Stort och bra, men inte så snyggt!

Nyligen gick jag in i en kulturbutik som sålde musik, film och datorspel, och där hittade jag en gammal raritet som jag själv aldrig gett mig på, men som jag läst mycket gott om i speltidningar och på nätet. Det var Arcanum: of Steamworks and Magick Obscura. Eftersom jag är nyfiken på gamla storheter (trots att jag i ett av mina första blogginlägg skrev om hur spel är färskvara och helst bör avnjutas medan de är rykande varma) och eftersom jag fortfarande sitter med min åldrade laptop som inte klarar att driva nyare produkter så köpte jag spelet. Priset var dessutom passande lågt för ett så här gammalt lir.

Ännu så länge lovar det gott. Historien verkar intressant och det förefaller finnas många vägar att ta sig igenom äventyret. Själv spelar jag som en teknikintresserad pistolskjutande dvärg, och jag har just börjat klättra i rang.

Med tanke på spelets storlek (som verkar diger) och min bristande tid (som konsumeras av min lilla dotter) så lär det här vara det enda spel jag behöver för lång tid framöver. Kanske kommer jag dessutom att byta åsikt i fråga om spels bäst-före-datum när jag kommit i mål? Kanske kan man visst lära gamla hundar (gamers) sitta..?

#blogg