Starcraft 2-spoiler av den snällaste varianten
Vad snäll jag känner mig. Men eftersom det verkar cirkulera en del Starcraft 2-spoilers på forumet så tänkte jag göra alla fans en tjänst och grumla till det hela. Jag har ingen aning om vad som kommer att hända i spelet - jag har överhuvudtaget ingen lust att ta reda på vad som kommer att hända i spelet - men man kan väl alltid spekulera, amiright?
Det här tror jag kommer att hända i spelet. Nu har ni två versioner, och om ni tror på min så blir ni glatt överraskade när spelet faktiskt överraskar er i ett senare skede. Om det nu inte skulle visa sig att jag har mentala förmågor långt utöver vad jag tidigare misstänkt, och jag faktiskt prickar rätt. Häng mig inte då; hylla mig, för den visionär jag då är.
Here goes, Starcraft 2 enligt Sebastian Åkerberg:
Solen går upp över ett ödsligt slagfält. Det enda som syns genom dimman är en ensam zerg som smaskar på en rustningsklädd herre. Smask-smask-smask. Smask-smask-smask. "Hungriga jävla rymdskalbagge", skulle herren ha tänkt om han fortfarande varit i livet. Det är han tyvärr inte. Smask-smask-smask. Eller ja, kanske lyckligtvis.
Smask-smask-smask.
Rymdskepp kommer. Stora vapen fälls ut. Bombardemang. Krypen försvinner bland lågorna. Ungefär som när småpojkar eldar upp myror med hjälp av förstoringsglas, fast på en intergalaktisk skala. Attityden och inställningen är dock ungefär den samma. Stora pojkar som leker med stora leksaker.
Men det finns ju flera utomjordingar. De kommer, och gillar inte kryp mer än vad vi gör. Det är bra! Problemet ligger dock i att de inte heller gillar oss på samma sätt som vi gör - så de plockar upp sina leksaker, och leker på utan hänsyn till oss. Eld sveper genom kosmos. Människor brinner. Krypen tänker, "grillparty", och smaskar på. Kryp är, som vi vet, listiga små rackare. Svårstoppade. Överlever atombomber, och förmodligen även efterföljande zombiepockalypser.
Däremot så kan man ju alltid trampa på dem. Tur att människorna har så stora dräkter, och gigantiska skor. Kängorna var väl det egentliga vapnet som människorna skulle sätta in mot krypen. En listig plan, som gick ut på att ge sken av att man tappat kontrollen över krypinvasionen för att på så sätt lättare kunna locka krypen till sina kängors radie. Människorna står inför överväldigande nummer, men det stoppar inte män med småpojksmentalitet. "Stampa myror!" utbrister de, och skrattar lite smådumt. Börjar stampa. Det mullrar, och man förleds att tro att åska briserat ovanför när det egentligen bara är marinkårens smått infantila krypstampande som står för serenaden i det annalkande kvällsmörkret.
Stamp-stamp-stamp, ibland (när tillfälle ges) varierat med, smask-smask-smask.
Det hade kanske varit bra att meddela de andra utomjordingarna om sin plan. De bombar nämligen skiten ur planeten. Utomjordingarna ser sig själva lite som universums Anticimex, och tar sitt jobb på största möjliga allvar. Det är ett otacksamt jobb, för så fort man dyker upp någonstans så vet alla att det är någonting ohälsosamt som pågår i närheten, och att något än mer ohälsosamt krävs för att rätta till situationen. I det här fallet en outtröttlig eldsalva från deras omloppsbana högt ovanför planeten.
Men självklart dör inte alla kryp; man lyckas aldrig ha ihjäl alla kryp. Så krypen anfaller. De är hungriga, och är inte särskilt kräsna. De börjar smaska på de andra utomjordingarna, som i sin tur börjar skjuta på krypen.
Ingen idé. Stövlar ska det va', men de finns nere på planeten. Nedsmälta i den glasmassa som utgör ytskiktet. Var bombningen av planeten verkligen en så bra idé? Det känns som att så många dåliga beslut tagits på senaste tiden. Men det kändes som en bra idé. Utomjordingarna får ta vara på det, åtminstone, medan krypen smaskar på dem. De gjorde vad de kunde, men det räckte tyvärr inte.
Och krypen överlevde. Nu väntar de bara på zombiepockalypsen. Det ska nog gå bra. Om zombiesarna inte har för stora stövlar.
Herregud vad trött och uttråkad jag är ...