det påverkar ju inte DIN spelupplevelse över huvud taget eftersom ingen tvingar dig att använda svårighetsgraden, så jag förstår inte klagomålet.
Vilket klagomål är det du pratar om? Jag presenterade min åsikt, inget annat.
Härligt, ska bli kul att fortsätta mina äventyr!
Jag gillar att spela spel och snacka skit samtidigt: http://www.youtube.com/user/ManChildKart
Hade detta varit online så hade jag älskat spelet och att kunna lira med lite polare!
Kanske köper det ändå men får se, har en liten akilleshäl för såna här spel.
Divinity: Original Sin hade jag också älskat om det inte var turbaserad combat bara.
Vill så gärna älska/spela det här. Spelade PoE med stor glädje och inlevelse i ett par veckor, sen bara tvärtog det slut inombords för mig. Det är nog nånting med att det blir så himla liten text i moderna rollspel att det blir jobbigt att läsa. Jag orkar inte läsa en enda grej som nån NPC säger typ.
När det blir strid så blir jag less på att göra taktiska upplägg hela tiden. Jag vill ofta bara plöja igenom fienderna med vanliga slag, men jag vill samtidigt inte förlora HP. Så därför försöker jag göra lite taktiskt. Och sen så känns det jätteonödigt då man dödat lätta fiender genom att använda upp ändliga färdigheter. Sen när man möter starka fiender/fiendegäng så känner man sig aldrig mäktig/att man får in helt avgörande träffar, utan att det bara handlar om att alltid successivt nöta ner fiendernas energi med hjälp av hela ens batteri av specialförmågor.
Vill så gärna älska/spela det här. Spelade PoE med stor glädje och inlevelse i ett par veckor, sen bara tvärtog det slut inombords för mig. Det är nog nånting med att det blir så himla liten text i moderna rollspel att det blir jobbigt att läsa. Jag orkar inte läsa en enda grej som nån NPC säger typ.
När det blir strid så blir jag less på att göra taktiska upplägg hela tiden. Jag vill ofta bara plöja igenom fienderna med vanliga slag, men jag vill samtidigt inte förlora HP. Så därför försöker jag göra lite taktiskt. Och sen så känns det jätteonödigt då man dödat lätta fiender genom att använda upp ändliga färdigheter. Sen när man möter starka fiender/fiendegäng så känner man sig aldrig mäktig/att man får in helt avgörande träffar, utan att det bara handlar om att alltid successivt nöta ner fiendernas energi med hjälp av hela ens batteri av specialförmågor.
Detta handlar ju också om att det är så mycket folk i ens party. Men varför orkar jag spela Baldur's Gate II? Jag kan inte svara på det. Jag bara orkar/gillar det så mycket mer.
När man spelat hundratals olika hack & slash-spel, MMO:er, och gjort femhundraelftifjärde kill 10 mushrooms-and-get-back-to-me-quests så kan begäret efter att button-masha, eller titta på samma tjatiga rehash av stridsekvenser i déja-vù slockna. Själv tycker jag såklart om att utforska, lösa pussel och lära känna karaktärer och dialog. Men att döda tusentals monster om och om och om igen är jag riktigt less på. För vissa är det fantastiskt roligt, och vi får väl se om ni tycker det efter 20+ år till av samma sak.
Storymode lockar mig, jag spelade igenom The Witcher 3 på enklaste svårighetsgraden just främst för att uppleva story och karaktärer, få utforska och göra val, snarare än att slåss mot samma monster om och om och om igen.
Rollspelsguru
Community Developer på Sharkmob
fd. Sr. Community Manager på Battlestate Games